Naturens under- och människans idiotism

Häromdagen fick vi syn på att rådjuret, som ofta brukar beta på ängen intill vårt hus, hade blivit mamma till ett litet rådjurskid! Utan att vara några experter på området, bedömde vi att den lilla ungen som skuttade efter sin mor, var tämligen ny här i världen.

Morgonen därpå vaknade vi av ett rådjurs ihärdiga skällande! Efter att ha tagit oss ur sängarna och till sovrumsfönstret (där det sedan gårdagen påpassligt nog stod en kikare) så kunde vi se att geten betedde sig underligt: Hon gick runt i cirklar, skällde, kastade med huvudet på ett mycket bestämt vis, gick en bit, "skällde" och verkade "vänta in" ungen och när den inte följde med så gick hon tillbaka igen. Om och om igen...

Vår slutsats blev att ungen nog dött under natten och att hon nu förgäves försökte få den att resa sig och komma med henne. Fram på förmiddagen blev det lugnt och vi trodde att hon gett upp försöken att få med sig sin unge.

På eftermiddagen hade hon inte synts till på länge, så jag gick bort mot stället där jag antog att den döda ungen skulle ligga. När jag kommer närmare får jag syn på att i gräset, en bit därifrån, rör det sig- och i samma ögonblick så ser jag i ögonvrån att rådjurshonan flyr in mot skogen. Går försiktigt fram för att titta på stället där det rört sig- och ser att ungen är i högsta grad levande!

Jag tar två snabba bilder med mobilen, för att inte störa mer än nödvändigt och drar mig sedan försiktigt därifrån. Delar med mig av bilderna här, trots att de inte är så bra eftersom jag hade för bråttom:

 

På kvällen gick den ena katten ut en sväng och stannade nära kanten på åkern- då kommer geten/ mamman snabbt ut mot honom och ställer sig och stirrar på honom en liten bit ifrån. Katten lägger sig ner och visar tydligt att han inte alls är ute på jakt! Geten står kvar en stund, men går sedan sakta tillbaka till utgångspunkten och lägger sig ner där vi har svårt att upptäcka henne. Stenkoll på ungen alltså! Vilket känns skönt för jag var lite orolig för att katterna skulle upptäcka kidet och börja jaga det.

 

Det skall bli roligt att följa detta naturens lilla under och  jag hoppas att mamma Rådjur fortsätter att tycka att ängen vid vårt hus är en bra barnkammare för det lilla kidets uppväxt! 

 

Efter denna fantastiska naturupplevelse, började vi så titta på Bieffekten- en studie i människans dumhet! Mänskligheten är beroende av pollinerare som humlor och bin för vår överlevnad, då en stor del av matproduktionen är beroende av att blommorna blir pollinerade för att frukt och frö skall bildas.

 

Genom det storskaliga odlandet med ensidiga grödor försämrar livsvillkoren för dessa nyttiga och nödvändiga små djur, samtidigt som man besprutar grödorna mot "skadeinsekter"- vilket naturligtvis drabbar även de, för oss, nyttiga insekterna. Till detta har vuxit upp en industri där man skickar humlor och bin över kontinenterna- och därmed även importerar kvalster, virus och annat som ytterligare försvagar pollinerarnas överlevnadsmöjligheter och gör så att hela samhällen snabbt kan gå under och dö.

 

Mänsklighetens svar på detta? Jo, vi fortsätter att sprida problemen genom ökat fraktande av bisamhällen och snabbproducerade humlor för den kortsiktiga pollineringen- vilket ytterligare snabbar på de vilda binas utsatthet för smitta! Och dessutom riskerar att konkurrera ut våra vilda bin och humlor- som är anpassade till att pollinera just de växter vi har här. Utan pollinering försvinner växterna snart och vi har ytterligare utarmat lite av vår livsmiljö. Och vi skall vara de smartaste på den här planeten!!?

 

För den intresserade finns filmen utlagd på SVT Play den närmsta månaden och kommer nog också i ytterligare några repriser i veckan.

 







Bidragsfusk

Enligt TT så har drygt 400 personer blivit polisanmälda för bidragsbrott, av Försäkringskassan, hittills i år och drygt 20% fler har tvingats betala tillbaka pengar de inte skulle ha fått mot antalet förra året.

Det tycker jag är rätt väg att gå! De som parasiterar på våra socialförsäkringssystem skall sättas dit! Hårt, tycker jag! För det är ju med fusket som förevändning man försämrat villkoren inom tex sjukförsäkringen- vilket drabbat sjuka och arbetsoförmögna hårt! Istället borde det väl varit fuskarna som satts dit från början!?? Alla kan bli beroende av att våra trygghetssystem fungerar- förr eller senare- så det är viktigt att de inte utnyttjas på ett sätt som gör ytterligare nedmontering försvarbar. Tycker jag!

Försäkringskassan har tydligen gjort 6 000 kontrollutredningar i år, i syfte att hitta dem som inte borde ha fått ersättning.

- "Det kan vara att vi via arbetsplatsbesök ser att man arbetar, och det kan handla om andra uppgifter, till exempel att man har varit aktiv inom en idrott fast det inte är möjligt med den funktionsnedsättning man beskrivit", säger enhetschefen för kontrollfrågor till TT.

Usch och fy till dem som skor sig på andras bekostnad!

Behövs vinster i välfärden?

Det senaste året har det varit mycket diskussioner om vinster i välfärden: Skall vinster förbjudas och skattepengarna stanna inom verksamheterna eller är vinsterna en förutsättning för valfrihet? I debatten har det ofta hävdats att om möjligheten till vinst tas bort, så skulle ingen vilja driva alternativa verksamheter. Detta tycker jag är en sån konstig tanke!

Så tror jag också att det är för väldigt många andra som valt att arbeta inom den offentliga sektorn- det är ju inget yrkesval man gör för att bli rik- utan för att man har någon sorts idé om att man vill dra sitt strå till samhällsstacken, vill vara delaktig i samhällsbygget eller förbättra livet för dem man kommer i kontakt med- oavsett om det gäller barn i förskola och skola, patienter i sjukvården, socialt utsatta inom socialvården eller de som går mot livets slut inom äldreomsorgen. Detta är min fasta övertygelse!

Kanske en långsökt tanke för den som har bara haft pengar som drivkraft? De flesta av dagens topp-politiker verkar ju präglas av ett synsätt som mest handlar om hårda fakta och krass ekonomi. Skulle vi möjligen ha haft ett annat samhälle, om fler hade haft en längre erfarenhet inom den "mjukare" sektorn?

Som förskollärare hade jag mycket väl kunnat tänka mig att starta och driva en förskola efter mina egna tankar och idéer, utan att ha en tanke på att den skulle behöva gå med vinst! Självklart hade jag behövt ha en lön som jag kunnat leva på, men möjligheten till vinstuttag skulle aldrig ha varit en bärande idé för verksamheten. (Tyvärr kommer det ju inte att bli så- om inte ett mirakel sker med min hälsa, men det är ju en annan historia!)

Jag tyckte därför att det var mycket uppfriskande att läsa veckans Lördagsintervju i GP, eftersom det speglar ett synsätt som kunde varit mitt, men från en person som vet hur det fungerar i praktiken. Artikeln heter Pengarna ska tillbaka till skolan: "Marie Rydberg brinner lika mycket för valfrihet som hon är emot att friskolor skickar skattepengar till aktieägare. Efter 20 år som rektor på Montessori Casa vet hon hur man driver friskola utan vinst som drivkraft. Och hon är trött på att negligeras eller klumpas ihop med storkoncernerna i debatten."

Hon säger att de flesta friskolorna i grundskolan drivs ideellt, men att debatten mest utgår från aktiebolagen. Hon var förra året med och startade riksorganisationen Idéburen Skola, för de skolor som inte drivs av ett vinstintresse i första hand.

– "Debatten blev så sned när man pratade om vinstutdelning, att friskolor utarmade och hade mindre lärartäthet och lägre behörighetsgrad. Vi tyckte att Friskolornas riksförbund varit väldigt dominerade av koncernskolorna och att de inte drev frågor som rörde oss som icke vinstutdelande.

Vad är problemet med debatten i dag?

– Man blandar ihop päron och äpplen. De som försvarar vinstutdelning menar att folket vill ha valfrihet. Ja, det vill de, till 87 procent eller något sånt. Men frågar man hur många som vill ha vinstutdelning är det helt andra siffror. Folk vill inte att det ska finnas möjligheter för riskkapitalbolag och ägare att tjäna en massa pengar och utarma verksamheten".

Hon tycker att man självklart ska få tillbaka insatt kapital till rimlig ränta, men att det är något annat än att stora riskkapitalbolag investerar för att göra vinst på verksamheten. "Jag som skattebetalare vill se att pengarna går till den välfärd jag är beredd att betala för."

En annan sak som tas upp är den frågan, som ofta kommer upp när detta debatteras: Skall inte heller den som bygger ett äldreboende eller som säljer material till offentligt finansierad verksamhet då kunna göra vinst?

Jag har aldrig riktigt förstått den kopplingen, som vissa politiker verkar tycka är relevant, men även här har rektor Rydberg svar på tal: "Läromedelsföretagen får ju inte kommunala bidrag för att leverera böcker. Men i skolan är det våra brukare som vi får skattepengar för, för att ge allt vi kan till dem. Inte för att vi ska tjäna pengar på det. Jag tycker det är en stor skillnad."

– "En bra skola bygger på att det finns ett engagemang och en idé. Det betyder inte att de som har det engagemanget vill tjäna en massa pengar." ... "Jag är inte alls orolig för att det inte skulle bli många som startade skolor".

Jag tror att det är här skillnaden ligger: Om drivkraften att starta en egen verksamhet bygger på ett starkt engagemang och en djupt känd idé om en viss typ av verksamhet- så kanske det blir en helt annan typ av organisation än om huvudidén är vinst?

Kanske skulle ett förbud mot vinst i välfärden till och med innebära en nytändning för enskilda eller grupper av personal, eller kanske föräldrar, som startar upp ny verksamhet som de tror på? För idén om att marknaden reglerar sig själv måste väl även gälla detta- att det tomrum som de stora koncernerna skulle lämna efter sig, snabbt skulle fyllas av andra alternativ?

Kanske skulle hela samhället tjäna på att lokala eldsjälar fick företräde framför stora jättar till koncerner? Ja, inte vet jag, men jag vet i alla fall att den viktiga verksamhet som bedrivs inom kommunerna handlar om så väldigt mycket mer än bokslut och aktieutdelningar!

Salivkortisoltest, CT3M och östrogendominans

Varning för att detta inlägg är mycket långt, men nu tänkte jag berätta om det salivkortisoltest jag skickade till ett labb i USA i början av året. Till viss del var provsvaren en överraskning och det känns jättebra att jag verkligen kostade på mig att låta dem utföra ett test- även om det är mycket pengar för en fattig sjukling! Efteråt har jag fått veta att man nu kan få salivkortisoltest genom sjukvården, för något labb har börjat utföra dem, men då måste man ju ha sin läkare med på det och jag vet inte vilka kriterier de har, men det kan ju ändå vara ett tips.

Dygnskortisol
Mina provsvar visade på att mitt morgonkortisol inte var så lågt som jag befarat. Jag hade 6,2 i morgonkortisol (ref 3,7-9,5), så det var bra mycket bättre än förväntat! Kortisolhalten vid middagstid låg på 1,8 (ref 1,2-3,0). Kvällskortisolet låg  2,7 (ref 0,7-1,9) och lägg-dags-kortisolet låg på 0,6 (ref 0,4-1,0). Så vid första anblicken var jag ganska nöjd och tänkte att nu kan jag avskriva den här hypotesen!

Men så fördjupade jag mig lite mer i värdena och i den grafikkurva som medföljde, med den exakta tidpunkten för testet i förhållande till kurvan, och då såg jag att mitt morgonvärde ligger precis under normalkurvan, middagsvärdet precis i nederkant av referensvärdet, kvällsnivån en bit över referensvärdet och nattkortisolet återigen precis i nederkanten av referensen.

Alltså har jag ett ojämnt kortisolpåslag under dagen, vilket kan vara ett problem i sig och vad gäller morgonkortisolet så läste jag i boken Stoppa sköldkörtelskandalen att det bör ligga i överkant av referensvärdet när man har problem med hypotyreos.

CT3M
Så jag började med CT3-metoden ändå- för att få upp morgonkortisolet och förhoppningsvis få ett mer normalt förlopp under dagen. Metoden går ut på att stötta binjurarna på morgontimmarna då kortisolproduktionen är på topp. Jag kan inte förklara hur det fungerar, men genom att tillföra Liothyronin eller naturligt sköldkörtelhormon 2-4 timmar innan man normalt vaknar så får binjurarna tillgång till mer T3 (trijodthyronin) när produktionen skall vara som högst av kortisol och detta skall göra att kortisolproduktionen normaliseras.

På Sköldkörtelföreningens sida finns en beskrivning av metoden: Bli frisk med T3- av Paul Robinson. På Resurs finns information, under rubriken: 80% blir friska med CT3-metoden. Annars finns inte mycket skrivet för oss som inte riktigt orkar med att läsa engelska texter längre.

Jag började med metoden i mitten av februari och i dagsläget tar jag 1 Armour Thyroid á 60 mg två och en halv timme innan jag normalt vaknar och går upp. När jag gick från 2 till 2½ timme så tyckte jag att jag märkte en liten förbättring i hur lätt jag har att komma upp på morgonen och hur trött/ pigg jag är då. Jag väntar nu med spänning på att kunna flytta intaget ytterligare en halvtimme, dvs till tre timmar innan jag går upp för att se om det innebär en ytterligare förbättring. Nu kan ju den förbättring jag hittills tyckt mig märka, bara vara en tillfällighet eftersom mitt mående ändå har en naturlig variation- men jag hoppas så!

DHEA
I samma test passade jag också på att beställa prov på DHEA och på könshormonerna. DHEA är ett hormon som produceras i binjurebarken av kortisol och är ett förhormon till könshormonerna. Om jag förstått rätt så är det också så att när man lever ett mycket stressat liv utan adekvat återhämtning, så stiger halterna av DHEA och blir skyhöga, detta under tiden som binjurarna pressas att producera allt högre nivåer av kortisol för att hantera stressen. När binjurarna sedan inte orkar upprätthålla den höga kortisolproduktionen, så kan man säga att binjurarna är trötta eller utmattade och halterna av kortisol blir då väldigt låga i kroppen. Då sjunker också nivåerna av DHEA och blir alltför låga.

DHEA kallas för ett "vitalitetshormon" och det forskas på om det skulle kunna motverka vissa åldersrelaterade sjukdomar. Det tillverkas naturligt i högst doser under de tidiga vuxenåren för att sedan snabbt avta.

Mitt DHEA-värde låg på 18,3 (ref 2-23, men för min ålder ca 5-8). Alltså mycket högt (eller som om jag var 20 igen!), vilket kan betyda att jag är på god väg mot ännu en period av utmattning, att jag är en vältränad atlet eller att jag har en insulinresistens, dvs är på väg mot diabetes.

Inget av detta stämmer in på mig vad jag kan förstå: Någon atlet är jag verkligen inte och insulinresistens tror jag inte att jag har, då jag äter en kost som är väldigt fattig på kolhydrater. Jag var dessutom hos läkaren och tog prover ungefär samtidigt och hade då normala blodsockervärden. När det gäller kost, kolhydrater och insulinresistens, så kan jag rekommendera Kostdoktorns sida: Mot en friskare framtid eller boken Matrevolutionen- ät dig frisk med riktig mat. Som jag har förstått det så motverkar en kolhydratfattig kost insulinresistens.

Inte heller tror jag att jag skulle vara så superstressad att det är dags för en ny kollaps: Sedan jag för 10 månader sedan sade upp mig från de 10 timmar/ vecka, jag periodvis klarade av att utföra mitt anpassade arbete, så har jag ägnat mig åt återhämtning. Jag har hela tiden väntat på att komma upp i tillräcklig energinivå för att kunna börja styra över mitt liv igen och eftersom jag under lång tid hade klarat av 10 timmars arbete plus restid, så trodde jag att jag kanske skulle kunna börja göra lite roliga saker på den tid jag nu inte arbetar: Kanske börja motionera, gå på föredrag, teater, ha lite social gemenskap- men det har varit svårt. Jag har deltagit i flera kalas (med mer eller mindre lång återhämtning efteråt), varit på en musikal, gått till frissan ett par gånger, varit på biblioteket och även kunnat handla mat vid flera tillfällen- men jag vill ju så mycket mer! Det jag orkat en del är att vara i min trädgård och det är en dubbel vinst- både aktivitet och återhämtning samtidigt! Så jag är en bit på väg, men inte mot en ny krasch som jag ser det.

De två första gångerna jag arbetstränade så tog det ca ett halvår innan jag fått upp "näsan över vattenytan igen", men första gången var innan min hypotyreos ens hade upptäckts och andra gången när jag gick på bara Levaxin. Nu trodde jag att det skulle gå snabbare att komma tillbaka igen!

Denna gången åt jag ju först Levaxin + Liothyronin och därefter Armour Thyroid vilket jag tror är förklaringen till att jag nu kunde klara av jobbet under så lång tid- men också att jag åter kunde gå över min gränser och driva mig själv till en ny utmattning? Ett tecken på detta är ju att jag regelbundet hade månadslånga heltidssjukskrivningar från min 25%-iga tjänst, men att jag varje gång lyckades ta mig upp och tillbaka i arbete.

Första gången jag arbetstränade klarade jag av att fullfölja i nio månader, då först ett par månader på 10 timmar, innan vi sänkte tiden till 4 timmar/ vecka. Andra arbetsträningen klarade jag av ca 2 veckor, under upptrappning som skulle lett till 10 timmar/vecka, innan jag totalkraschade. Då hade jag dock deltagit i sex veckor med trädgårdsterapi innan arbetsträningen, detta i syfte att vara bättre rustad att klara av kraven det innebär att arbeta, vilket istället kom att innebära att jag hade förlorat större delen av min energi innan jag ens påbörjat arbetsträningen.

Nu klarade jag först av 3 månaders arbetsträning under upptrappning och därefter 28 månaders arbete (med långa avbrott, men ändå) innan jag var så utmattad att jag inte längre kunde uppbåda någon energi. Att jag alls klarade av det tillskriver jag helt och fullt min nya medicinering! Tack Armour Thyroid, min läkare som skrev en licensansökan och Läkemedelsverket som godkände den!

Så visst, för ett år sedan och en tid därefter hade jag säkert höga DHEA- värden på grund av en mycket hög stressnivå på väg mot utmattning, men efter nästan ett år av återhämtning så borde nivåerna nu ha hunnit sjunka till mer normala, tänker jag. Så vad detta värde står för, kan jag inte riktigt förstå. Har du mer kunskap och kan förstå bättre, så tar jag tacksamt emot dina förslag i kommentarsfältet nedan.

Östrogendominans
När det gäller könshormonerna så låg mitt östrogen på 7.9 (ref 1,3-3,3), progesteron 59 (ref 75-270) och testosteron 34 (ref ca 18-42 för min ålder). Ration progesteron/östrogen låg på 7 (optimalt 100-500 när östrogenet är 1,3-3,3). Jag är alltså kraftigt östrogendominant och har börjat stryka på mig progesteronkräm 12 dagar i månaden.

Redan innan jag fått dessa testresultat så hade jag beställt Mia Lundins bok Kaos i kvinnohjärnan på mitt bibliotek och jag fick den helt rätt i tiden. Den var intressant och tog upp mycket om hormoner och signalsubstanser, hur vanligt det är att kvinnor får problem med dessa och många praktiska tips och förslag på lösningar. Jag lärde mig bland annat att produktionen av progesteron börjar minska i 30-årsåldern och att det därför är väldigt vanligt att kvinnor har problem med östrogendominans därefter. Mia Lundin har också en välmatad webbsida.

En mycket informativ sida om östrogendominans finns på Malins hälsomanual: Östrogendominans.
En mycket intressant artikel om Sambandet äggstockar- binjurar- sköldkörtel finns på Näringsmedicinsk tidskrift. Jag har länkat till den tidigare, men den är mycket läsvärd!
På Hälsosidorna finns en informativ artikel om Hormoner- signalämnen. Där finns också många matnyttiga sidor om bland annat vitaminer och mineraler.

Sammanfattningsvis så har jag inte märkt av några tydliga förbättringar av vare sig progesteronkrämen eller CT3-metoden, men jag återkommer om detta när jag varit igång lite längre. Nu skall jag gå ut i min trädgård, efter att under flera dagar ha ägnat alldeles för mycket tid åt detta blogginlägg- men jag hoppas att det kanske kan hjälpa någon annan av er därute!

Ilska över lurendrejare och bedrägeriförsök!

Jag blir så arg på alla dessa lurendrejare! I dag har jag redan, nu på morgonen, fått tre mail om att mitt Telia-konto är låst:

"Hej
Ditt konto är låst!
Vi låst ditt konto för att du inte fylla i vår Online-Säkerhet Formulär för år 2014.
Denna åtgärd är obligatoriskt för alla våra kunder.
Senaste uppdatering dag: 03/10/2014
Klicka här och uppdatera dina uppgifter i dag!

© Telia 556430-0142"

Detta är ju bara ett i raden av alla exempel på mail som vill få mig att ge ifrån mig olika uppgifter om mig själv och säkerligen också mina kontouppgifter- vilket väl är själva vitsen, antar jag. Eftersom jag aldrig klickar på dessa länkar så vet jag ju inte exakt, men det gör mig inte mindre arg och upprörd eftersom det så tydligt är de personer som är lite svagare och mer utsatta i vårt samhälle, som är målgruppen för dessa bedrägerier!

Jag tycker också att det verkar som om dessa bedrägeriförsök blir alltmer utstuderade och att de tyvärr utvecklas mot att bli allt svårare att se igenom, särskilt som språket blir bättre allteftersom översättningsverktygen utvecklas.

Metoden utvecklas väl också över tid och jag har fått mail som varit mer hotfulla i tonen, bland annat i ett (fast många av samma)  som berättar att om jag inte anger den information som efterfrågas så kommer jag (!) att bli anmäld för bedrägeriförsök. Jag kan förstå att man kan gå på detta om man är i en utsatt situation, tex genom hög ålder, ensamhet, sjukdom eller handikapp.

Det finns också företag som startats med intentionen att lura på äldre människor dyra abonnemang som de aldrig frågat efter, men som det kan vara svårt att ta sig ur. Det fanns ju också ett företag som specialiserade sig på den grupp äldre som står som ägare till en näringsfastighet, tex lite skog. Företaget ansåg att dessa därför var företagare och inte privatpersoner och därmed inte skulle omfattas av den ångerrätt som är lagstadgad för konsumenter! Trots att de abonnemang de tvingats in i var deras privata och att de inte drev någon verksamhet.

Usch och fy!!!!

Jag tycker inte att ni kan anses vara fullvärdiga människor i vårt samhälle! Jag förstår inte hur ni överhuvudtaget kan leva med er själva?!? Har ni aldrig mött vänlighet, medkänsla, omtanke eller respekt under era tidigare liv? Eller hur kan ni rättfärdiga att den ekonomiska vinningen kommer före respekten för era medmänniskor? Det kunde varit din mormor eller farfar som blivit drabbad och kränkt och därmed förlorat en del av sin självkänsla- skulle det vara värt det?

Jag anser att det borde vara mycket höga straff för den här typen av brott och att det borde läggas ner stora resurser på att stävja detta! Man kan ju börja med dem som opererar inom landet, men det borde väl också vara möjligt att komma åt dem som finns inom EU, kan jag tycka. Det borde kosta att ge sig på de svagaste i ett samhälle!!!

Detta är min bestämda åsikt!

Artiklar i media

Sjukdomen Hypotyreos uppmärksammas allt oftare i media, bland annat gjorde två radiostationer (Radio Kristianstad och Radio Sörmland) i höstas inslag om de problem många patienter möter då de inte blir symtomfria med bara Levaxin.

Skräckartiklar publiceras ibland i dagspressen, bland annat om den kvinna som kvävdes av sin egen sköldkörtel- trots att hon sökte läkarvård samma dag för de andningsproblem den förstorade sköldkörteln orsakade- och som hon tidigare hade diagnostiserats för.

"Hypotyreos är ju en så enkel sjukdom att diagnostisera och behandla", låter det ofta från sjukvårdens sida- vilket kanske mest beror på att kunskaperna, från dem som uttalar dessa ord, är bristfälliga?

Men det jag egentligen skulle berätta, var att Hemmets veckotidning nu har lagt ut en artikel på nätet. Det är ganska vanligt att ämnet tas upp i veckopressen, men mer ovanligt att de publiceras på nätet. Artikeln kan hittas här: Alla prover var bra- men jag hade ingen ork!

 

Till sist vill jag önska er alla,
sjuka som friska!,
en riktigt kärleksfull Alla hjärtans dag!

 

Who cares in Sweden?

Vi är nog många som haft funderingar omkring hur det kan vara så lätt att få antidepressiv medicin utskriven- samtidigt som det är så svårt att få en fungerande behandling för sjukdomen hypotyreos?

Hur det kan vara så lätt att snabbt få diagnosen depression- men så svårt att få diagnosen hypotyreos, trots oftast övertydliga symtom?

Hur det kan vara så att det finns mängder av olika antidepressiva mediciner att pröva, när det först insatta alternativet inte fungerar- samtidigt som den övervägande majoriteten av läkarkåren anser att ett enda alternativ, Levaxin, skall fungera för alla patienter med hypotyreos.

Nu finns det en, enligt vad jag kan avgöra, seriös webbplats som ifrågasätter den höga förbrukningen av antidepressiv medicinering i Sverige: Who cares in Sweden? eller Vem bryr sig i Sverige? Sidan finns på både svenska och engelska.

Jag tror att om man började utesluta andra orsaker, till vad som kan verka vara en depression- innan man sätter in antidepressiv medicinering- så skulle förskrivningen snabbt minska! Om patienter med långsam ämnesomsättning fick recept på sköldkörtelhormoner och om de utmattade fick en ordentlig koll av sina binjurar och stöd för att få deras funktion normaliserad- då är jag helt övertygad om att den antidepressiva medicineringen kunde minskas i Sverige!

Hjälp till självhjälp- studier med försörjningsstöd

Politikerna i Göteborgs kommun har lagt ett förslag om att det borde vara möjligt för personer med långvarigt behov av försörjningsstöd (tidigare socialbidrag), att kunna studera utan att förlora sin försörjning, dvs försörjningsstödet. Glädjande nog så verkar samtliga partier vara positiva till detta, så det kommer kanske att kunna bli verklighet.

Motiveringen är att de som studerar ökar sin anställningsbarhet och att det i längden kommer att bli en vinst för samhället för varje person som kan få ett jobb istället för att gå på försörjningsstöd. Jag tycker att detta är en jättebra idé, särskilt för de människor som idag har svårt att påverka sin egen situation och som med detta skulle få tillgång till ett verktyg, som kan göra dem mer självständiga och få en möjlighet att framöver leva på en nivå som ligger högre än existensminimum- bra för dem själva, för deras barn och för samhället i stort.

Naturligtvis finns det röster som tycker att det är orättvist att de själva måste ta lån, medan andra inte behöver det- men det är nog inte många av dem som förstår vad det innebär att leva på existensminimum eller själva skulle vilja pröva att leva långvarigt på försörjningsstöd! Missunnsamma människor finns det alltid, men jag tror att detta är något som gynnar oss alla!


En parentes om missunnsamhet

Som en liten parentes kan jag nämna en insändare i GP i veckan: En man ondgör sig över att Trafikkontoret i Göteborg stått på två ställen i Göteborg, ett på morgonen och ett på kvällen, för att dela ut varm choklad till cyklisterna. Dessutom delade de ut batterier om cykelbelysningen inte fungerade och i något fall även en ny baklampa där den saknades.

Jättebra initiativ, tycker jag, när man nu vill få ner biltrafiken i stan. En liten uppmuntran till dem som cykeln till jobbet även vintertid. Men det tyckte verkligen inte den här mannen, för han som tog bilen fick minsann inga nya lampor till den! Han tyckte så illa om tilltaget att han lagt energi på att skriva en insändare om saken.

Jag tycker att det är så konstigt, att man inte ens kan se den vinst man själv har av det, att alla de som tar cykeln eller åker kommunalt- faktiskt gör bilåkarna en tjänst: Mindre köer, bättre luft, lägre klimatbelastning osv. Vilket är positivt för oss alla!

Och vad kostar lite varm choklad, några lampor och batterier i förhållande till den uppmuntran det är för dem som faktiskt väljer ett miljövänligt färdsätt, även när det är mörkt, kallt och halt ute? Har så svårt att förstå sådan missunnsamhet!


Tillbaka till frågan om studier vid försörjningsstöd

Andelen göteborgare med försörjningsstöd, har ökat med 60% sedan 2006 och nu är det runt en miljard kronor som betalas ut i försörjningsstöd varje år. Nära 9 500 hushåll i kommunen är i dag långtidsberoende av socialbidrag. 2007 var siffran drygt 5 600 hushåll.

Som långtidsberoende räknas de som levt på försörjningsstöd i minst 10 månader och det är den gruppen som nu kan komma att få erbjudande om att läsa in grundskolan, gymnasiekompetens eller gå yrkesutbildning med bibehållet bidrag. Men detta skall ske på frivillig väg och ingen skall tvingas studera enligt förslaget. Vilket jag tycker är vettigt, då man inte kan slå in kunskaper i någon som inte är motiverad och samhället i så fall skulle betala för studieplatser som inte utnyttjades för ökad kunskap utan snarare som förvaring.

Men för dem som är motiverade så kan studier leda till mer än bara kunskap, svenskan kan utvecklas, självkänslan stärks och man utökar sitt sociala nätverk. Dessutom kan man ordna utbildningar till olika bristyrken, som tex undersköterska.

Oppositionen är i princip positiv till förslaget, men vill också att det skall omfatta arbetspraktik eftersom många redan är högutbildade. Detta är väl jättebra, de som behöver praktik för att skapa kontakter och referenser får det och de som behöver grundutbildning eller yrkesutbildning till ett bristyrke får det- inget att diskutera kan man tycka. Målet måste väl vara att ge människor nya chanser som både stärker dem själva och deras livssituation samtidigt som samhället blir starkare av deras delaktighet!

Det som är tråkigt är att Allianspartierna har en så stark tro på att människor behöver en piska för att vilja utvecklas och att de har så liten tilltro till människors inneboende kraft att själva driva sig till att förbättra sina liv om de bara får chansen att göra det. Därför vill de att försörjningsstödet villkoras och att man inför ett aktivitetskrav- vilket jag tycker är så absolut helt fel eftersom detta är samhällets yttersta skyddsnät som faller in när alla andra möjligheter är uttömda.

Detta skyddsnät måste kunna omfatta alla människor, oavsett vilken möjlighet man har att möta upp emot krav på aktivitet och prestation. I dag har många nyrekryterats till försörjningsstödet från sjukförsäkringen, då de hårdare kraven på hur sjukintygen skrivs och vad försäkringsläkarna anser "sannolikt", har gjort att många av dem som är för sjuka och har för låg arbetsförmåga för att ens klara 25% arbete, har flyttats från sjukförsäkringen till försörjningsstödet. Bra för statistiken över hur mycket "ohälsotalet" har förbättrats, men inte för de enskilda som nu dessutom tvingas leva på försörjningsstöd!

Nej, fram för stöttning, rehabilitering, möjlighet till studier och arbetspraktik- men låt denna sista utpost slippa krav som sjuka, skadade och andra inte kan nå upp till- hur gärna de än vill. Så tror jag, för jag har en okuvlig tro på människors inneboende kraft och att vi, som de flockdjur vi är, vill vara delaktiga i samhället och skapa oss så bra liv vi kan i gemenskap med andra!


Forskaren Katarina Hollertz, lektor på institutionen för socialt arbete på Göteborgs universitet, anser att "Utbildning är ett genomgående stort bekymmer bland dem som har försörjningsstöd. Så förslaget om att låta personer få behålla försörjningsstöd medan de går på utbildning det är bra".

"... det borde vara självklart att rusta människor för att kunna få plats i arbetslivet. Och, som socialförsäkringssystemet går ut på i teorin, underlätta för personer att varaktigt försörja sig själv", säger hon.

"Fas tre är en av de standardiserade lösningar som, enligt henne, leder till inlåsningseffekter för den enskilda. Hollertz menar att systemet inte ens gör det möjligt för personer att gå på Komvux för att skaffa sig kunskaper i svenska, matematik och engelska. Man kan inte heller ta körkort, trots att vart och vartannat jobb numera kräver det.

- Det vore bättre att satsa offentliga medel på kompetens för dem som inget har, än att lära dem skriva bättre cv:n. När det ändå fattas substans i dem som gör människor attraktiva för arbetsmarknaden."

Hon säger också att försörjningsstödet ursprungligen var tänkt som en akut insats, tills man åter kunde försörja sig själv. Men när målen med försörjningsstöd skrevs låg arbetslösheten kring två procent och sedan dess har arbetslösheten stigit kraftigt, samtidigt som arbetsmarknaden ställer allt större kunskapskrav på de sökande.

Min egen åsikt har nog redan framgått, så jag nöjer mig här.

Tre artiklar har Göteborgs-Posten publicerat i ämnet:
S: Låt studerande behålla bidraget
Oppostitionen: Gärna bidrag- men ställ krav
Forskare säger ja till bidrag vid studier

Utsatthet

Jag tycker ibland att jag och min man lever i en utsatt situation. Jag har varit sjuk i många år, var utförsäkrad i dryga 3 år och har därför en mycket låg sjukersättning. Och företaget där min man arbetade, gick i konkurs på sensommaren, så sedan dess har han inte haft någon inkomst alls. Han har ansökt om a-kassa- men ännu inga pengar....

Men när jag lyfter blicken lite högre, så förstår jag, att jag inte alls vet vad utsatthet handlar om!

I förra veckan började andra säsongen av Nybyggarna, ett program där "Arga snickaren" tillsammans med kollektivet Basta hjälper hemlösa människor att bygga sig ett hem. Under bygget stärks självkänslan och gemenskap skapas samtidigt som den som varit hemlös får skapa sitt eget hem, där det är tryggt och tillhörigheterna kan förvaras.

Jag är tveksam till alla dessa programidéer som går ut på att exploatera utsatta människor, men jag tycker inte att detta är ett sådant program och jag tror att det, åtminstone från Arga snickarens håll, finns en genuin vilja att hjälpa människor till förändring. Även om jag kanske är lite blåögd, för programmet hade ju inte sänts på en kommersiell kanal om det inte fanns pengar att tjäna på det. Men ändå, det är hoppfullt att se att man med ganska små medel kan påverka och förändra livet för åtminstone någon medmänniska! Mer sånt!

Kvar från förra säsongen (som jag inte såg) är 3 av 7 deltagare, men ytterligare en verkar vara på väg tillbaka. 3-4 personer av sju möjliga som fått kraft, hjälp och stöttning att förändra sitt liv i positiv riktning! Inte dåligt för ett tv-program!

Första programmet handlade om Maria som levt som hemlös i sju år och varit omhändertagen av samhället sedan 11 års ålder. Som liten skickades hon till ett sommarhem där sonen förgreps sig sexuellt på henne. Som elvaåring hamnade hon i ett familjehem där hon blev utfrusen och inte räknades till familjen, denna lilla elvaåring fick bo i pannrummet och hålla sig undan när det kom gäster. Som tonåring bodde  hon i ett annat fosterhem där mannen i familjen gick in för att knäcka henne och bland annat spände fast henne med spännremmar och spottade på henne!

Det fantastiska är ju att Maria verkar vara en så stark och tuff kvinna- trots alla allvarligt menade försök att knäcka hennes självkänsla och skapa självförakt! Och detta i den omsorg som samhället beställer och betalar för med våra gemensamma resurser, i en verksamhet som skall vara för barnets bästa! Fy för dem som försöker sko sig på utsatta barn i vårt samhälle!

Tyvärr så är ju detta inga enstaka misstag: Vanvårdsutredningen visar ju hur vanligt och satt i system, detta har varit. Väldigt många barn har haft det fruktansvärt under sin barndom  i samhällets "vård", både på barnhem och i fosterhem. Nu visar det sig dessutom att många av de barn som kränktes genom samhällets försorg- inte kommer att få den ersättning som utlovats till dem som farit illa. Beviskraven är helt enkelt för höga! För brott som begicks på 30-, 40-, 50-, 60- och 70-talen! Och där barnen vid tillfället i många fall var småbarn!!!

Regeringen ville ju inte betala ut några pengar alls när utredningen väl var klar, de tyckte att det skulle räcka med en Upprättelseceremoni, som många av de drabbade inte ens orkade delta i. Oppositionen godtog dock inte detta och resultatet blev att man skulle ge ut skadestånd i alla fall. Är det därför beviskraven är så höga för att summan som betalas ut skall bli minimal?

Enligt en artikel i GP den 2013-12-18 så har 80 läkare, professorer, utredare, forskare och psykologer skrivit under och skickat ett protestbrev till Barn- och äldreminister Maria Larsson- men brevet försvann i hennes mailkorg!

Av de fall som är avgjorda, av Ersättningsnämnden, har 43% av de som gått igenom processen, väckt gamla minnen till liv och öppnat upp gamla trauman, fått avslag på ansökan! I Norge är samma siffra 22% och på Irland 7%, för samma sorts utredning. Beslutet kan inte överklagas och på varje avslag sparar staten in 250 000 kronor, sammanlagt sparar staten 800 miljoner om nivån ligger kvar på samma siffra för resten av fallen. Som vanligt: Bra för statsfinanserna, men ytterligare ett svårt svek mot redan svikna människor!

Som lagen är skriven så räcker det inte med att man har blivit vanvårdad, vanvården skall ha varit av "allvarlig art" och dessutom "skett i samband med vården". Om barnet misshandlats psykiskt, vistats i en otrygg miljö och negligerats så är det inte tillräckligt allvarligt. Och nu pratar vi alltså om barn och om den tid i livet som formar oss som människor!

Och om det är någon annan än personalen eller fosterhemsföräldrarna som stått för övergreppen, så får man inte heller ersättning! Anna berättar i en annan artikel om de övergrepp hon blivit nekad ersättning för. Trots att det alltid måste vara de vuxna som är ansvariga för vården, tillsynen och säkerheten för de barn de är satta att ansvara för. Det är ju varje förälders uppgift och då kan väl inte samhället ha ett mindre ansvar???

Jag anser att om ett barn har utsatts för övergrepp av ett annat foster- eller barnhemsbarn, en förälder till något annat barn på hemmet, en släkting till fosterföräldrarna eller vem det nu kan vara- så har de vuxna brustit i tillsyn! Särskilt om det handlar om återkommande övergrepp! Hur skulle det kunna vara på något annat vis???

Vissa har fått motiveringen att deras lidande inte kan ersättas eftersom de inte varit tvångsomhändertagna. Hur detta fungerade tidigare, det vet jag inte, men åtminstone under 1970-talet, då jag gick min barnskötarutbildning, så var det "allmänt känt" att de sociala myndigheterna ofta bara behövde hota med, att om föräldrarna inte gick med på ett frivilligt omhändertagande, så skulle barnet bli tvångsomhändertaget istället.

Sedan har vi alla dem som blivit vanvårdade/ misshandlade/ sexuellt utnyttjade efter 1980- de ingår inte alls, på lite luddiga grunder, men problemet är väl troligen att av de yngre årgångarna så är det kanske inte lika många som hunnit begå självmord, ta en överdos eller dö av alkoholrelaterade sjukdomar- så det skulle kanske bli alldeles för dyrt om man skulle omfatta deras lidande också!??

Thomas Kanger är en av de reportrar som satte igång debatten om barnhemsbarnens hemska erfarenheter av vården och nu har han också skrivit en bok : Stulen barndom: Vanvården på svenska barnhem. Jag har inte läst den än, men den ligger på min läslista.

Jag anser att ALLA barn har rätt till en bra barndom! Det skall inte spela någon roll vilka föräldrar man föds av eller vilka problem man har, barndomen går inte i repris och den är grundläggande för hela våra liv! Och när det gäller de barn som blivit svikna av oss- så tycker jag att det är självklart att de skall få allt det stöd som är möjligt för att de ändå skall kunna leva så goda liv som möjligt! Inklusive upprättelseersättning för dem som vanvårdats- som ett litet, och alldeles för sent, bevis på att samhället hade fel men nu vill göra rätt för sig!

För det där med att alla skulle ha samma chanser i livet- det är bara ett önsketänkande och en skönmålning av dem som haft goda förutsättningar!

Nu skall jag se på andra avsnittet av Nybyggarna och jag hoppas att jag åter kan få glädjas med någon som äntligen blir sedd och bekräftad och får stöd på sina egna villkor! Jag tror att medvetenheten behöver höjas om hur samhället verkligen ser ut- även i den del vi gärna tittar bort ifrån!

Ordlista och salivkortisoltest

Under en längre tid har jag jobbat på en ordlista som jag tänker skall kunna hjälpa andra med hypotyreos. Ju fler ord jag har lagt in desto fler har jag kommit på som behöver vara med, så det har blivit ett ganska omfattande projekt.

Nu är den i alla fall så pass klar, att jag har publicerat den. Jag ser den dock som ett pågående projekt som kommer att utökas allteftersom. Jag tar gärna emot tips på fler ord och synpunkter på de förklaringar jag gett till orden som redan är med. Länk till Ordlistan.


För övrigt så har jag i dagarna skickat ett salivkortisoltest till labbet i USA och väntar med spänning på resultatet. Jag misstänker starkt att min kortisolproduktion är för låg och om den är det så skall jag sätta in kosttillskott som stöttar binjurarna och dessutom påbörja CT3M. Det innebär i korthet att man tillför T3 tidigt på morgontimmarna, när produktionen är som störst, för att stötta binjurarnas arbete. Hoppas mycket på att detta skall vara orsaken och lösningen på mina problem med energinivåerna!

En mycket bra artikel av dr Lamm finns på Näringsmedicinsk tidskrift: Sambandet äggstockar- binjurar- sköldkörtel.