1 april 2012

"Friskskrivning"

Idag är det exakt tre år sedan Försäkringskassan ansåg att jag borde vara frisk och därför friskskrev mig. Tyvärr innebar det inte att min hälsa förbättrades, utan endast att jag blev utan varje form av ersättning. Detta har många svårt att förstå: "Men vad har du för ersättning nu då?" har varit en vanlig fråga och den är ju förståelig. Gång på gång har de olika sjukförsäkringsministrarna stått lovat, i intervju efter intervju, att "det är ju ingen som blir utan pengar"!

Men så var det för mig och många andra. Vi som fått tidsbegränsad sjukersättning efter många års sjukdom och sjukskrivning, utförsäkrades på löpande band. Eller nej, inte utförsäkrades- vi friskskrevs!

Det fick jag reda på när jag besökte Arbetsförmedlingen för att skriva in mig på det Arbetsmarknadspolitiska programmet. Efter många om och men, besök och telefonsamtal, fick jag till slut reda på att jag inte "ingick i målgruppen" eftersom jag inte var utförsäkrad utan friskskriven.

En lek med ord, säger jag, som inte var friskskriven på något annat vis än i Försäkringskassans papper! För oss som varit sjuka längst innebar alltså "hjälpen" bara att vi från den ena dagen till den andra skulle försörja oss på arbete istället för bidrag- och visst ser det fint ut i statistiken när man ser hur mycket "friskare" det svenska folket blivit de senaste åren och med hur många miljarder sjukförsäkringarna går med överskott. På vems bekostnad?

Eftersom jag hade både en man, del i en villa och en bil så kunde jag inte heller få något annat stöd. Min man har behövt byta arbete för att få en säkrare inkomst och vi har varit tvungna att sälja vår bostad för att få minskade boendekostnader, men jag har klarat mig bra i förhållande till så många andra!

Försäkringskassan hade kunnat förlänga min tidsbegränsade sjukersättning med 12-18 månader och det var det jag ansökt om. Jag hade nämligen efter många års helvete, snubblat över information på nätet som antydde att den hypotyreos som läkarna ansåg välbehandlad, ändå kunde vara orsaken till mina svåra problem. Bad därför om en förlängning för att hinna utöka medicineringen och pröva andra alternativ, vilka jag trodde skulle kunna hjälpa mig att få min hälsa tillbaka.

Försäkringsläkaren, eller den försäkringsmedicinska rådgivaren som det nu heter eftersom det tidigare namnet hade en alltför negativ klang, ansåg dock att jag inte "borde" ha några kvarstående problem efter så lång tid. Det tycker inte jag heller att jag borde, men det spelar ju ingen roll eftersom jag ändå hade det!

Till saken hör, att jag redan tidigare hade ett mycket lågt förtroende för dessa "rådgivare" som helt utan eget ansvar eller möjlighet till överklagan (eftersom de inte utför något myndighetsuppdrag- det gör den handläggare som de rådgiver! Så finurligt att det måste ha tagit lång tid att fundera ut detta) kan avge vilket utlåtande som helst utan att behöva ta konsekvenserna av det eller ens träffa den det berör.

För mig blev det väldigt tydligt vilket godtyckligt system det var, när jag blev utförsäkrad första gången, 2007. Då ansökte jag om sjukpenning istället, när sjukersättningen drogs in.  På samma underlag som en försäkringsläkare då ansett mig "fullt frisk i samtliga på arbetsmarknaden förekommande arbeten" när jag nekades sjukersättning, så bedömde en annan mig som "helt arbetsoförmögen i något som helst arbete". Vilket även de olika läkare jag besökt under åren och de två utredningar som Försäkringskassan skickat mig på ansett.

Kontentan av detta blev i varje fall att försäkringsläkare nr 1 gjorde en helomvändning och instämde i utlåtande nr 2, när hon fick ta del av det. Alltså blev jag beviljad den tillfälliga sjukersättning jag tidigare inte varit berättigad till. Rättssäkert????

Nu hade jag inte denna möjlighet att få ytterligare ett utlåtande, trots att försäkringsläkarens utlåtande var både slarvigt och kortfattat och även innehöll fakta som inte gällde mig utan troligen hade hämtats från någon annans journal. När jag påpekade detta för handläggaren så verkade det inte vara så mycket att göra åt. När jag envisades så kunde hon skriva in felaktigheten i min journal, vilket inte betyder något alls eftersom det i ursprungshandlingarna fortfarande står fel. Jag började undersöka hur jag skulle göra för att JO-anmäla detta, men mådde allt för dåligt för att jag skulle orka slutföra det under de två år man har på sig.

Nu har jag som sagt varit "frisk", dvs utan varje form av ersättning eller annan möjlighet att försörja mig sedan 1 april 2009. I korthet kan tiden sedan dess beskrivas med att första halvåret ägnades åt att öka Levaxindosen för att se om en högre dos kunde få mig att fungera bättre. Effekten var minimal.

Andra halvåret började jag med Liothyronin, som komplement till Levaxinet och effekten var stor: Plötsligt kunde jag börja tänka, koncentrera mig, klara viss belastning när det gäller att ta emot intryck, hörseltest visade att min hörsel förbättrades, jag började orka delta i aktiviteter som omfattade mer än 2-3 personer, kunde delta i samtal, började sköta vissa inköp, kände mig säkrare som bilförare osv. Helt enkelt fick jag en stor del av mitt liv tillbaka!

Efter ca 20 månader som "friskskriven" kunde jag äntligen börja arbeta! Jag började arbetsträna 2 timmar/dag, 2 dagar i veckan och utökade det med ytterligare en dag i taget, tills jag efter drygt 3 månader kunde börja ett "riktigt" arbete som städerska på 25%! Under hela tiden fram tills dess hade jag varit sjukskriven på heltid av den läkare jag går hos på Vårdcentralen och därefter har jag varit sjukskriven på 75%.  Friskare än så ansåg hon mig alltså inte.

Nu har jag klarat av att städa 25% i drygt ett år och det är dags att gå vidare. I somras bytte jag ut de syntetiska sköldkörtelhormonen mot det naturliga preparatet ArmourThyroid och mådde under höstmånaderna riktigt dåligt igen, men det visade sig bero på att jag börjat på en dos som var 1/3 av vad jag behövde för att fungera.

De senaste månaderna har jag mått så bra! Jag kan vara vaken från morgonen och fram till kvällen, det kunde jag inte ens med Liothyroninet. Det ger en oerhörd livskvalitet att inte behöva sova middag ett par timmar varje dag för att man skall kunna fungera! Jag kan utsätta mig för miljöer som stormarknader, jag kan umgås med andra i flera timmar, jag kör bil utan minsta problem, jag är inte alls lika ljudkänslig, mindre ljuskänslig,  jag återhämtar mig mer "normalt" när jag ändå blivit uttröttad osv. Kort sagt: Jag är på god väg tillbaka till livet igen!

I morgon skall jag börja utöka min arbetstid. En extra timme per dag skall jag jobba och då pröva att vara i barngrupp igen. Jag skall börja med att ha aktiviteter som tex läsning med en mindre grupp barn för att se hur det fungerar. I början av maj skall jag förhoppningsvis vara uppe i 50% och jag hoppas så att det skall fungera att åter arbeta med barn- det som varit en utopi i så många år nu!

3 kommentarer:

  1. Mycket bra sammanfattat. Jag gläds ed dig!
    Bert

    SvaraRadera
  2. Vansinnigt hemskt och till slut, äntligen glädjande! Hoppas det fortsätter åt rätt håll!

    SvaraRadera
  3. Tack skall du ha! Tyvärr är jag heltidssjukskriven igen- två steg fram och ett tillbaka..... eller som det känns ibland: Ett steg fram och två tillbaka!

    SvaraRadera