Tankar efter valet

Jag blir väldigt förvånad över de tankar Alliansens företrädare ger uttryck för så här strax efter valet. De verkar verkligen inte ha fattat någonting! De går på om att svenska folket är "bortskämda" och otacksamma som har det så bra ekonomiskt- att de inte ens förstår hur bra de har det!  

Att Alliansen har skött ekonomin så bra de här 8 åren, men att svenska folket inte ens förstått hur bra de har gjort det? Nu trodde ju jag i och för sig att statsskulden är större nu än 2006 och att mycket av det gemensamma vi byggt upp tillsammans nu är utsålt och inte längre kan generera ett värde för vårt samhälle och oss medborgare- men jag är inte ekonom så jag skall väl inte uttala mig om det, antar jag?



Trygg ekonomi av Max Gustafson

Så nu tänkte jag berätta för er, att det under de här åren har byggts upp ett massivt missnöje, bland stora delar av befolkningen. Ett missnöje som vuxit sig allt starkare ju svårare det blivit att kunna blunda för vad den politik ni fört, verkligen inneburit bortom de fina orden:

• Att 86 000 sjuka människor nu nått "den bortre gränsen" i sjukförsäkringen- trots att varken de själva eller deras läkare ansett att de åter är redo för arbetsmarknaden.
• Att 9 000 sjuka människor nu utförsäkrats för andra gången- trots att de uppenbarligen inte blev friskare av den första utförsäkringen!
• Att 16 000 personer "försvunnit" ur statistiken efter att de utförsäkrats. Troligen är de idag "anhörigförsörjda"- men det är ingen som riktigt vet eftersom man inte brytt sig om att ta reda på vad som hänt med dem efter att de uteslutits ur försäkringen. Fast ni har varit bra på att skryta om hur mycket staten har tjänat på att dessa människor inte längre belastar den försäkring de trodde att de kunde lita på, så det har ni i alla fall lyckats med!
• Att a-kassan urholkats alltmer för varje år som gått och att det blir allt svårare att klara sin försörjning för den som har oturen att bli av med sitt jobb- även om man är attraktiv på arbetsmarknaden och relativt snabbt får ett nytt jobb.
• Att kommunerna fått svårare att klara av skola, förskola, äldreomsorg, handikappomsorg och övriga åtaganden- när skatteintäkterna minskat och socialbidragstagarna (läs utförsäkrade) blivit fler och kostnaden överförts från staten till kommunerna.
• Att Björklund gjort skolan till ett kaos- inte baserat på vetenskaplighet och beprövad erfarenhet- utan på sina personliga tyckanden och idéer. En femtiotalsskola för 2010-talet! Efter åtta år märks resultatet tydligt och många, föräldrar och lärare, röstade säkerligen emot att detta experiment skall få fortsätta.

Så hur bra ni än skött "ekonomin"- så ser människor sprickorna och gliporna som skapats under processen. När till slut allt för många medborgare sett, hur politiken slår mot de som är sjuka och arbetslösa, så hjälper inte längre retoriken om att alla som är sjuka får ersättning eller att jobben blir fler med lägre a-kassa.

När människor ser hur anhöriga eller nära vänner behandlas i verkligheten, när de utförsäkras, omförsäkras och tvingats bli anhörigförsörjda eller söka socialbidrag (nu försörjningsstöd)- så hjälper det inte hur bra man är på att prata! Även många som möter dessa utsatta människor i sitt arbete har varit förtvivlade över att inte kunna hjälpa och tycker inte att det är rätt det som sker.

Så jag tror nog att det mer är er arrogans och ovanifrånperspektiv som berövat er makten- att ni inte lyssnat på alla protester och beskrivningar av hur er politik slår. Att det till slut inte hjälpte att ge dem som är friska och har ett jobb mer i plånboken- för till slut blir det allt för uppenbart att det inte är ett sådant samhälle majoriteten vill ha!

Sverige sviker!

Jag har just tittat på del två i serien Sverige sviker, om hur skolan sviker de barn som inte passar in i dagens skolmall. Del 2: Om eleverna som ingen lyssnade på,  handlar om elever med diagnoser/ särskilda behov som skolan helt enkelt inte bryr sig om att försöka möta.

Här berättas om rektorn som tycker att eleven borde börja medicinera för att passa in, medan läkaren anser att det är skolan som är problemet- inte eleven. Om rektorn som ljuger och säger att "det har jag aldrig sagt"- vilket gör att eleven tappar tilltron till vuxenvärlden.

Elever med ångest, depression, som skär sig för att uthärda, med svåra magproblem av stressen av att inte bli förstådda och bemötta utifrån sig själva. Tjejen som säger att "jag gick dit, ingen såg mig, jag gick hem"- dag efter dag... Killen som inte blev insläppt i klassrummet för att han "redan missat så mycket"- och när han ändå satt där så behandlades han som luft....

Om eleven som skrivit brev till utbildningsministern och barnombudsmannen, som svarar att de inte får bry sig om enskilda fall och om föräldrar, som trots att de redan kämpat så mycket förgäves, ändå orkar anmäla till skolinspektionen. Om elever som går hem och där ingen ens ringer och undrar var de är- vilket ytterligare spär på självföraktet.

Om eleven som fungerade bra i liten grupp med en proffsig speciallärare- men som skulle "inkluderas" och få sin undervisning i den vanliga klassen. Inkludering är ett modeord som betyder att man kan spara in på dyra resurser och istället sätta alla elever i samma klass- oavsett behov. Vilket drabbar hela klassen!

Om eleven som hamnade i ett mörkt, ensamt rum- för att andra behövde rummet med fönster. Om elever som inte får sin rätt till utbildning uppfylld för att de inte passar in i mallen- och kanske också att det varit alltför mycket fokus på handlingsplaner och administrativt arbete för lärarna? Kanske skulle det vara bättre att ägna tiden åt att få möta eleverna- där de är?

För möten och handlingsplaner verkar det inte ha varit någon brist på...

Jag kan verkligen rekommendera denna serien för alla som har åsikter om dagen ungdom och om skolan! Kanske har skolan haft för stort fokus på att gå tillbaka till 50- och 60-talens skola och det industrisamhälle vi då behövde utbilda våra ungdomar för- och för lite på att anpassa den till 2010- och 2020-talens behov i det informationssamhälle vi står på tröskeln till? Kanske behövs det helt nya idéer för att möta de behov och de elever som skall leva i detta framtida samhälle?

Kanske måste man förstå att dagens egocentrerade elever (vilket är det sätt de blivit uppfostrade på, som centrum i familjens värld) behöver andra lösningar än gårdagens kollektivt uppfostrade barn (där föräldrarna var centrum i familjen)? Kanske måste man inse att det samhälle dagens barn och unga växer upp i, är så väldigt mycket annorlunda och framförallt så mycket tuffare än det som vi lite äldre hade vår uppväxt i? Även om dagens unga växer upp i ett materiellt överflöd, där ting kanske ofta får ersätta tid, så har kraven på prestation, kroppsideal och andra yttre och inre krav, blivit så oändligt mycket högre, tänker jag. Jag är så lycklig att jag inte behöver växa upp och hitta min väg i dagens allt hårdare samhälle!

Kanske måste man inse att skolan bara är en spegling av samhället utanför- och att alla de problem skolan och lärarna blivit beskyllda för under det senaste decenniet, kanske egentligen bara är ett symtom på att samhället befunnit sig i snabb förändring och att skolan inte hunnit med in i den nya tiden?

Del 1 handlade Om elever i social utsatthet och kommande avsnitt sänds på tisdagar klockan 20.00 i SVT2. Programmen finns också på SVTPlay.

Behövs vinster i välfärden?

Det senaste året har det varit mycket diskussioner om vinster i välfärden: Skall vinster förbjudas och skattepengarna stanna inom verksamheterna eller är vinsterna en förutsättning för valfrihet? I debatten har det ofta hävdats att om möjligheten till vinst tas bort, så skulle ingen vilja driva alternativa verksamheter. Detta tycker jag är en sån konstig tanke!

Så tror jag också att det är för väldigt många andra som valt att arbeta inom den offentliga sektorn- det är ju inget yrkesval man gör för att bli rik- utan för att man har någon sorts idé om att man vill dra sitt strå till samhällsstacken, vill vara delaktig i samhällsbygget eller förbättra livet för dem man kommer i kontakt med- oavsett om det gäller barn i förskola och skola, patienter i sjukvården, socialt utsatta inom socialvården eller de som går mot livets slut inom äldreomsorgen. Detta är min fasta övertygelse!

Kanske en långsökt tanke för den som har bara haft pengar som drivkraft? De flesta av dagens topp-politiker verkar ju präglas av ett synsätt som mest handlar om hårda fakta och krass ekonomi. Skulle vi möjligen ha haft ett annat samhälle, om fler hade haft en längre erfarenhet inom den "mjukare" sektorn?

Som förskollärare hade jag mycket väl kunnat tänka mig att starta och driva en förskola efter mina egna tankar och idéer, utan att ha en tanke på att den skulle behöva gå med vinst! Självklart hade jag behövt ha en lön som jag kunnat leva på, men möjligheten till vinstuttag skulle aldrig ha varit en bärande idé för verksamheten. (Tyvärr kommer det ju inte att bli så- om inte ett mirakel sker med min hälsa, men det är ju en annan historia!)

Jag tyckte därför att det var mycket uppfriskande att läsa veckans Lördagsintervju i GP, eftersom det speglar ett synsätt som kunde varit mitt, men från en person som vet hur det fungerar i praktiken. Artikeln heter Pengarna ska tillbaka till skolan: "Marie Rydberg brinner lika mycket för valfrihet som hon är emot att friskolor skickar skattepengar till aktieägare. Efter 20 år som rektor på Montessori Casa vet hon hur man driver friskola utan vinst som drivkraft. Och hon är trött på att negligeras eller klumpas ihop med storkoncernerna i debatten."

Hon säger att de flesta friskolorna i grundskolan drivs ideellt, men att debatten mest utgår från aktiebolagen. Hon var förra året med och startade riksorganisationen Idéburen Skola, för de skolor som inte drivs av ett vinstintresse i första hand.

– "Debatten blev så sned när man pratade om vinstutdelning, att friskolor utarmade och hade mindre lärartäthet och lägre behörighetsgrad. Vi tyckte att Friskolornas riksförbund varit väldigt dominerade av koncernskolorna och att de inte drev frågor som rörde oss som icke vinstutdelande.

Vad är problemet med debatten i dag?

– Man blandar ihop päron och äpplen. De som försvarar vinstutdelning menar att folket vill ha valfrihet. Ja, det vill de, till 87 procent eller något sånt. Men frågar man hur många som vill ha vinstutdelning är det helt andra siffror. Folk vill inte att det ska finnas möjligheter för riskkapitalbolag och ägare att tjäna en massa pengar och utarma verksamheten".

Hon tycker att man självklart ska få tillbaka insatt kapital till rimlig ränta, men att det är något annat än att stora riskkapitalbolag investerar för att göra vinst på verksamheten. "Jag som skattebetalare vill se att pengarna går till den välfärd jag är beredd att betala för."

En annan sak som tas upp är den frågan, som ofta kommer upp när detta debatteras: Skall inte heller den som bygger ett äldreboende eller som säljer material till offentligt finansierad verksamhet då kunna göra vinst?

Jag har aldrig riktigt förstått den kopplingen, som vissa politiker verkar tycka är relevant, men även här har rektor Rydberg svar på tal: "Läromedelsföretagen får ju inte kommunala bidrag för att leverera böcker. Men i skolan är det våra brukare som vi får skattepengar för, för att ge allt vi kan till dem. Inte för att vi ska tjäna pengar på det. Jag tycker det är en stor skillnad."

– "En bra skola bygger på att det finns ett engagemang och en idé. Det betyder inte att de som har det engagemanget vill tjäna en massa pengar." ... "Jag är inte alls orolig för att det inte skulle bli många som startade skolor".

Jag tror att det är här skillnaden ligger: Om drivkraften att starta en egen verksamhet bygger på ett starkt engagemang och en djupt känd idé om en viss typ av verksamhet- så kanske det blir en helt annan typ av organisation än om huvudidén är vinst?

Kanske skulle ett förbud mot vinst i välfärden till och med innebära en nytändning för enskilda eller grupper av personal, eller kanske föräldrar, som startar upp ny verksamhet som de tror på? För idén om att marknaden reglerar sig själv måste väl även gälla detta- att det tomrum som de stora koncernerna skulle lämna efter sig, snabbt skulle fyllas av andra alternativ?

Kanske skulle hela samhället tjäna på att lokala eldsjälar fick företräde framför stora jättar till koncerner? Ja, inte vet jag, men jag vet i alla fall att den viktiga verksamhet som bedrivs inom kommunerna handlar om så väldigt mycket mer än bokslut och aktieutdelningar!

En enda lång klagosång

Jag har länge irriterat mig på allt det extra besvär det innebär för mig som privatperson att vissa samhällsinstitutioner säljs ut eller "utsätts för konkurrens"- kan nog inte komma på något exempel då det varit till glädje och nytta för mig som medborgare!??

Det jag själv är mest berörd av är privatiseringen av apoteken: Jag tar dagligen ett tiotal mediciner och tidigare var det rätt så enkelt att hämta ut ny medicin när den gamla var slut. Man gick till apoteket, visade leg och talade om vad man ville ha. Det var mer regel än undantag att medicinerna fanns hemma- och om så inte var fallet så kunde man få en lista med de apotek där den fanns.

Nu måste man förbeställa den medicin man vill ha, om man inte vill åka flera gånger, för det är sällan det man vill ha finns hemma och nu kan man inte heller få veta vilket annat apotek som har varan hemma, eftersom de tillhör olika bolag. Personalen är fortfarande lika kunnig och trevlig och de gör ett bra jobb, men själva systemet är det fel på!

Det faktum att de vinster, som tidigare gick till att subventionera de icke lönsamma apoteken (tex i glesbygd), nu plockas ut av den privata ägaren och staten får gå in med statsbidrag för att de inte skall läggas ner, gör väl inte ekvationen bättre?

Dessutom har tydligen läkemedlen blivit dyrare, istället för billigare, vilket är en konstig definition av begreppet "konkurrens". Eftersom jag alltid når upp till högkostnadsskyddet ganska snabbt, så drabbar det mig inte som kund, men oss alla som skattebetalare. Någon tjänar på detta, men inte är det jag som kund och medborgare, i alla fall!

Nästa irritationsmoment är bilprovningarna: De lades ut för konkurrens, men det fanns inget intresse från "marknaden", så då delades de in i tre grupper, tror jag, som såldes till olika intressenter och som nu gjort det mycket besvärligare att boka tid för besiktning.

I våras ägnade vi en halv dag åt att surfa på nätet för att hitta de olika företagen som tagit över "våra" stationer. Det var varken lätt att hitta de olika webbplatserna,  reda ut vilken station som hörde vart eller sätta sig in i hur de olika sidorna fungerade. Tidigare loggade man in på ett ställe och så fick man upp alla stationer i närområdet som hade tider under den period man valt! För enkelt!??

Nu har jag inte något emot att stationerna utsattes för konkurrens, det kan väl vara jättebra om exempelvis en bilverkstad kan komplettera sin service med att utföra besiktningar också. Och om det på sikt skulle leda till att några av statens stationer skulle slås ut, så är det ju vi kunder  som har valt att det är så vi vill ha det! För att den nya besiktningen är bättre och mer attraktiv än den tidigare. I det fallet kan man ju prata om att det är "marknaden" som har valt- men när vi tvingas byta något vi är nöjda med, vem är det då som har valt??? Inte heller här känner jag mig som en vinnare i min roll som medborgare och bilägare!


Men att jag började skriva detta inlägg igår, berodde på en artikel i GP: "Personal larmar om medicinhantering":

"Vårdpersonal slår larm om livsviktig medicin som hamnar på avvägar. Problemen med den nya lågprisleverantören av läkemedel är långt ifrån lösta.

- Det är den största svikten i patientsäkerhet jag upplevt under min karriär. Om människor inte redan dött är det bara en tidsfråga innan de gör det."

"I våras vann Apotekstjänst upphandlingen som regionerna Halland och Västra Götaland gjorde för 44 000 patienters räkning. Det privata företaget tog på sig att göra jobbet för bara en tredjedel av priset mot tidigare monopolföretaget Apoteket AB.

"Det fanns en hake. Apotekstjänst hade ingen kunskap om medicinhantering. Bolaget hade tidigare sysslat med distribution av videofilmer."

"Sommaren blev kaosartad med stora inkörningsproblem..."

"I början av augusti hamnade Apotekstjänst i likviditetskris....

"25 miljoner kronor betalades från skattemedel till ett företag som var på väg att hamna på obestånd."

"Men de allvarligaste problemen är att rutinerna ändrats så att svårt sjuka människor riskerar att bli helt utan medicin – utan att någon upptäcker det, menar Anna Holst."

- "Plötsligt var det tomt i påsarna utan att någon noterade det. Några viktiga hjärttabletter kunde försvinna mitt i en rulle. Det är en stor risk för att människor blir svårt sjuka."

Även Västnytt tog upp detta på kvällen: "Tusentals äldre kan ha varit utan mediciner":

"Enligt Anna Holst är problemen många. Det finns exempelvis inga system för påminnelser och texterna är så små att det är omöjligt för sjuksköterskor att få en överblick över patienternas medicinering. Men även företagets IT-system har brister, då det inte tillräckligt tydligt sänder ut information om att patienternas recept måste förnyas. Något som inneburit att många patienter inte fått sina mediciner."

Ordföranden för Apotekstjänst AB anser att:

-" Det är klart att vi gjort ett och annat fel. Men i princip har vi inga stora kvalitetsproblem."

Inköpschefen på Västra Götalandsregionen säger att:

"... inkörningsproblemen för Apotekstjänst AB är över och att man är nöjd med upphandlingen som minskade regionens kostnader från 100 miljoner till 30 miljoner kronor."

"Hon medger att det varit en hel del klagomål på verksamheten men hon menar att det är inkörningsproblem som nu är lösta. Och enligt henne har aldrig den medicinska säkerheten varit i fara."

Även om det nya avtalet spara upp till 60 miljoner per år, så kanske man också skulle ställa sig andra frågor innan man skriver på? Som: Hur har de räknat för att få fram denna summa? Är det rimligt att de kan utföra arbetet för den ersättningen? Har de rimlig uppfattning om vad uppdraget innebär? Är det rimligt att tro att de har förutsättningar att utföra uppgiften till det priset med den säkerhet som krävs? Vad är ett människoliv värt?

Och eftersom upphandlingsreglerna inte medger att man ställer sig dessa frågor, så kanske det är själva systemet med upphandlingar och reglerna för detta som behöver ses över och anpassas även till verksamheter som handlar om människors liv och hälsa?


Några andra saker jag reagerat på under senare år:

Skolor som läggs ner eller går i konkurs mitt under terminerna eller mitt i en påbörjad utbildning. Det kan bli dyrt för samhället när en ung människas utbildning riskeras! Visst borde en viss framförhållning krävas av dem som anordnar utbildning!?? Detta är kanske ett problem främst för bolag som vill göra vinst på utbildningen, men även för tex Ale kommun där man beslutat lägga ner kommunens enda gymnasieskola, utan att erbjuda de elever som redan går där att gå klart sin utbildning på den skola de valt.

Äldreboenden som tjänar pengar på de gamla som har svårt att protestera, genom att dra ner på personal, mat, blöjor eller vad som nu kan spara några kronor. Usch!!!

Är det vettigt att det är ekonomer som sitter i toppen och styr sjukvården? Borde inte läkare vara bättre på detta? Eller är flödet av patienter lika enkelt att styra som flödet av pengar?

Jag är varken emot privatägda skolor, förskolor, äldreboenden eller vårdcentraler- men varje tänkande människa kan väl förstå att det är skillnad på om någon eldsjäl till läkare, lärare, sjuksköterska eller förskollärare startar upp en verksamhet utifrån sina idéer om hur en bra verksamhet skall utformas- eller om ett riskkapitalbolag köper/ startar verksamheter för att tjäna pengar på dem!?!!

I Göteborgsområdet har det också varit problem med upphandlingarna av busstrafiken. Många bussar som körts av den som betalt minst har varit så fulla av fel att de stoppats av polisen upprepade gånger pga trafikfarlighet. Ofta har många bussar från samma bolag tagits ur trafik samma dag, återkommit efter några dagar och återigen tagits ur trafik.

Färdtjänsten och skolskjutsarna upphandlas ju också och i Kungälv gick det så illa att mentalt handikappade barn blev avsläppta vid fel hus och autistiska barn som behöver ha en klar struktur omkring sig fick olika chaufförer varje dag vilket försämrade deras tillvaro. Patienter missade läkartider de väntat på i månader, för att taxin för sjukresan inte kom alls eller alldeles för sent osv.

Ambulanserna är ju ytterligare ett exempel på att man riskerar människoliv för att spara några kronor. I media har funnits åtskilliga exempel på dålig arbetsmiljö för ambulanspersonalen, för få ambulanser, ambulanser som inte är i trafik, vilket gör att vissa områden har orimligt lång tid från larm till utryckning osv. På Öckerö dog ett spädbarn häromåret pga detta. Återigen: Vad är ett människoliv värt?

De italienska spårvagnarna som upphandlades till Göteborg är en historia helt för sig själva: Det har varit så många problem under många år, deras gnisslande stör dem som bor i närheten av kurvor i spåren, reparationerna har varit otroligt många och för tillfället är väl flertalet av vagnarna tagna ur trafik igen.... Trots att det knappt varit annat än fel sen de, långt om länge, anlände- så beställde man in ytterligare vagnar av samma tillverkare!

SJ och Posten är de två sista exemplen jag tänkte ta upp. Dessa bolagiserades och delades upp i olika bolag som skulle sköta olika delar av verksamheten och med facit i hand är det väl lite svårt att se att det blev bättre för oss medborgare och kunder? Eller?

Jag vet att jag lätt skriver för långa inlägg och kanske är det inte ens någon som orkat ända till slutet, men det jag vill ha sagt kunde nog egentligen sammanfattas så här enkelt: Hur kan man tro att den som utför en uppgift till det lägsta priset är bäst för uppgiften? Kanske man får det man betalar för? Och om någon helt utan erfarenhet lägger ett orimligt lågt pris, så kanske även upphandlaren kan ha ansvar för att kvaliteten blir lidande?

Jag är helt övertygad om att det också finns många goda exempel, men: Är det rimligt att privatiseringar, bolagiseringar, upphandlingsregler och liknande försämrar tillvaron för oss medborgare- för att några få skall kunna göra vinster på det som nyss var våran gemensamma egendom?