Naturens under- och människans idiotism

Häromdagen fick vi syn på att rådjuret, som ofta brukar beta på ängen intill vårt hus, hade blivit mamma till ett litet rådjurskid! Utan att vara några experter på området, bedömde vi att den lilla ungen som skuttade efter sin mor, var tämligen ny här i världen.

Morgonen därpå vaknade vi av ett rådjurs ihärdiga skällande! Efter att ha tagit oss ur sängarna och till sovrumsfönstret (där det sedan gårdagen påpassligt nog stod en kikare) så kunde vi se att geten betedde sig underligt: Hon gick runt i cirklar, skällde, kastade med huvudet på ett mycket bestämt vis, gick en bit, "skällde" och verkade "vänta in" ungen och när den inte följde med så gick hon tillbaka igen. Om och om igen...

Vår slutsats blev att ungen nog dött under natten och att hon nu förgäves försökte få den att resa sig och komma med henne. Fram på förmiddagen blev det lugnt och vi trodde att hon gett upp försöken att få med sig sin unge.

På eftermiddagen hade hon inte synts till på länge, så jag gick bort mot stället där jag antog att den döda ungen skulle ligga. När jag kommer närmare får jag syn på att i gräset, en bit därifrån, rör det sig- och i samma ögonblick så ser jag i ögonvrån att rådjurshonan flyr in mot skogen. Går försiktigt fram för att titta på stället där det rört sig- och ser att ungen är i högsta grad levande!

Jag tar två snabba bilder med mobilen, för att inte störa mer än nödvändigt och drar mig sedan försiktigt därifrån. Delar med mig av bilderna här, trots att de inte är så bra eftersom jag hade för bråttom:

 

På kvällen gick den ena katten ut en sväng och stannade nära kanten på åkern- då kommer geten/ mamman snabbt ut mot honom och ställer sig och stirrar på honom en liten bit ifrån. Katten lägger sig ner och visar tydligt att han inte alls är ute på jakt! Geten står kvar en stund, men går sedan sakta tillbaka till utgångspunkten och lägger sig ner där vi har svårt att upptäcka henne. Stenkoll på ungen alltså! Vilket känns skönt för jag var lite orolig för att katterna skulle upptäcka kidet och börja jaga det.

 

Det skall bli roligt att följa detta naturens lilla under och  jag hoppas att mamma Rådjur fortsätter att tycka att ängen vid vårt hus är en bra barnkammare för det lilla kidets uppväxt! 

 

Efter denna fantastiska naturupplevelse, började vi så titta på Bieffekten- en studie i människans dumhet! Mänskligheten är beroende av pollinerare som humlor och bin för vår överlevnad, då en stor del av matproduktionen är beroende av att blommorna blir pollinerade för att frukt och frö skall bildas.

 

Genom det storskaliga odlandet med ensidiga grödor försämrar livsvillkoren för dessa nyttiga och nödvändiga små djur, samtidigt som man besprutar grödorna mot "skadeinsekter"- vilket naturligtvis drabbar även de, för oss, nyttiga insekterna. Till detta har vuxit upp en industri där man skickar humlor och bin över kontinenterna- och därmed även importerar kvalster, virus och annat som ytterligare försvagar pollinerarnas överlevnadsmöjligheter och gör så att hela samhällen snabbt kan gå under och dö.

 

Mänsklighetens svar på detta? Jo, vi fortsätter att sprida problemen genom ökat fraktande av bisamhällen och snabbproducerade humlor för den kortsiktiga pollineringen- vilket ytterligare snabbar på de vilda binas utsatthet för smitta! Och dessutom riskerar att konkurrera ut våra vilda bin och humlor- som är anpassade till att pollinera just de växter vi har här. Utan pollinering försvinner växterna snart och vi har ytterligare utarmat lite av vår livsmiljö. Och vi skall vara de smartaste på den här planeten!!?

 

För den intresserade finns filmen utlagd på SVT Play den närmsta månaden och kommer nog också i ytterligare några repriser i veckan.

 







Konsumtion- vår räddning eller undergång?

Tisdagens Korrespondenterna i SVT handlade om konsumtion:

Är verkligen konsumtionen svaret på alla problem?

Eller ökar konsumtionen bara på de problem vi står inför?

Nu åker kineserna till Europa för att shoppa lyxprodukter- är detta verkligen något som är positivt för vårt fortsatta liv på planeten Jorden?

Man lägger resurser på fel saker, som inte hjälper majoriteten av människor på planeten- och de flesta av oss vill hela tiden ha mer och mer. Våra politiker vill att vi hela tiden konsumerar mer- trots att det inte är hållbart.

Vi har aldrig haft en så hög konsumtion som idag, men är det verkligen bra? Eller borde pengarna satsas på annat? Kan det vara så att om man köper "en riktigt dyr jacka så kan man ha den en hel vinter" vilket en av de intervjuade tycker? Eller borde man kunna ha den en hel vinter, eller kanske flera- ändå?

I grekiska byn Evia har man bestämt sig för att sluta konsumera och försöker klara sig utan pengar,  istället använder man sig av byteshandel och försöker leva så enkelt som möjligt. Utan onödig konsumtion, nära naturen: 

"Jag har haft så mycket, men det leder ingenstans"

"Några euro gör ingen skillnad, men att ha en relation till den gamla damen gör det."

"Man köper saker och sitter sedan fast i att betala för allt man köpt."

Är vi kanske grundlurade?

Varför struntar vi i miljöhotet?

Intressant fråga: "Jordens resurser krymper och klimatforskarna varnar för högre temperaturer och stigande havsnivåer. Utsläppen måste minska. Ändå konsumerar vi bara mer. Varför fortsätter vi med det när vi vet att miljön tar stryk?"

I dagens G-P finns en artikel som tar sin utgångspunkt i dessa frågor: Får man slänga en mikro som fungerar? En som forskat i varför vi fortsätter att konsumera allt mer, samtidigt som vi oroar oss för miljön är sociologiprofessorn Mikael Klintman. I artikeln säger han så här:

"– Vi är intellektuellt och känslomässigt kapabla att förstå att miljöhotet är allvarligt. Men i grunden styrs vi av de normer som omger oss och vi sneglar ofta på dem som har lite högre socioekonomisk status än vi själva, säger han. Charterplanen kommer att fortsätta att gå fullsatta så länge det premieras socialt och uppfattas som något positivt när vi berättar om resan här hemma. Nya kök kommer att rivas ut så länge inredningstidningarna hyllar de påkostade totalrenoveringarna och vi kommer att åka bil till jobbet så länge det anses normalt.
 

– Men det spännande är att normer kan ändras. Thailandsresan ses fortfarande som en del av det goda, intressanta livet men man kan se att en förändring är på gång. Ett annat exempel är rökningen där det från att vara okej att röka gått mot en allt striktare norm som bäddade för förbud på vissa platser, säger han."

Han har en positiv syn på hur viktiga vi är som enskilda medborgare och konsumenter i hur vi väljer att hantera dessa svåra frågor i vardagen. Så här säger han om det: "– Man kan känna ”vem är jag att ändra på något?”. Men genom våra handlingar påverkar vi normen. Tar vi med vegetarisk matlåda och cyklar till jobbet kommer folk att se det och intressera sig. Det är inte meningslöst, vi har ett moraliskt ansvar men också en större påverkan på vår omgivning än vad vi tror, säger Mikael Klintman."

Jag känner mig styrkt av dessa ord och fortsätter att sopsortera, kompostera, välja ekologiskt och vad jag nu för övrigt gör i det lilla formatet. Att jag inte belastar jorden med så mycket konsumtion och absolut inga utlandsresor, har mer ekonomiska och "trötthetsrelaterade" orsaker- men trots det så är det ju också positivt för miljön!