12 januari 2012

Läkarbesök

När jag började jobba igen efter lunginflammationen den 12/12 så mådde jag ju mycket bättre, men hade fortfarande svårt med andningen och hade kvar den envisa hostan- vilket jag hade räknat med och antog att jag skulle behöva ha ett tag innan jag var helt bra. Febern och själva lunginflammationen var ju borta.

Men hostan och framför allt andningssvårigheterna har fortsatt och satt ner min ork rejält. Det har inte heller känts som om det egentligen gått åt rätt håll, men i måndags hade jag en ny läkartid för förlängning av min 75% sjukskrivning och då tog jag upp detta.

Läkaren lyssnade och höll med om att det lät rejält täppt i luftrören och jag blev sedan kvar för flera tester för att se om det fanns en allergisk komponent i det. Resultatet blev iallafall att jag fick ventoline att andas in och kortisontabletter, Betapred, att ta varje morgon. Jag skall också få kallelse till en spirometerundersökning för att ytterligare utreda detta. Alltid är det nåt!!!

Medicinerna jag fick har iallafall hjälpt mig att kunna andas lite bättre, så nu går det ju åt rätt håll.... Hoppas bara att denna astmaincidenten hör ihop med lunginflammationen och inte är ytterligare ett handikapp jag skall behöva släpa på.

I går var jag hos Endorinologen för en utvärdering som Läkemedelsverket vill ha efter ett halvår med Armour Thyroid. Jag tycker att det är lite svårt att veta om jag mår bättre på det naturliga alternativet, eftersom jag först hamnade på en så låg dos att jag ramlade tillbaka flera år i mitt tillfrisknande och därefter, när jag äntligen fick lov att komma upp i den dos som kanske skulle kunna vara tillräcklig (i vilket fall är det maxdosen, så högre än så räknar jag inte med att få lov att gå), så hann jag bara ta den i två veckor innan jag däckades av lunginflammationen och astman. Inte lätt att då veta vad som är vad!

Enligt läkaren så är mina prover de bästa hittills med ett TSH på 0,01 och ett T4 på 15, så det börjar ju arta sig. Vi har begärt ytterligare ett halvårs prövotid för att ha en chans att se hur det fungerar och jag hoppas att det blir beviljat, för jag vill veta att detta inte fungerar innan jag skulle kunna tänka mig att byta, annars har ju hela denna resan varit förgäves! Så jag är inte utom risk för direktimport på egen hand än....

Jag har dock inga problem med att byta tillbaka till Levaxinet och Liothyroninet om det visar sig att jag mådde lika bra eller bättre med det, för mitt enda mål är att jag skall få en så god hälsa och så mycket livskvalitet som är möjligt för mig att återfå idag!

Jag ser alltså inget egenvärde i att ta en medicin som är svår och bökig för både mig, läkarna och apoteket att hantera- om jag inte får en markant förbättring av den! Vilket så många andra fått och vilket var det jag själv behövde få pröva för att veta att jag gjort allt som står i min makt för att få en så god livskvalitet, arbetsförmåga och allt annat som hör till livet!

Liothyroninet däremot ger jag aldrig upp! Det utgjorde skillnaden mellan att överlevnad och att faktiskt börja orka leva!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar