Andra patienters berättelser

Igår berättade Kicki om det bemötande hon fick vid besöket hos sin endokrinolog i inlägget Sjuttioförsta dagen. Själv är jag så tacksam för att jag för tillfället har två så bra läkare! Att man skall känna tacksamhet för något som borde vara självklart är i sig konstigt, men efter ett tag som patient så har man upplevt det mesta....

Kicki har jag bloggat om förut, hon ligger någon vecka före mig i behandlingen, så jag följer hennes blogg med stort intresse. Just nu förfäras jag av det bemötande hon fick hos den specialist, som kanske ser det som viktigare att rädda sin egen prestige (om man föreskrivit Levaxin som det enda möjliga läkemedlet under alla år som verksam läkare, så kanske det inte är så lätt att ändra åsikt och inse vilken skada man gjort?), än att hjälpa varje enskild patient att må så bra som möjligt?

Ann-Christin skriver också om detta idag: Läkarna föder oss med rena lögner- men vi är läskunniga. Hon har även skrivit Ett mail till Kajs-Marie. Kajs-Marie är en av de få läkare som vågar sätta sig upp mot etablissemanget, för patienternas skull. Hennes brev där hon slår larm till Socialstyrelsen m.fl: Vittnesmål och larm från verkligheten med önskemål om ingripande och vidtagande av nödvändiga åtgärder.