Sjukförsäkringen borde vara en valfråga!

Bara några veckor kvar till valet- och ännu har jag inte hört någonting alls om hur de olika partierna ser på vårt nuvarande sjukförsäkringssystem. Vilket väl måste innebära att samtliga parter anser att allt fungerar väl och att det inte finns några problem som behöver åtgärdas?

Nu börjar det i alla fall mullra på andra håll i samhället och för de som följt mig i bloggen, så är det nog lätt att förstå att jag välkomnar detta! Jag tycker att det är nödvändigt att ljuset måste riktas mot detta problem, eftersom sjuka människor far väldigt illa i det nuvarande systemet!

Aftonbladets ledarkrönika tog i förra veckan upp att 86 000 människor utförsäkrats sedan de nya reglerna infördes i sjukförsäkringen 2008. "Inte för att de är friska. Inte för att de mår bättre. Utan för att deras sjukdagar tagit slut." Det är alltså dessa 86 000 som benämns som "Enstaka fall" av de ansvariga.

Dessutom verkar dessa siffror bara omfatta en del av alla dem som drabbats, då siffran bara gäller dem som fallit för tidsgränserna. Jag tillhör ju den stora grupp som varit sjuka länge, redan innan förändringen genomfördes och vi kallas ju inte för utförsäkrade, utan för "friskskrivna" eller andra fantasifulla begrepp. Vi blev ju bara utputtade ur försäkringen, utan att erbjudas några alternativ som ersättning och utredning via arbetsförmedlingen, och vi hamnade i de allra flesta fall helt utanför statistiken. Om Mina tre år som utförsäkrad berättar jag på annan plats.

Ledarkrönikan fortsätter: "Reglerna påstås föra sjuka människor närmare arbetsmarknaden. För vi skall inte glömma att avsikten med förändringarna i socialförsäkringarna var att öka skillnaderna i levnadsstandard och trygghet mellan folk som har jobb och folk som är sjuka."

"Det skall löna sig att arbeta- och straffa sig att vara sjuk och arbetslös- heter det ju."

Vad jag själv anser om flosklerna om att det skall löna sig att arbeta, skriver jag mer om på sidan Lönar det sig att arbeta?- och jag kan redan här avslöja att jag kommer fram till att det gör det! Detta när jag utgår från min egen konkreta situation, så om jag hade varit tillräckligt smart (eller frisk) så hade jag nog gått tillbaka till jobbet istället för att gå här hemma och må dåligt!

Även Kjell Rautio tog i förra veckan upp frågan i LO-bloggen: "Sjukförsäkringsfrågan handlar om klass- och könsmakt". Han anser att det är en förändringarna i sjukförsäkringen är en viktig könsmaktsfråga eftersom mellan 65-70% av de långtidssjuka och utförsäkrade är kvinnor.

"Allt för många av dem som slitit för att bygga upp detta land har blivit ”kanonmat” i alliansens systemskifte. Enligt statistik från SCB har andelen fattiga bland arbetslösa, sjuka och förtidspensionärer tredubblats från 2004 till 2012 – från 10,3 procent till 30,2 procent. Ytterst medvetet har alliansen försämrat villkoren och skurit ner i våra trygghetsförsäkringar, vilket har gjort att försäkringarna under flera år genererat miljardöverskott. Pengar som alliansen sedan tagit och använt till skattesänkningar för dem som har jobb och är friska."

Han fortsätter: "Samtidigt har nog många av oss svårt att hantera sjukförsäkringsfrågan. Visst är det lätt att förtränga hela problemkomplexet. Frågan är ångestskapande, inte minst för att den ligger så nära det som oroar oss allra mest. Nämligen att vi själva, någon anhörig eller någon vi känner ska bli allvarligt sjuk."

Det är nog faktiskt det jag själv varit mest förvånad över, under de gångna åren: Att den stora majoriteten bara varit tyst och tacksam för de extra pengarna i plånboken- utan att tänka på att det är ett ögonblicks verk att tex bli skadad eller smittad av något som förändrar livet för alltid. Kanske är det som Kjell Rautio skriver, att det är för ångestskapande att tänka på och det är därför man väljer att inte tänka på det?

Dagens Arena var nog de som först tog upp detta i förra veckan när de under rubriken Över 86 000 utförsäkrade skrev att: "När alliansregeringen införde de nya sjukreglerna var tanken att personerna skulle ha rehabiliterats och fått jobb innan de nådde den bortre tidsgränsen. Så blev nu inte fallet. Många av de sjuka som utförsäkras har komplexa diagnoser. Tidigare siffror har också visat att många av de som utförsäkras fallit helt utanför systemet efter sjukförsäkringen."

Jo, det var väl ett av de stora misstagen, eller det jag egentligen kallar cynism: Man började med att ställa krav på de sjuka, med tidsgränser och hårdare bedömningar, men sjukvården fick en mycket begränsad summa pengar för att stimulera till extra insatser när det gäller två diagnoser, tror att det var ryggvärk och psykisk ohälsa- men det fanns ingen koppling så att det var personer som var i riskzonen för utförsäkring som fick del av de extra insatserna!

Ansvariga ministrar har sagt att tidsgränserna infördes för att sätta press på sjukvården, så att de skulle behandla och rehabilitera patienterna snabbare- men det blev ju enskilda människor som drabbades hårt under tiden sjukvården eventuellt skulle förbättra sitt arbetssätt. Enskilda människor som inte har någon makt att påverka den vård de får och som ändå har svårt att få livet att fungera eftersom de faktiskt är sjuka. Ett annat, mer effektivt sätt, hade ju kunnat vara att börja med att ställa krav på vården, så att patienterna fick den effektivaste vägen tillbaka till hälsa och därigenom blev friska nog att komma tillbaka till arbete snabbare!

Särskilt illa har det gått för dem som sjukvården idag inte är så bra på att diagnosticera och behandla, tex oss hypotyreospatienter. För mig tog det 2½ år av sjukskrivning innan jag ens fick diagnosen, trots avvikande värden, och därefter ytterligare 7½ år innan jag fick (eller snarare begärde) en behandling som fungerade för mig, då jag inte blev hjälpt av den vanligaste medicinen. I de fallen räcker inte 2½ år med sjukförsäkring långt- och det är ju inte patientens fel, som tvingas söka vård om och om igen eftersom den hjälp som ges (ofta antidepressiva) inte alls hjälper mot låg ämnesomsättning!

För min egen del så hade det enbart varit positivt om jag fått rätt diagnos och fungerande behandling direkt! Då hade jag inte behövt vara beroende av sjukförsäkringen under så lång tid, eftersom mina besvär då troligen inte blivit kroniska. Vilken patient hade inte hellre varit frisk än sjuk??? Då kunde jag varit fullt arbetsför i dagsläget, men när sjukvården inte fungerat som den borde så har det absolut inte hjälpt mig att bli utförsäkrad- också!
Om min väg till diagnos och behandling har jag tidigare skrivit på sidan Min hypotyreos och för den som vill veta mer om sjukdomen finns sidan Ordlista hypotyreos.

Dagens Arena har också publicerat en artikel med titeln 16 000 utförsäkrade spårlöst försvunna: "86 000 personer har utförsäkrats. Hur 16 000 av dem försörjer sig vet inte svenska myndigheter."

"Mellan 2010 och 2013 har sammanlagt 15 964 personer lämnat arbetslivsintroduktion för annan försörjning än via Arbetsförmedlingen. Det betyder i princip att det finns mer än 16 000 personer som anses för sjuka för att ta del av Arbetsförmedlingens insatser. Hur dessa personer försörjer sig är dock oklart."

Bilden är lånad från Max Gustafson- träffsäkra bilder om aktuella samhällsfrågor!

"Försäkringskassan har en del statistik, men utifrån den går inte att dra några slutsatser om var dessa personer tar vägen. Inte heller Gunnar Axén (M), ordförande för Socialförsäkringsutredningen, vet något om dessa personer.
– Det finns inga siffror på det och det är väldigt synd. De kan ha fått jobb, börjat studera, gått i pension eller vara föräldralediga, säger Axén."

Då skall man ha med i tankarna att Axén är en av de som är mest ansvariga och också alltid har haft svar på tal när nackdelarna med den Nya sjukförsäkringen tagits upp i media- skulle inte han ha kunnat beställa dessa siffror om det nu är så synd att siffrorna inte finns??? Om man verkligen velat veta hur de nya reglerna slår mot dem som drabbas? Om man inte bara varit fullt upptagna med att basunera ut hur mycket "friskare" svenska folket blivit nu när man förändrat sjukförsäkringen??? Jag misstänker starkt att det är mycket bekvämt att dessa siffror inte finns!

"Försäkringskassans siffror för den grupp som utförsäkrades det första halvåret 2010 visade att 25 procent helt hade försvunnit ur systemet 20 månader efter att de utförsäkrats. Kjell Rautio, välfärdsutredare på LO, tror att allt fler får sin försörjning via familj och vänner.
– Kommunerna har sannolikt börjat tillämpa reglerna om försörjningsstöd hårdare. Många blir av med sitt bistånd och hamnar på gatan, får söka stöd hos kyrkan eller hos vänner och familj, säger han.

Tomas Eneroth (S), vice ordförande i socialförsäkringsutskottet, kritiserar regeringen för att den inte gett myndigheterna i uppdrag att ta reda på hur dessa personer försörjer sig.
– Detta kan göra mig ärligt förbannad. Sist vi gjorde en skattning, för några år sedan, var det runt 10 000 personer som fanns i det som Reinfeldt kallar ”andra kompletterande inkomstkällor”. Det betyder att de varken arbetar, får försörjning via Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen eller får försörjningsstöd, utan lever på vänner och familj eller lånade pengar, säger Eneroth.
Sjukförsäkringssystemet har ställt dessa personer på bar backe och gör människor fattiga för att de råkat bli sjuka. Detta är personer som alliansen vägrar se, menar Eneroth.

– Dels för att det är ett politiskt misslyckande, men ibland undrar jag om de ens bryr sig. Det räcker med att läsa ”Det sovande folket” så förstår man vilken människosyn en del har. De här människorna får inte redskapen för att komma tillbaka, de får fattigdom, säger han."

Och då pratar man fortfarande bara om dem som fallit för tidsgränserna och inte dem som inte beviljats förlängning när deras tidsbegränsade sjukersättning tagit slut. Ofta på oklara grunder, som en försäkringsläkare skrev i sitt utlåtande om mig, att jag efter "denna långa tid" borde ha blivit frisk- trots läkarintyg som visade på alla de svåra besvär jag hade kvar. Besvär som jag idag vet berodde på min felbehandlade hypotyreos- det vill säga att sjukvården inte hade gjort sin del!

Och jag är inte ensam, vilket bara antalet grupper på Facebook kan vara en indikation på, väldigt många sjuka vänder sig till en eller flera av de många grupper för hypotyreospatienter som finns där. Bara Sköldkörtelföreningens grupp har över 5 000 medlemmar, varav inte alla är o- eller felbehandlade- men många, som försöker få hjälp via andra drabbade då sjukvården inte bryr sig.

Är det inte dags för sjukvården att börja omvärdera de metoder för diagnos och behandling som man använder sig av vid bland annat hypotyreos och är det inte dags för samhället att sluta dubbelbestraffa sjuka människor???

Upprop till Försäkringskassan: Rädda de utsatta- Ändra systemet

Maria Lodenborg, cancerdrabbad och utförsäkrad, skrev ett uppmärksammat Facebookinlägg igår, detta uppmärksammades av aftonbladet som skrev en artikel om henne: Cancersjuka Maria nekas sjukpenning.

Nu har hon startat ett upprop mot de oskäliga regler som styr Försäkringskassans arbete och för de som drabbas av stelbenta regler: Rädda de utsatta- Ändra systemet.

Namninsamlingen kommer att delges socialförsäkringsministern, Försäkringskassan och samtliga riksdagspartier. Håller du med om det uppropet tar upp så har du nu möjlighet att skriva på och sprida insamlingen vidare!

Sverige sviker!

Jag har just tittat på del två i serien Sverige sviker, om hur skolan sviker de barn som inte passar in i dagens skolmall. Del 2: Om eleverna som ingen lyssnade på,  handlar om elever med diagnoser/ särskilda behov som skolan helt enkelt inte bryr sig om att försöka möta.

Här berättas om rektorn som tycker att eleven borde börja medicinera för att passa in, medan läkaren anser att det är skolan som är problemet- inte eleven. Om rektorn som ljuger och säger att "det har jag aldrig sagt"- vilket gör att eleven tappar tilltron till vuxenvärlden.

Elever med ångest, depression, som skär sig för att uthärda, med svåra magproblem av stressen av att inte bli förstådda och bemötta utifrån sig själva. Tjejen som säger att "jag gick dit, ingen såg mig, jag gick hem"- dag efter dag... Killen som inte blev insläppt i klassrummet för att han "redan missat så mycket"- och när han ändå satt där så behandlades han som luft....

Om eleven som skrivit brev till utbildningsministern och barnombudsmannen, som svarar att de inte får bry sig om enskilda fall och om föräldrar, som trots att de redan kämpat så mycket förgäves, ändå orkar anmäla till skolinspektionen. Om elever som går hem och där ingen ens ringer och undrar var de är- vilket ytterligare spär på självföraktet.

Om eleven som fungerade bra i liten grupp med en proffsig speciallärare- men som skulle "inkluderas" och få sin undervisning i den vanliga klassen. Inkludering är ett modeord som betyder att man kan spara in på dyra resurser och istället sätta alla elever i samma klass- oavsett behov. Vilket drabbar hela klassen!

Om eleven som hamnade i ett mörkt, ensamt rum- för att andra behövde rummet med fönster. Om elever som inte får sin rätt till utbildning uppfylld för att de inte passar in i mallen- och kanske också att det varit alltför mycket fokus på handlingsplaner och administrativt arbete för lärarna? Kanske skulle det vara bättre att ägna tiden åt att få möta eleverna- där de är?

För möten och handlingsplaner verkar det inte ha varit någon brist på...

Jag kan verkligen rekommendera denna serien för alla som har åsikter om dagen ungdom och om skolan! Kanske har skolan haft för stort fokus på att gå tillbaka till 50- och 60-talens skola och det industrisamhälle vi då behövde utbilda våra ungdomar för- och för lite på att anpassa den till 2010- och 2020-talens behov i det informationssamhälle vi står på tröskeln till? Kanske behövs det helt nya idéer för att möta de behov och de elever som skall leva i detta framtida samhälle?

Kanske måste man förstå att dagens egocentrerade elever (vilket är det sätt de blivit uppfostrade på, som centrum i familjens värld) behöver andra lösningar än gårdagens kollektivt uppfostrade barn (där föräldrarna var centrum i familjen)? Kanske måste man inse att det samhälle dagens barn och unga växer upp i, är så väldigt mycket annorlunda och framförallt så mycket tuffare än det som vi lite äldre hade vår uppväxt i? Även om dagens unga växer upp i ett materiellt överflöd, där ting kanske ofta får ersätta tid, så har kraven på prestation, kroppsideal och andra yttre och inre krav, blivit så oändligt mycket högre, tänker jag. Jag är så lycklig att jag inte behöver växa upp och hitta min väg i dagens allt hårdare samhälle!

Kanske måste man inse att skolan bara är en spegling av samhället utanför- och att alla de problem skolan och lärarna blivit beskyllda för under det senaste decenniet, kanske egentligen bara är ett symtom på att samhället befunnit sig i snabb förändring och att skolan inte hunnit med in i den nya tiden?

Del 1 handlade Om elever i social utsatthet och kommande avsnitt sänds på tisdagar klockan 20.00 i SVT2. Programmen finns också på SVTPlay.

Naturens under- och människans idiotism

Häromdagen fick vi syn på att rådjuret, som ofta brukar beta på ängen intill vårt hus, hade blivit mamma till ett litet rådjurskid! Utan att vara några experter på området, bedömde vi att den lilla ungen som skuttade efter sin mor, var tämligen ny här i världen.

Morgonen därpå vaknade vi av ett rådjurs ihärdiga skällande! Efter att ha tagit oss ur sängarna och till sovrumsfönstret (där det sedan gårdagen påpassligt nog stod en kikare) så kunde vi se att geten betedde sig underligt: Hon gick runt i cirklar, skällde, kastade med huvudet på ett mycket bestämt vis, gick en bit, "skällde" och verkade "vänta in" ungen och när den inte följde med så gick hon tillbaka igen. Om och om igen...

Vår slutsats blev att ungen nog dött under natten och att hon nu förgäves försökte få den att resa sig och komma med henne. Fram på förmiddagen blev det lugnt och vi trodde att hon gett upp försöken att få med sig sin unge.

På eftermiddagen hade hon inte synts till på länge, så jag gick bort mot stället där jag antog att den döda ungen skulle ligga. När jag kommer närmare får jag syn på att i gräset, en bit därifrån, rör det sig- och i samma ögonblick så ser jag i ögonvrån att rådjurshonan flyr in mot skogen. Går försiktigt fram för att titta på stället där det rört sig- och ser att ungen är i högsta grad levande!

Jag tar två snabba bilder med mobilen, för att inte störa mer än nödvändigt och drar mig sedan försiktigt därifrån. Delar med mig av bilderna här, trots att de inte är så bra eftersom jag hade för bråttom:

 

På kvällen gick den ena katten ut en sväng och stannade nära kanten på åkern- då kommer geten/ mamman snabbt ut mot honom och ställer sig och stirrar på honom en liten bit ifrån. Katten lägger sig ner och visar tydligt att han inte alls är ute på jakt! Geten står kvar en stund, men går sedan sakta tillbaka till utgångspunkten och lägger sig ner där vi har svårt att upptäcka henne. Stenkoll på ungen alltså! Vilket känns skönt för jag var lite orolig för att katterna skulle upptäcka kidet och börja jaga det.

 

Det skall bli roligt att följa detta naturens lilla under och  jag hoppas att mamma Rådjur fortsätter att tycka att ängen vid vårt hus är en bra barnkammare för det lilla kidets uppväxt! 

 

Efter denna fantastiska naturupplevelse, började vi så titta på Bieffekten- en studie i människans dumhet! Mänskligheten är beroende av pollinerare som humlor och bin för vår överlevnad, då en stor del av matproduktionen är beroende av att blommorna blir pollinerade för att frukt och frö skall bildas.

 

Genom det storskaliga odlandet med ensidiga grödor försämrar livsvillkoren för dessa nyttiga och nödvändiga små djur, samtidigt som man besprutar grödorna mot "skadeinsekter"- vilket naturligtvis drabbar även de, för oss, nyttiga insekterna. Till detta har vuxit upp en industri där man skickar humlor och bin över kontinenterna- och därmed även importerar kvalster, virus och annat som ytterligare försvagar pollinerarnas överlevnadsmöjligheter och gör så att hela samhällen snabbt kan gå under och dö.

 

Mänsklighetens svar på detta? Jo, vi fortsätter att sprida problemen genom ökat fraktande av bisamhällen och snabbproducerade humlor för den kortsiktiga pollineringen- vilket ytterligare snabbar på de vilda binas utsatthet för smitta! Och dessutom riskerar att konkurrera ut våra vilda bin och humlor- som är anpassade till att pollinera just de växter vi har här. Utan pollinering försvinner växterna snart och vi har ytterligare utarmat lite av vår livsmiljö. Och vi skall vara de smartaste på den här planeten!!?

 

För den intresserade finns filmen utlagd på SVT Play den närmsta månaden och kommer nog också i ytterligare några repriser i veckan.

 







Bidragsfusk

Enligt TT så har drygt 400 personer blivit polisanmälda för bidragsbrott, av Försäkringskassan, hittills i år och drygt 20% fler har tvingats betala tillbaka pengar de inte skulle ha fått mot antalet förra året.

Det tycker jag är rätt väg att gå! De som parasiterar på våra socialförsäkringssystem skall sättas dit! Hårt, tycker jag! För det är ju med fusket som förevändning man försämrat villkoren inom tex sjukförsäkringen- vilket drabbat sjuka och arbetsoförmögna hårt! Istället borde det väl varit fuskarna som satts dit från början!?? Alla kan bli beroende av att våra trygghetssystem fungerar- förr eller senare- så det är viktigt att de inte utnyttjas på ett sätt som gör ytterligare nedmontering försvarbar. Tycker jag!

Försäkringskassan har tydligen gjort 6 000 kontrollutredningar i år, i syfte att hitta dem som inte borde ha fått ersättning.

- "Det kan vara att vi via arbetsplatsbesök ser att man arbetar, och det kan handla om andra uppgifter, till exempel att man har varit aktiv inom en idrott fast det inte är möjligt med den funktionsnedsättning man beskrivit", säger enhetschefen för kontrollfrågor till TT.

Usch och fy till dem som skor sig på andras bekostnad!

Behövs vinster i välfärden?

Det senaste året har det varit mycket diskussioner om vinster i välfärden: Skall vinster förbjudas och skattepengarna stanna inom verksamheterna eller är vinsterna en förutsättning för valfrihet? I debatten har det ofta hävdats att om möjligheten till vinst tas bort, så skulle ingen vilja driva alternativa verksamheter. Detta tycker jag är en sån konstig tanke!

Så tror jag också att det är för väldigt många andra som valt att arbeta inom den offentliga sektorn- det är ju inget yrkesval man gör för att bli rik- utan för att man har någon sorts idé om att man vill dra sitt strå till samhällsstacken, vill vara delaktig i samhällsbygget eller förbättra livet för dem man kommer i kontakt med- oavsett om det gäller barn i förskola och skola, patienter i sjukvården, socialt utsatta inom socialvården eller de som går mot livets slut inom äldreomsorgen. Detta är min fasta övertygelse!

Kanske en långsökt tanke för den som har bara haft pengar som drivkraft? De flesta av dagens topp-politiker verkar ju präglas av ett synsätt som mest handlar om hårda fakta och krass ekonomi. Skulle vi möjligen ha haft ett annat samhälle, om fler hade haft en längre erfarenhet inom den "mjukare" sektorn?

Som förskollärare hade jag mycket väl kunnat tänka mig att starta och driva en förskola efter mina egna tankar och idéer, utan att ha en tanke på att den skulle behöva gå med vinst! Självklart hade jag behövt ha en lön som jag kunnat leva på, men möjligheten till vinstuttag skulle aldrig ha varit en bärande idé för verksamheten. (Tyvärr kommer det ju inte att bli så- om inte ett mirakel sker med min hälsa, men det är ju en annan historia!)

Jag tyckte därför att det var mycket uppfriskande att läsa veckans Lördagsintervju i GP, eftersom det speglar ett synsätt som kunde varit mitt, men från en person som vet hur det fungerar i praktiken. Artikeln heter Pengarna ska tillbaka till skolan: "Marie Rydberg brinner lika mycket för valfrihet som hon är emot att friskolor skickar skattepengar till aktieägare. Efter 20 år som rektor på Montessori Casa vet hon hur man driver friskola utan vinst som drivkraft. Och hon är trött på att negligeras eller klumpas ihop med storkoncernerna i debatten."

Hon säger att de flesta friskolorna i grundskolan drivs ideellt, men att debatten mest utgår från aktiebolagen. Hon var förra året med och startade riksorganisationen Idéburen Skola, för de skolor som inte drivs av ett vinstintresse i första hand.

– "Debatten blev så sned när man pratade om vinstutdelning, att friskolor utarmade och hade mindre lärartäthet och lägre behörighetsgrad. Vi tyckte att Friskolornas riksförbund varit väldigt dominerade av koncernskolorna och att de inte drev frågor som rörde oss som icke vinstutdelande.

Vad är problemet med debatten i dag?

– Man blandar ihop päron och äpplen. De som försvarar vinstutdelning menar att folket vill ha valfrihet. Ja, det vill de, till 87 procent eller något sånt. Men frågar man hur många som vill ha vinstutdelning är det helt andra siffror. Folk vill inte att det ska finnas möjligheter för riskkapitalbolag och ägare att tjäna en massa pengar och utarma verksamheten".

Hon tycker att man självklart ska få tillbaka insatt kapital till rimlig ränta, men att det är något annat än att stora riskkapitalbolag investerar för att göra vinst på verksamheten. "Jag som skattebetalare vill se att pengarna går till den välfärd jag är beredd att betala för."

En annan sak som tas upp är den frågan, som ofta kommer upp när detta debatteras: Skall inte heller den som bygger ett äldreboende eller som säljer material till offentligt finansierad verksamhet då kunna göra vinst?

Jag har aldrig riktigt förstått den kopplingen, som vissa politiker verkar tycka är relevant, men även här har rektor Rydberg svar på tal: "Läromedelsföretagen får ju inte kommunala bidrag för att leverera böcker. Men i skolan är det våra brukare som vi får skattepengar för, för att ge allt vi kan till dem. Inte för att vi ska tjäna pengar på det. Jag tycker det är en stor skillnad."

– "En bra skola bygger på att det finns ett engagemang och en idé. Det betyder inte att de som har det engagemanget vill tjäna en massa pengar." ... "Jag är inte alls orolig för att det inte skulle bli många som startade skolor".

Jag tror att det är här skillnaden ligger: Om drivkraften att starta en egen verksamhet bygger på ett starkt engagemang och en djupt känd idé om en viss typ av verksamhet- så kanske det blir en helt annan typ av organisation än om huvudidén är vinst?

Kanske skulle ett förbud mot vinst i välfärden till och med innebära en nytändning för enskilda eller grupper av personal, eller kanske föräldrar, som startar upp ny verksamhet som de tror på? För idén om att marknaden reglerar sig själv måste väl även gälla detta- att det tomrum som de stora koncernerna skulle lämna efter sig, snabbt skulle fyllas av andra alternativ?

Kanske skulle hela samhället tjäna på att lokala eldsjälar fick företräde framför stora jättar till koncerner? Ja, inte vet jag, men jag vet i alla fall att den viktiga verksamhet som bedrivs inom kommunerna handlar om så väldigt mycket mer än bokslut och aktieutdelningar!

Salivkortisoltest, CT3M och östrogendominans

Varning för att detta inlägg är mycket långt, men nu tänkte jag berätta om det salivkortisoltest jag skickade till ett labb i USA i början av året. Till viss del var provsvaren en överraskning och det känns jättebra att jag verkligen kostade på mig att låta dem utföra ett test- även om det är mycket pengar för en fattig sjukling! Efteråt har jag fått veta att man nu kan få salivkortisoltest genom sjukvården, för något labb har börjat utföra dem, men då måste man ju ha sin läkare med på det och jag vet inte vilka kriterier de har, men det kan ju ändå vara ett tips.

Dygnskortisol
Mina provsvar visade på att mitt morgonkortisol inte var så lågt som jag befarat. Jag hade 6,2 i morgonkortisol (ref 3,7-9,5), så det var bra mycket bättre än förväntat! Kortisolhalten vid middagstid låg på 1,8 (ref 1,2-3,0). Kvällskortisolet låg  2,7 (ref 0,7-1,9) och lägg-dags-kortisolet låg på 0,6 (ref 0,4-1,0). Så vid första anblicken var jag ganska nöjd och tänkte att nu kan jag avskriva den här hypotesen!

Men så fördjupade jag mig lite mer i värdena och i den grafikkurva som medföljde, med den exakta tidpunkten för testet i förhållande till kurvan, och då såg jag att mitt morgonvärde ligger precis under normalkurvan, middagsvärdet precis i nederkant av referensvärdet, kvällsnivån en bit över referensvärdet och nattkortisolet återigen precis i nederkanten av referensen.

Alltså har jag ett ojämnt kortisolpåslag under dagen, vilket kan vara ett problem i sig och vad gäller morgonkortisolet så läste jag i boken Stoppa sköldkörtelskandalen att det bör ligga i överkant av referensvärdet när man har problem med hypotyreos.

CT3M
Så jag började med CT3-metoden ändå- för att få upp morgonkortisolet och förhoppningsvis få ett mer normalt förlopp under dagen. Metoden går ut på att stötta binjurarna på morgontimmarna då kortisolproduktionen är på topp. Jag kan inte förklara hur det fungerar, men genom att tillföra Liothyronin eller naturligt sköldkörtelhormon 2-4 timmar innan man normalt vaknar så får binjurarna tillgång till mer T3 (trijodthyronin) när produktionen skall vara som högst av kortisol och detta skall göra att kortisolproduktionen normaliseras.

På Sköldkörtelföreningens sida finns en beskrivning av metoden: Bli frisk med T3- av Paul Robinson. På Resurs finns information, under rubriken: 80% blir friska med CT3-metoden. Annars finns inte mycket skrivet för oss som inte riktigt orkar med att läsa engelska texter längre.

Jag började med metoden i mitten av februari och i dagsläget tar jag 1 Armour Thyroid á 60 mg två och en halv timme innan jag normalt vaknar och går upp. När jag gick från 2 till 2½ timme så tyckte jag att jag märkte en liten förbättring i hur lätt jag har att komma upp på morgonen och hur trött/ pigg jag är då. Jag väntar nu med spänning på att kunna flytta intaget ytterligare en halvtimme, dvs till tre timmar innan jag går upp för att se om det innebär en ytterligare förbättring. Nu kan ju den förbättring jag hittills tyckt mig märka, bara vara en tillfällighet eftersom mitt mående ändå har en naturlig variation- men jag hoppas så!

DHEA
I samma test passade jag också på att beställa prov på DHEA och på könshormonerna. DHEA är ett hormon som produceras i binjurebarken av kortisol och är ett förhormon till könshormonerna. Om jag förstått rätt så är det också så att när man lever ett mycket stressat liv utan adekvat återhämtning, så stiger halterna av DHEA och blir skyhöga, detta under tiden som binjurarna pressas att producera allt högre nivåer av kortisol för att hantera stressen. När binjurarna sedan inte orkar upprätthålla den höga kortisolproduktionen, så kan man säga att binjurarna är trötta eller utmattade och halterna av kortisol blir då väldigt låga i kroppen. Då sjunker också nivåerna av DHEA och blir alltför låga.

DHEA kallas för ett "vitalitetshormon" och det forskas på om det skulle kunna motverka vissa åldersrelaterade sjukdomar. Det tillverkas naturligt i högst doser under de tidiga vuxenåren för att sedan snabbt avta.

Mitt DHEA-värde låg på 18,3 (ref 2-23, men för min ålder ca 5-8). Alltså mycket högt (eller som om jag var 20 igen!), vilket kan betyda att jag är på god väg mot ännu en period av utmattning, att jag är en vältränad atlet eller att jag har en insulinresistens, dvs är på väg mot diabetes.

Inget av detta stämmer in på mig vad jag kan förstå: Någon atlet är jag verkligen inte och insulinresistens tror jag inte att jag har, då jag äter en kost som är väldigt fattig på kolhydrater. Jag var dessutom hos läkaren och tog prover ungefär samtidigt och hade då normala blodsockervärden. När det gäller kost, kolhydrater och insulinresistens, så kan jag rekommendera Kostdoktorns sida: Mot en friskare framtid eller boken Matrevolutionen- ät dig frisk med riktig mat. Som jag har förstått det så motverkar en kolhydratfattig kost insulinresistens.

Inte heller tror jag att jag skulle vara så superstressad att det är dags för en ny kollaps: Sedan jag för 10 månader sedan sade upp mig från de 10 timmar/ vecka, jag periodvis klarade av att utföra mitt anpassade arbete, så har jag ägnat mig åt återhämtning. Jag har hela tiden väntat på att komma upp i tillräcklig energinivå för att kunna börja styra över mitt liv igen och eftersom jag under lång tid hade klarat av 10 timmars arbete plus restid, så trodde jag att jag kanske skulle kunna börja göra lite roliga saker på den tid jag nu inte arbetar: Kanske börja motionera, gå på föredrag, teater, ha lite social gemenskap- men det har varit svårt. Jag har deltagit i flera kalas (med mer eller mindre lång återhämtning efteråt), varit på en musikal, gått till frissan ett par gånger, varit på biblioteket och även kunnat handla mat vid flera tillfällen- men jag vill ju så mycket mer! Det jag orkat en del är att vara i min trädgård och det är en dubbel vinst- både aktivitet och återhämtning samtidigt! Så jag är en bit på väg, men inte mot en ny krasch som jag ser det.

De två första gångerna jag arbetstränade så tog det ca ett halvår innan jag fått upp "näsan över vattenytan igen", men första gången var innan min hypotyreos ens hade upptäckts och andra gången när jag gick på bara Levaxin. Nu trodde jag att det skulle gå snabbare att komma tillbaka igen!

Denna gången åt jag ju först Levaxin + Liothyronin och därefter Armour Thyroid vilket jag tror är förklaringen till att jag nu kunde klara av jobbet under så lång tid- men också att jag åter kunde gå över min gränser och driva mig själv till en ny utmattning? Ett tecken på detta är ju att jag regelbundet hade månadslånga heltidssjukskrivningar från min 25%-iga tjänst, men att jag varje gång lyckades ta mig upp och tillbaka i arbete.

Första gången jag arbetstränade klarade jag av att fullfölja i nio månader, då först ett par månader på 10 timmar, innan vi sänkte tiden till 4 timmar/ vecka. Andra arbetsträningen klarade jag av ca 2 veckor, under upptrappning som skulle lett till 10 timmar/vecka, innan jag totalkraschade. Då hade jag dock deltagit i sex veckor med trädgårdsterapi innan arbetsträningen, detta i syfte att vara bättre rustad att klara av kraven det innebär att arbeta, vilket istället kom att innebära att jag hade förlorat större delen av min energi innan jag ens påbörjat arbetsträningen.

Nu klarade jag först av 3 månaders arbetsträning under upptrappning och därefter 28 månaders arbete (med långa avbrott, men ändå) innan jag var så utmattad att jag inte längre kunde uppbåda någon energi. Att jag alls klarade av det tillskriver jag helt och fullt min nya medicinering! Tack Armour Thyroid, min läkare som skrev en licensansökan och Läkemedelsverket som godkände den!

Så visst, för ett år sedan och en tid därefter hade jag säkert höga DHEA- värden på grund av en mycket hög stressnivå på väg mot utmattning, men efter nästan ett år av återhämtning så borde nivåerna nu ha hunnit sjunka till mer normala, tänker jag. Så vad detta värde står för, kan jag inte riktigt förstå. Har du mer kunskap och kan förstå bättre, så tar jag tacksamt emot dina förslag i kommentarsfältet nedan.

Östrogendominans
När det gäller könshormonerna så låg mitt östrogen på 7.9 (ref 1,3-3,3), progesteron 59 (ref 75-270) och testosteron 34 (ref ca 18-42 för min ålder). Ration progesteron/östrogen låg på 7 (optimalt 100-500 när östrogenet är 1,3-3,3). Jag är alltså kraftigt östrogendominant och har börjat stryka på mig progesteronkräm 12 dagar i månaden.

Redan innan jag fått dessa testresultat så hade jag beställt Mia Lundins bok Kaos i kvinnohjärnan på mitt bibliotek och jag fick den helt rätt i tiden. Den var intressant och tog upp mycket om hormoner och signalsubstanser, hur vanligt det är att kvinnor får problem med dessa och många praktiska tips och förslag på lösningar. Jag lärde mig bland annat att produktionen av progesteron börjar minska i 30-årsåldern och att det därför är väldigt vanligt att kvinnor har problem med östrogendominans därefter. Mia Lundin har också en välmatad webbsida.

En mycket informativ sida om östrogendominans finns på Malins hälsomanual: Östrogendominans.
En mycket intressant artikel om Sambandet äggstockar- binjurar- sköldkörtel finns på Näringsmedicinsk tidskrift. Jag har länkat till den tidigare, men den är mycket läsvärd!
På Hälsosidorna finns en informativ artikel om Hormoner- signalämnen. Där finns också många matnyttiga sidor om bland annat vitaminer och mineraler.

Sammanfattningsvis så har jag inte märkt av några tydliga förbättringar av vare sig progesteronkrämen eller CT3-metoden, men jag återkommer om detta när jag varit igång lite längre. Nu skall jag gå ut i min trädgård, efter att under flera dagar ha ägnat alldeles för mycket tid åt detta blogginlägg- men jag hoppas att det kanske kan hjälpa någon annan av er därute!

Ilska över lurendrejare och bedrägeriförsök!

Jag blir så arg på alla dessa lurendrejare! I dag har jag redan, nu på morgonen, fått tre mail om att mitt Telia-konto är låst:

"Hej
Ditt konto är låst!
Vi låst ditt konto för att du inte fylla i vår Online-Säkerhet Formulär för år 2014.
Denna åtgärd är obligatoriskt för alla våra kunder.
Senaste uppdatering dag: 03/10/2014
Klicka här och uppdatera dina uppgifter i dag!

© Telia 556430-0142"

Detta är ju bara ett i raden av alla exempel på mail som vill få mig att ge ifrån mig olika uppgifter om mig själv och säkerligen också mina kontouppgifter- vilket väl är själva vitsen, antar jag. Eftersom jag aldrig klickar på dessa länkar så vet jag ju inte exakt, men det gör mig inte mindre arg och upprörd eftersom det så tydligt är de personer som är lite svagare och mer utsatta i vårt samhälle, som är målgruppen för dessa bedrägerier!

Jag tycker också att det verkar som om dessa bedrägeriförsök blir alltmer utstuderade och att de tyvärr utvecklas mot att bli allt svårare att se igenom, särskilt som språket blir bättre allteftersom översättningsverktygen utvecklas.

Metoden utvecklas väl också över tid och jag har fått mail som varit mer hotfulla i tonen, bland annat i ett (fast många av samma)  som berättar att om jag inte anger den information som efterfrågas så kommer jag (!) att bli anmäld för bedrägeriförsök. Jag kan förstå att man kan gå på detta om man är i en utsatt situation, tex genom hög ålder, ensamhet, sjukdom eller handikapp.

Det finns också företag som startats med intentionen att lura på äldre människor dyra abonnemang som de aldrig frågat efter, men som det kan vara svårt att ta sig ur. Det fanns ju också ett företag som specialiserade sig på den grupp äldre som står som ägare till en näringsfastighet, tex lite skog. Företaget ansåg att dessa därför var företagare och inte privatpersoner och därmed inte skulle omfattas av den ångerrätt som är lagstadgad för konsumenter! Trots att de abonnemang de tvingats in i var deras privata och att de inte drev någon verksamhet.

Usch och fy!!!!

Jag tycker inte att ni kan anses vara fullvärdiga människor i vårt samhälle! Jag förstår inte hur ni överhuvudtaget kan leva med er själva?!? Har ni aldrig mött vänlighet, medkänsla, omtanke eller respekt under era tidigare liv? Eller hur kan ni rättfärdiga att den ekonomiska vinningen kommer före respekten för era medmänniskor? Det kunde varit din mormor eller farfar som blivit drabbad och kränkt och därmed förlorat en del av sin självkänsla- skulle det vara värt det?

Jag anser att det borde vara mycket höga straff för den här typen av brott och att det borde läggas ner stora resurser på att stävja detta! Man kan ju börja med dem som opererar inom landet, men det borde väl också vara möjligt att komma åt dem som finns inom EU, kan jag tycka. Det borde kosta att ge sig på de svagaste i ett samhälle!!!

Detta är min bestämda åsikt!

Artiklar i media

Sjukdomen Hypotyreos uppmärksammas allt oftare i media, bland annat gjorde två radiostationer (Radio Kristianstad och Radio Sörmland) i höstas inslag om de problem många patienter möter då de inte blir symtomfria med bara Levaxin.

Skräckartiklar publiceras ibland i dagspressen, bland annat om den kvinna som kvävdes av sin egen sköldkörtel- trots att hon sökte läkarvård samma dag för de andningsproblem den förstorade sköldkörteln orsakade- och som hon tidigare hade diagnostiserats för.

"Hypotyreos är ju en så enkel sjukdom att diagnostisera och behandla", låter det ofta från sjukvårdens sida- vilket kanske mest beror på att kunskaperna, från dem som uttalar dessa ord, är bristfälliga?

Men det jag egentligen skulle berätta, var att Hemmets veckotidning nu har lagt ut en artikel på nätet. Det är ganska vanligt att ämnet tas upp i veckopressen, men mer ovanligt att de publiceras på nätet. Artikeln kan hittas här: Alla prover var bra- men jag hade ingen ork!

 

Till sist vill jag önska er alla,
sjuka som friska!,
en riktigt kärleksfull Alla hjärtans dag!

 

Who cares in Sweden?

Vi är nog många som haft funderingar omkring hur det kan vara så lätt att få antidepressiv medicin utskriven- samtidigt som det är så svårt att få en fungerande behandling för sjukdomen hypotyreos?

Hur det kan vara så lätt att snabbt få diagnosen depression- men så svårt att få diagnosen hypotyreos, trots oftast övertydliga symtom?

Hur det kan vara så att det finns mängder av olika antidepressiva mediciner att pröva, när det först insatta alternativet inte fungerar- samtidigt som den övervägande majoriteten av läkarkåren anser att ett enda alternativ, Levaxin, skall fungera för alla patienter med hypotyreos.

Nu finns det en, enligt vad jag kan avgöra, seriös webbplats som ifrågasätter den höga förbrukningen av antidepressiv medicinering i Sverige: Who cares in Sweden? eller Vem bryr sig i Sverige? Sidan finns på både svenska och engelska.

Jag tror att om man började utesluta andra orsaker, till vad som kan verka vara en depression- innan man sätter in antidepressiv medicinering- så skulle förskrivningen snabbt minska! Om patienter med långsam ämnesomsättning fick recept på sköldkörtelhormoner och om de utmattade fick en ordentlig koll av sina binjurar och stöd för att få deras funktion normaliserad- då är jag helt övertygad om att den antidepressiva medicineringen kunde minskas i Sverige!