17 augusti 2013

En enda lång klagosång

Jag har länge irriterat mig på allt det extra besvär det innebär för mig som privatperson att vissa samhällsinstitutioner säljs ut eller "utsätts för konkurrens"- kan nog inte komma på något exempel då det varit till glädje och nytta för mig som medborgare!??

Det jag själv är mest berörd av är privatiseringen av apoteken: Jag tar dagligen ett tiotal mediciner och tidigare var det rätt så enkelt att hämta ut ny medicin när den gamla var slut. Man gick till apoteket, visade leg och talade om vad man ville ha. Det var mer regel än undantag att medicinerna fanns hemma- och om så inte var fallet så kunde man få en lista med de apotek där den fanns.

Nu måste man förbeställa den medicin man vill ha, om man inte vill åka flera gånger, för det är sällan det man vill ha finns hemma och nu kan man inte heller få veta vilket annat apotek som har varan hemma, eftersom de tillhör olika bolag. Personalen är fortfarande lika kunnig och trevlig och de gör ett bra jobb, men själva systemet är det fel på!

Det faktum att de vinster, som tidigare gick till att subventionera de icke lönsamma apoteken (tex i glesbygd), nu plockas ut av den privata ägaren och staten får gå in med statsbidrag för att de inte skall läggas ner, gör väl inte ekvationen bättre?

Dessutom har tydligen läkemedlen blivit dyrare, istället för billigare, vilket är en konstig definition av begreppet "konkurrens". Eftersom jag alltid når upp till högkostnadsskyddet ganska snabbt, så drabbar det mig inte som kund, men oss alla som skattebetalare. Någon tjänar på detta, men inte är det jag som kund och medborgare, i alla fall!

Nästa irritationsmoment är bilprovningarna: De lades ut för konkurrens, men det fanns inget intresse från "marknaden", så då delades de in i tre grupper, tror jag, som såldes till olika intressenter och som nu gjort det mycket besvärligare att boka tid för besiktning.

I våras ägnade vi en halv dag åt att surfa på nätet för att hitta de olika företagen som tagit över "våra" stationer. Det var varken lätt att hitta de olika webbplatserna,  reda ut vilken station som hörde vart eller sätta sig in i hur de olika sidorna fungerade. Tidigare loggade man in på ett ställe och så fick man upp alla stationer i närområdet som hade tider under den period man valt! För enkelt!??

Nu har jag inte något emot att stationerna utsattes för konkurrens, det kan väl vara jättebra om exempelvis en bilverkstad kan komplettera sin service med att utföra besiktningar också. Och om det på sikt skulle leda till att några av statens stationer skulle slås ut, så är det ju vi kunder  som har valt att det är så vi vill ha det! För att den nya besiktningen är bättre och mer attraktiv än den tidigare. I det fallet kan man ju prata om att det är "marknaden" som har valt- men när vi tvingas byta något vi är nöjda med, vem är det då som har valt??? Inte heller här känner jag mig som en vinnare i min roll som medborgare och bilägare!


Men att jag började skriva detta inlägg igår, berodde på en artikel i GP: "Personal larmar om medicinhantering":
"Vårdpersonal slår larm om livsviktig medicin som hamnar på avvägar. Problemen med den nya lågprisleverantören av läkemedel är långt ifrån lösta.

- Det är den största svikten i patientsäkerhet jag upplevt under min karriär. Om människor inte redan dött är det bara en tidsfråga innan de gör det."
"I våras vann Apotekstjänst upphandlingen som regionerna Halland och Västra Götaland gjorde för 44 000 patienters räkning. Det privata företaget tog på sig att göra jobbet för bara en tredjedel av priset mot tidigare monopolföretaget Apoteket AB.
"Det fanns en hake. Apotekstjänst hade ingen kunskap om medicinhantering. Bolaget hade tidigare sysslat med distribution av videofilmer."
"Sommaren blev kaosartad med stora inkörningsproblem..."
"I början av augusti hamnade Apotekstjänst i likviditetskris....
"25 miljoner kronor betalades från skattemedel till ett företag som var på väg att hamna på obestånd."
"Men de allvarligaste problemen är att rutinerna ändrats så att svårt sjuka människor riskerar att bli helt utan medicin – utan att någon upptäcker det, menar Anna Holst."
- "Plötsligt var det tomt i påsarna utan att någon noterade det. Några viktiga hjärttabletter kunde försvinna mitt i en rulle. Det är en stor risk för att människor blir svårt sjuka."

Även Västnytt tog upp detta på kvällen: "Tusentals äldre kan ha varit utan mediciner":
"Enligt Anna Holst är problemen många. Det finns exempelvis inga system för påminnelser och texterna är så små att det är omöjligt för sjuksköterskor att få en överblick över patienternas medicinering. Men även företagets IT-system har brister, då det inte tillräckligt tydligt sänder ut information om att patienternas recept måste förnyas. Något som inneburit att många patienter inte fått sina mediciner."
Ordföranden för Apotekstjänst AB anser att:
-" Det är klart att vi gjort ett och annat fel. Men i princip har vi inga stora kvalitetsproblem."
Inköpschefen på Västra Götalandsregionen säger att:
"... inkörningsproblemen för Apotekstjänst AB är över och att man är nöjd med upphandlingen som minskade regionens kostnader från 100 miljoner till 30 miljoner kronor."
"Hon medger att det varit en hel del klagomål på verksamheten men hon menar att det är inkörningsproblem som nu är lösta. Och enligt henne har aldrig den medicinska säkerheten varit i fara."
Även om det nya avtalet spara upp till 60 miljoner per år, så kanske man också skulle ställa sig andra frågor innan man skriver på? Som: Hur har de räknat för att få fram denna summa? Är det rimligt att de kan utföra arbetet för den ersättningen? Har de rimlig uppfattning om vad uppdraget innebär? Är det rimligt att tro att de har förutsättningar att utföra uppgiften till det priset med den säkerhet som krävs? Vad är ett människoliv värt?

Och eftersom upphandlingsreglerna inte medger att man ställer sig dessa frågor, så kanske det är själva systemet med upphandlingar och reglerna för detta som behöver ses över och anpassas även till verksamheter som handlar om människors liv och hälsa?


Några andra saker jag reagerat på under senare år:

Skolor som läggs ner eller går i konkurs mitt under terminerna eller mitt i en påbörjad utbildning. Det kan bli dyrt för samhället när en ung människas utbildning riskeras! Visst borde en viss framförhållning krävas av dem som anordnar utbildning!?? Detta är kanske ett problem främst för bolag som vill göra vinst på utbildningen, men även för tex Ale kommun där man beslutat lägga ner kommunens enda gymnasieskola, utan att erbjuda de elever som redan går där att gå klart sin utbildning på den skola de valt.

Äldreboenden som tjänar pengar på de gamla som har svårt att protestera, genom att dra ner på personal, mat, blöjor eller vad som nu kan spara några kronor. Usch!!!

Är det vettigt att det är ekonomer som sitter i toppen och styr sjukvården? Borde inte läkare vara bättre på detta? Eller är flödet av patienter lika enkelt att styra som flödet av pengar?

Jag är varken emot privatägda skolor, förskolor, äldreboenden eller vårdcentraler- men varje tänkande människa kan väl förstå att det är skillnad på om någon eldsjäl till läkare, lärare, sjuksköterska eller förskollärare startar upp en verksamhet utifrån sina idéer om hur en bra verksamhet skall utformas- eller om ett riskkapitalbolag köper/ startar verksamheter för att tjäna pengar på dem!?!!

I Göteborgsområdet har det också varit problem med upphandlingarna av busstrafiken. Många bussar som körts av den som betalt minst har varit så fulla av fel att de stoppats av polisen upprepade gånger pga trafikfarlighet. Ofta har många bussar från samma bolag tagits ur trafik samma dag, återkommit efter några dagar och återigen tagits ur trafik.

Färdtjänsten och skolskjutsarna upphandlas ju också och i Kungälv gick det så illa att mentalt handikappade barn blev avsläppta vid fel hus och autistiska barn som behöver ha en klar struktur omkring sig fick olika chaufförer varje dag vilket försämrade deras tillvaro. Patienter missade läkartider de väntat på i månader, för att taxin för sjukresan inte kom alls eller alldeles för sent osv.

Ambulanserna är ju ytterligare ett exempel på att man riskerar människoliv för att spara några kronor. I media har funnits åtskilliga exempel på dålig arbetsmiljö för ambulanspersonalen, för få ambulanser, ambulanser som inte är i trafik, vilket gör att vissa områden har orimligt lång tid från larm till utryckning osv. På Öckerö dog ett spädbarn häromåret pga detta. Återigen: Vad är ett människoliv värt?

De italienska spårvagnarna som upphandlades till Göteborg är en historia helt för sig själva: Det har varit så många problem under många år, deras gnisslande stör dem som bor i närheten av kurvor i spåren, reparationerna har varit otroligt många och för tillfället är väl flertalet av vagnarna tagna ur trafik igen.... Trots att det knappt varit annat än fel sen de, långt om länge, anlände- så beställde man in ytterligare vagnar av samma tillverkare!

SJ och Posten är de två sista exemplen jag tänkte ta upp. Dessa bolagiserades och delades upp i olika bolag som skulle sköta olika delar av verksamheten och med facit i hand är det väl lite svårt att se att det blev bättre för oss medborgare och kunder? Eller?

Jag vet att jag lätt skriver för långa inlägg och kanske är det inte ens någon som orkat ända till slutet, men det jag vill ha sagt kunde nog egentligen sammanfattas så här enkelt: Hur kan man tro att den som utför en uppgift till det lägsta priset är bäst för uppgiften? Kanske man får det man betalar för? Och om någon helt utan erfarenhet lägger ett orimligt lågt pris, så kanske även upphandlaren kan ha ansvar för att kvaliteten blir lidande?

Jag är helt övertygad om att det också finns många goda exempel, men: Är det rimligt att privatiseringar, bolagiseringar, upphandlingsregler och liknande försämrar tillvaron för oss medborgare- för att några få skall kunna göra vinster på det som nyss var våran gemensamma egendom?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar