Den orättvisa skatten som ingen vill tala om

"De som betalar högst skatt är de arbets­lösa och sjuka. Den orättvisan är det inte många som pratar om.", så börjar Lena Mellin dagens krönika i Aftonbladet.

Hon fortsätter sedan med att Jobbskatteavdragets idé är att det skall bli dyrare att inte jobba, men:

"Det ledde till våldsamma protester från landets ålderspensionärer som kände sig diskriminerade och eftersom de är många och röststarka så sänktes inkomstskatten för dem också. Kvar på överblivna ­kartan blev de föräldra­lediga, sjuka, förtidspensionerade och arbetslösa. De betalar högst skatt av alla. Den orättvisan tycks ha accepterats av alla partier, i alla händelser är det inget som drar en lans för denna utsatta skara."

Att ingen verkar beredd att genomföra några förändringar när det gäller detta, kanske kan bero på att det är en liten och svag grupp? För som hon fortsätter:

"Skillnaderna är långt­ifrån försumbara. En löntagare som tjänar 13 000 kronor i månaden betalar 2 373 kronor i skatt. En pensionär med lika hög pension betalar 261 kronor mer än löntagaren. Men den som är sjuk, ­uppbär livränta, lever på ­a-kassa, är föräldraledig eller uppbär annan pensionsgrundande ersättning som inte ger rätt till jobbskatteavdrag av samma storlek betalar 917 kronor mer än löntagaren."

Sedan undrar hon om det är acceptabelt?

"Sjuk är man för att man drabbats av sjukdom, föräldraledig är man för att man tar hand som sitt lilla barn. Ska det straffas skattemässigt?"

Jo, det skall det nog, för det finns en bred acceptans för det i samhället. Retoriken har ju mycket handlat om hur utbrett fusket är inom socialförsäkringarna och att det måste löna sig att arbeta (vilket jag, som mångårigt sjuk kan intyga att det verkligen skulle göra!!!). Det är väl självklart att alla de som jobbar och gör rätt för sig inte vill att andra skall åka snålskjuts på deras arbete, för det är ju så det utmålas!

En del i retoriken är också att man pratar om bidrag istället för ersättningar från en försäkring (sjuk- arbetslöshets- eller föräldraförsäkring). Försäkringar som bara omfattar dem som kvalificerat sig för dem och betalat in till dem under den arbetsföra tiden. Försäkringar som de som nu arbetar också omfattas av om de skulle behöva utnyttja dem. Lyckliga är de som slipper utnyttja sina försäkringar och kan fortsätta leva sina liv på de sätt de vill!

Försörjningsstödet (tidigare socialbidrag) är ett bidrag! Det omfattar alla som lever i Sverige, oavsett om man arbetat här eller inte och det är samhällets yttersta skyddsnät för sina invånare. Samtidigt som retoriken varit att man skall "minska utanförskapet" så har denna grupp ökat. Mycket! Men det är en helt annan historia.

Det som nog ofta glöms bort är hur a-kassan urholkats genom att allt fler når upp till maxbeloppet och får allt mindre av sin ursprungliga inkomst i ersättning, hur svårt det alls blivit att få del av sjukförsäkringarna och hur många som hamnat helt utanför, hur litet fusket visade sig vara när man verkligen skulle ta till krafttag mot fuskarna, och inte minst, hur utanförskapet förstärkts för dem som hamnat i Fas 3 och ofta utför riktiga arbeten till en spottstyver- arbeten som de aldrig kan få, hur väl de än utför dem, för varför skulle arbetsgivaren anställa någon som de kan få gratis!??

Det är till detta som skillnaderna i skatt skall läggas!

Men så länge befolkningen tycker att det är rätt att straffa de som inte kan arbeta, långsiktigt eller tillfälligt, så kommer det inte att bli någon förändring. För den som är frisk och har ett arbete tror nog att det alltid kommer att fortsätta att vara så!