5 september 2014

Snart är 9 000 dubbelt utförsäkrade

I dagens Göteborgs-Posten kan man under rubriken Snart är 9 000 personer dubbelt utförsäkrade läsa att: "Över 9 300 personer kommer vid årsskiftet att ha utförsäkrats två gånger från sjukförsäkringen. Få blir friska och får jobb. Efter att ha valsat runt i systemen några år är det i stället många som sjukskrivs för gott."

"-Det är ett bevis på att systemet inte funkar. Man har koncentrerat sig på att få ut folk ur sjukförsäkringen, när fokus borde ha legat på en fungerande vård och rehabilitering, säger Lisbeth Forsberg, själv utförsäkrad och aktiv i Solrosuppropet som arbetar mot utförsäkringarna."

Sedan regeringen införde den Nya sjukförsäkringen 2008 har över 83 000 personer nått den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen och därför inte kunnat få fortsatt ersättning- trots vilken grad av sjukdom de fortfarande varit drabbade av.

Jag anser att det är jättebra med ett utökat samarbete mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen och att det är självklart att man måste vara beredd att pröva andra jobb om man inte längre klarar av att arbeta inom sitt gamla yrke. För mig var det till exempel helt omöjligt att fortsätta som förskollärare med alla de krav det arbetet innebär- men jag klarade med viss nöd av att städa verksamhetslokaler 10 timmar i veckan. Men- jag kan inte förstå att detta samarbete måste betyda att människor stressas i onödan av den ekonomiska förlust det ofta medför.

"Men fortfarande är det få som blir friska och får jobb, cirka 75 procent sjukskrivs i stället på nytt.

-Det här är en grupp som har gått ytterligare ett varv i sjukförsäkringen. Det är helt klart att de har en sämre hälsostatus, säger Peje Bengtsson, analytiker på Försäkringskassan.

Analyser visar också att många så småningom blir sjukskrivna för gott. Av samtliga i den grupp som allra först utförsäkrades hade totalt cirka 40 procent beviljats sjukersättning (tidigare förtidspension) efter fyra år. Andelen stiger i de grupper som utförsäkrats senare."

Han fortsätter med att berätta att det till stor del rör sig om de som, liksom mig, var beviljade tidsbegränsad sjukersättning (det som tidigare hette sjukbidrag) och som inte längre kunde få det- eftersom bidragsformen helt sonika togs bort och kriterierna för att få "permanent" sjukersättning innebar att man i princip behövde ha ett dödsdatum för att komma i fråga.

Denna "permanenta" sjukersättning är dock inte lika permanent som den tidigare förtidspensionen- den omprövas vart tredje år, men det tycker jag är helt okej så länge det inte sker godtyckligt: Om det kommer nya behandlingsmetoder eller tiden rehabiliterat de skador man har, så är det ju inte så konstigt att man ses som arbetsför igen.

Man hoppas ju bara att det finns en stor portion medmänsklighet i genomförandet så att enskilda inte står utan försörjning från den ena dagen till den andra, utan att samhället tar ansvar för att man får förutsättningar både för att få ett jobb och kunna klara ett jobb efter många år borta från arbetsmarknaden. Däremot tjänar ingen, allra minst samhället som helhet, på att människor bollas runt i systemet, helt oavsett vad läkare och andra behandlare har för rekommendationer.

"Lisbeth Forsberg, som i dag har sjukersättning, efterlyser ett helt annat system för att komma tillrätta med sjukskrivningarna.

-Naturligtvis ska alla som kan jobba. Men fattigdom och osäkerhet är ingen bra rehabilitering. Ju längre tid du snurrar runt i systemen, desto lägre ersättning får du i slutändan. Jag är ensamstående med två nästan vuxna söner och lever i dag på 7 800 kronor i månaden."

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv och för den som är intresserad av hur ersättningarna hela tiden sjunker i förhållande till lönen, kan läsa om hur det fungerar i mitt inlägg Lönar det sig att arbeta?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar