Slut på semestern

Idag är min första egentliga dag som "arbetslös", eftersom jag nu skulle börjat arbeta igen- om jag inte sagt upp mig. Jag har ännu inte ångrat mitt beslut, mest känt en lättnad över att inte behöva "samla energi" under sommaren för att orka gå tillbaka till jobbet efter semestern.

Jag har haft ganska begränsat med energi under sommaren, men varit lite piggare under de senaste veckorna. Jag har klarat av att läsa och detta har jag njutit av mycket under sommarens alla varma dagar- inne med neddragna persienner och tvärdrag. Svalt och skönt! På kvällarna har jag ofta kunnat vara ute och här har varit föredömligt lite mygg och knott!

Jag har klarat av att vara mycket mer "social" än jag varit på många år och det är ju en av de vinster vi hoppas på nu, när jag inte behöver lägga all min energi på jobbet längre. Jag har i och för sig knappt varit hemifrån, mer än för ett par besök hos bekanta i närheten (och ett par biblioteksbesök), men besökarna här har varit desto fler! Jättetrevligt med systrar, föräldrar, svärmor med man, svägerskor och svågrar och ett fåtal kompisar. Dock inte samtidigt! Vi har fikat och grillat och pratat och umgåtts. Tänk vad jag har saknat det!

Mest energikrävande har besöken av min 6-åriga systerson varit, då sker det mycket i varje stund! Men så underbart det är att få umgås med barn! Mestadels har jag ramlat i säng så snart gästerna har gått, men efter några timmars sömn har jag fungerat hjälpligt igen och mer än ett par dagar har inte ett besök däckat mig.

Bara en gång har jag behövt säga nej till besök i sommar (och det är en verklig förbättring mot tidigare!), men då var det pga förkylning och inte min trötthet så det känns lite annorlunda. Sjuk kan ju vem som helst bli! Fast nu kom jag på att det inte var helt sant, för ett par gånger har jag fått neka min ena syster och svåger att komma, men då har det varit att de haft otur och ringt efter det att vi redan bokat in ett annat besök. Och vissa gränser finns det fortfarande för mig.

Nu laddar jag för ett 50-årskalas och ett 70-årskalas under augusti. Jag räknar med att kunna delta i båda och det hade varit väldigt svårt om jag fortfarande jobbat.

För övrigt räknar jag med att det blir betydligt färre besök här nu när semestrarna är slut och eftersom min man också börjat jobba idag, så blir det även mindre "socialt" här hemma på dagarna vilket bör göra att jag inte blir lika uttröttad längre. Hoppas därför att jag skall kunna orka åka och handla, kanske äntligen komma iväg till frissan, ha energi för trädgårdsarbete osv i höst.

Det är en stor lättnad att jag inte längre behöver pressa mig till att klara av att arbeta på i förväg bestämda tidpunkter, oavsett vad kroppen säger om saken. När jag nu kan lägga mina aktiviteter när det passar utifrån dagsformen så tror jag att jag på sikt kommer att orka mycket mer!