Kjell Rautio säger det makten försöker förtiga

Kjell Rautio har länge varit en av mina favoritbloggare: Redan när den "Nya sjukförsäkringen" infördes 2008, varnade han för alla de risker han då kunde se och han underbyggde det med fakta. Han varnade för att människor skulle komma i kläm, han varnade för att reformen genomförts för snabbt och utan tillräckligt underlag, han varnade för att den genom fördes trots att många av de tyngsta remissinstanserna hade upptäckt stora brister som de i sin tur varnade för osv.

Det är inte förrän det senaste året som journalistkåren börjat se samma saker, fram tills dess jamsade de med makten, även i seriösa program som till exempel Agenda. De kunde ta upp problemen och exemplifiera med tex ett par cancersjuka kvinnor som nu skulle pressas till arbete trots att de själva hade fullt upp med behandlingar och med att bekämpa sjukdomen, men efter att de berättat sin historia så får Sjukförsäkringsministern ge sin syn på saken- och den synen innebar oftast att hon lovade att "Ingen som är sjuk förlorar sin ersättning"- en ren lögn alltså, men journalisterna nöjde sig med detta och gick vidare i programmet!

De enda som tagit upp frågan är väl kvällstidningarna, men deras syfte har ju varit att det säljer många lösnummer om man berättar snyfthistorier om enskilda som kommer i kläm- och inga försök har gjorts att ställa någon till svars eller blottlägga de strukturer som är feltänkta.

Då var Kjell Rautio ett ljus i ett ganska kompakt mörker, först bloggade han för TCO:s Utredarna och nu i LO-bloggen, men klarsyntheten har varit densamma hela vägen. Han hade dessutom rätt: Människor har kommit i kläm och stora delar av förändringarna var feltänkta och har behövt göras om i efterhand- när protesterna blivit för stora, nackdelarna alltför uppenbara och konsekvenserna har varit för svåra att försvara.

MEN de ansvariga har inte tagit sitt ansvar på allvar,  när de låtit utsatta människor lida i onödan för beslut som tagits för snabbt och ogenomtänkt och som sedan ändå behövt mjukas upp för att det blev allt för uppenbart att konsekvenser blev orimliga. Fortfarande pratar man, i valdebatten 2014, om hur många som förtidspensionerades innan 2006- som om det skulle rättfärdiga de genomförda förändringarna, oavsett konsekvenser och resultat!

Som om just dessa förändringar med tidsgränser, fattiggörandet av sjuka människor, otrygghet och utförsäkringar är de enda möjliga alternativen till det som inte fungerade bra förut och att vi därför får acceptera att det inte fungerar bra nu heller? Visst måste politik vara något annat än att bortförklara brister med att det var någon annans fel för länge sedan? Visst måste man kunna ta till sig bristerna som den egna politiken lett till utan att skylla ifrån sig på andra? Efter att man nu kunnat pröva sina idéer under flera år? inte konstigt att politikerföraktet blomstrar...

Vissa sjuka hann till och med ta sina liv, av hopplösheten som infann sig då beslutet från Försäkringskassan kom- om de inte sett någon framtid för sig innan så förbättrades det inte av att även ekonomin raserats.

Som svar på detta har ansvariga sagt att det ju handlar om människor som redan var sköra- som om det då inte spelar någon roll? Kanske skulle ett samhälle snarare vara extra rädda om sköra människor som kan fara illa av indragna ersättningar- då sista halmstrået försvinner?

När jag i förra veckan läste Kjell Rautios senaste inlägg Ifrågasätt Reinfeldt när han talar om 200 000 färre i utanförskap så fick jag se att han använde Mina tre år som utförsäkrad som ett av sina exempel. Under åren har han använt många enstaka människoöden som exempel- och han har inte haft svårt att hitta dem, trots att de ansvariga hela tiden hävdat att det bara är Enstaka fall som kommit i kläm!

Kjell Rautio har också nyligen medverkat i en artikel om sjukförsäkringen i Expressen och för den som är intresserad av att sätta sig in i dessa frågor lite djupare så finns mycket fakta, statistik och levandegörande exempel i Kjell Rautios blogg.