24 februari 2013

Sjukersättning

Efter att under 3 år, 7 månader och 21 dagar varit friskförklarad och betraktad som fullt arbetsför av Försäkringskassan, så har jag nu blivit så nu blivit beviljad sjukersättning om 75%.

Jättebra, eftersom jag nu har fått rätt medicinering och därför klarar att jobba 25% (om än med viss nöd). När oron för ekonomin lättar, så kanske jag till och med kan lägga den energin på att klara av mitt 25%-iga jobb utan att det är en ständig kamp. Kanske kan jag till och med orka göra något på den tid jag inte jobbar, utan att det innebär att jag gör slut på den energi jag behöver till jobbet!!?? Tack Försäkringskassan!!!!

Beslutet innebär också att jag får retroaktiv ersättning från den 1 maj 2012. Inte för att jag försämrades just då, utan för att jag skickade in den nya ansökan i augusti och att man kan ansöka om ersättning för tre månader tillbaka i tiden. Annars kan jag ju säga att jag faktiskt mådde mycket sämre när jag "friskskrevs" den 31 mars 2009 än jag gör nu när jag har fått fungerande medicinering och kan klara av att arbeta 25%.

Vid ansökan 2009 förutsåg jag att den nya medicinen kanske skulle kunna hjälpa mig att få tillbaka min arbetsförmåga, eller en del av den, vilket inte varit något problem eftersom jag då bara ansökte om fortsatt tillfällig sjukersättning under 12-18 månader framåt.

Alltså kunde jag under den tiden ha medicinerat upp mig och även arbetstränat om jag kommit så långt.

Då kanske jag hade kunnat klara av att arbeta när den perioden var slut, istället för att bara kastas ut ur hela trygghetssystemet med besked om att jag hade full arbetsförmåga. Hur tänker de?????

Nu är jag ju bara ett enstaka fall och misstag kan begås, men tyvärr är ju vi enstaka ganska många och då är det nog systemet det är fel på. Eller?

Just nu är jag i alla fall väldigt glad och lättad av att vara inne i systemet igen! Om Mina tre år som utförsäkrad har jag gjort en egen sida, dit du är välkommen om du vill veta mer.

3 kommentarer:

  1. Grattis till detta stöd, även om det kom nästan fyra år för sent!
    Margreth

    SvaraRadera
  2. Hej!
    Jag vill tacka för att du delar med dig så noggrannt och skriver så bra att man känner med dig i allt! Fick själv min hypotyreosdiagnos av en slump för några dagar sedan men har lidit i evigheter. Din berättelse och blogg är det bästa jag läst hittills och då har jag plöjt halva nätet! Jag önskar dig ork!

    SvaraRadera
  3. Hej Matilda! Stort tack för att du delar med dig av dina positiva tankar om min blogg!
    Även om jag har många besökare, så får jag inte så mycket respons och det är roligt att veta att min blogg betyder något för andra.
    Jag skriver ju inte i första hand för min egen skull, utan för att belysa problemen med dagens sjukförsäkring och för att ge hopp och röst åt dem som är värre drabbade än jag är. För jag vet ju hur svårt det är att göra sin röst hörd när man knappt orkar leva!
    Tyvärr orkar jag inte skriva så ofta som jag skulle vilja, men det är ju roligt att veta att det jag ändå lägger ut berör andra- åtminstone någon! :)
    Lycka till med din egen blogg!

    SvaraRadera