16 juni 2011

Välkommen till Mitt enstaka liv!

Bloggen, Mitt enstaka liv, startar jag för att jag är så trött på att hela tiden avfärdas som ett "enstaka fall" i debatten. Vi som har drabbats hårdast av den nya sjukförsäkringspolitiken är ju bara "enstaka fall" och därför inte så mycket att bry sig om!

I många år har jag nu känt en enorm maktlöshet, när jag fått läsa och höra att vi långtidssjuka är fuskare, ovilliga till arbete och egentligen bara behöver ett ekonomiskt incitament (dvs förlorad eller sänkt ersättning) och en spark i baken för att bli arbetsföra. Dessutom skall vi tydligen vara offer, för anledningen till att vi inte arbetar är att försäkringskassan tidigare gett oss sjukersättning och ingen har frågat efter oss!

Jag är varken offer, fuskare eller ovillig till arbete! Jag har bara inte haft förmågan och energin att klara av att arbeta på grund av sjukdom! Men nu har jag åtminstone återfått så mycket energi, genom tillägg av Liothyronin till Levaxinet, att jag orkar börja protestera!

I mitt "enstaka fall" skulle det alltså fungera bättre med en effektiv medicinering, rehabilitering och en uppdaterad hypotyreosvård, än vad det gör med utförsäkring, utanförskap och osynliggörande!

Tidigare hade jag åtminstone en handläggare på Försäkringskassan, jag skickades på utredningar och någon var huvudansvarig för min rehabilitering. Efter min "friskskrivning" är det ingen som, under de dryga två år jag varit utslängd ur systemet, undrat hur det går för mig eller vad jag skulle behöva för hjälp för att kunna komma tillbaka!

Jag har ändå tur för jag har kvar min anställning och därför har min arbetsgivare gett mig det stöd jag behöver i min väg tillbaka, men som samhället egentligen borde stått för!

Jag är helt utraderad ur statistiken, eftersom jag inte uppbär någon som helst form av bidrag utan lever på min mans inkomst! Alltså en av dem som nu räknas som helt självförsörjande! Jag är en seger för den nya sjukförsäkringen som minskat ohälsotalet med så många tusen enstaka människor!

När jag försökte anmäla mig till det nya Arbetslivsintroduktionen på Arbetsförmedlingen, fick jag veta att jag inte var utförsäkrad och därför inte ingick i målgruppen. Jag var bara friskskriven av Försäkringskassan.

Med hjälp av endast två namnteckningar, försäkringsläkarens och handläggarens, förvandlades jag från helt arbetsoförmögen till fullt arbetsför från en dag till en annan, utan någon form av rehabiliteringsinsats, arbetsträning eller annan behandling.

Något sjukvården och alla mina läkare misslyckats med under nästan ett decennium! Fantastiskt effektivt! Vore det inte redan infört så borde det absolut införas som ett sätt att öka folkhälsan! ;)

Den grupp jag nu tillhör har nyss fått ett nytt namn, "Nollklassade". Det är vi som enligt vad det sägs aldrig har kunnat ta oss in på arbetsmarknaden och därför inte har någon SjukpenningGrundande Inkomst, SGI, och därför tvingas leva på vår familj, på gamla besparingar eller socialbidrag när vi friskskrivs av handläggaren.

Det fiffiga, för samhället och skattebetalarna, är dock att alla vi som friskskrivs utan att kunna gå tillbaka till arbetet dagen efter det att beslutet träder i kraft, vi förlorar vår SGI direkt. Och då får vi skylla oss själva, för vi har ju papper på att det inte är någto fel på vår arbetsförmåga!

Det finns ju olika teorier om hur många liv vi har, men det är ingenting jag kommer att ta upp här. Just nu är detta det enda liv jag har och det är detta enstaka liv jag kommer att beskriva i den här bloggen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar