Oktober 2013

Dags att sammanfatta oktober månad:

Hälsa
Den höjning av Armour Thyroid jag genomförde under augusti och september, har fortsatt att hjälpa mig att må bättre och jag känner mig hyfsat stabil, även om jag också haft några rejäla dippar under månaden. Detta är den vändning jag väntade förgäves på under hela sommaren- men bättre sent än aldrig...

Jag har varit och tagit sköldkörtelprover och diskuterade med endokrinologen om att pröva att höja dosen av Armour Thyroid ytterligare något, men det fick jag inget gehör för. Själv tycker jag, att när jag nu märkt vilken otrolig skillnad höjningen från 2 till 3 tabletter (eller omvänt den tidigare sänkningen från 3 till 2) har haft på min hälsa, min energinivå och för hela min tillvaro- då hade det ju varit fantastiskt om jag, med ytterligare en liten höjning, kunde mått motsvarande ännu bättre! Men nej, det var inte aktuellt eftersom han tyckte att jag redan låg på en hög dos (halva maxdosen om jag har rätt för mig). Jag fick i alla fall en ny licensansökan utskriven för Armour Thyroid, den är inlämnad till apoteket så nu är det bara att vänta....

Proverna visade på ett TSH på 0,01 (ref 0,2-4) vilket är normalt när man tillför det aktiva hormonet trijodthyronin, T4 på 15 (9-22) och T3 på 5,0 (2,5-5,6). Min tidigare erfarenhet är att jag mått bäst då jag haft ett T4 på minst 17, men det var när jag åt Levaxin och jag vet inte om det kan jämföras med den medicinering jag har nu, nu har jag ju tex ett högre T3 än tidigare.

Jag var på undersökning hos min tandläkare som tog bort tandsten och hittade en spricka i en tand. Jag hoppas ju alltid att det skall räcka med undersökningen, men nu måste jag tillbaka och laga tanden också.

Jag har även gjort något åt oron för en knöl jag känt i mitt ena bröst ett tag. Skönt att få utrett att det bara var en fettknuta och inget jag behövde oroa mig för, men mest imponerad blev jag av den effektiva och professionella vård jag möttes av på Bröstmottagningen! Men detta har jag skrivit ett annat inlägg om tidigare.

Balans
Jag är i otroligt stort behov av balans i mitt liv, för att jag skall må så bra jag kan. Balans mellan sömn och vakenhet, vila och aktivitet, påfrestning och återhämtning, regelbundenhet vad gäller mat och mediciner...

Under oktober månad så tycker jag nog att detta har fungerat ganska väl. Jag har slarvat en del med maten och ätit mer kolhydrater än vad jag mår bra av, jag har tagit ut mig lite väl mycket vid några tillfällen jag varit ute i trädgården och arbetat, men det har ändå fungerat någorlunda.

En morgon var jag pigg när jag vaknade! Det är den mest underbara av känslor och jag hoppas att dessa tillfällen skall bli fler och fler kommande månader.

Det mest utmärkande har nog varit att jag behövt använda vetevärmaren för att få upp värmen i kroppen efter kroppslig ansträngning- en frusenhet som inte berott på kyla, eftersom jag legat nedbäddad under varma täcken i min säng, utan något jag tolkat som att all energi gått åt viktigare funktioner i kroppen just då.

Aktiviteter och socialt
Jag har varit på musikalen Familjen Addams på Lorensbergsteatern i Göteborg. Det var väldigt länge sedan jag vågade göra något som inneburit att jag behövt boka biljett flera månader i förväg. Detta var en födelsedagspresent till min ena syster och vi var tre systrar med respektive som gick tillsammans. Kul! I pausen träffade vi också min kusin med man, så det blev nästan som en släktträff.

Efteråt var vi bjudna hem till min ena syster på räkfrossa och trots dagens ansträngningar så orkade jag delta i den också. Och för första gången kände jag verkligen att jag deltog i samtalen och inte bara satt med och låtsades att jag var där! Så underbart! Då hade jag i och för sig slumrat en stund i båda akterna, så det kanske hjälpte till, men ändå!

Själva musikalen var dock en besvikelse, ljudnivån var på gränsen till outhärdlig och det var det inte bara jag, med mina känsliga öron, som tyckte. Det höga ljudet gjorde också att det stundtals var svårt att urskilja vad som sades, eftersom talet/ sången låg på gränsen till att "skångra". Trots öronpropp i mitt dåliga öra, behövde jag försöka skydda mina öron så gott det gick- men som sagt, det var jag inte ensam om. Själva handlingen hade också mått bra om man skurit bort en del onödigt, mycket kändes som utfyllnad vilket inte behövts då bara första akten pågick i över 1½ timme. Synd på något som kunde varit så bra!

Jag har också haft ett mycket uppskattat besök av min 6-åriga systerson. Han tog med sig mormor och morfar hit en dag under höstlovet och vi hann med mycket under de timmar han var här: Leka med katterna och bygga med lego, äta och fika, prata, skratta och busa. Både han och jag slocknade direkt efter besöket, men han hade nog orkat leka mycket mer om bara moster inte blivit så trött! :)

Han hade kommenterat hur mycket tomater jag hade för mogning i köket, så när han påminde mig om att han hade vunnit "solrostävlingen" tidigare under hösten, dvs hans solrosor var högre än mina och andra mosterns, så sa jag att jag väl hade vunnit tomattävlingen? Men nej, det hade jag inte för vi hade ingen sådan tävling! 6 år = störst, bäst, vackrast och alltid en vinnare!

Vi kom också in på kärleken och jag fick reda på att han och kompisen var kära i samma tjej, men hon var bara kär i kompisen! Jag sa då att tjejer kan ändra sig och fick då till svar att det hade hans pappa gjort! Först var han kär i en och sedan i en annan! Dvs först i storasysters mamma och sedan i hans egen. Vilken tur för oss att hans pappa blev kär i hans mamma!!!

Trädgård
Jag har orkat vara ute i min trädgård tolv dagar under oktober och tre av dem har jag varit ute en stund både på förmiddagen och eftermiddagen! Ett par av dagarna har jag gått ut en stund precis innan skymningen, efter en annars ganska energilös dag. Fördelen med det är att jag då måste gå in, inom rimlig tid, på grund av mörkret och förstås att jag alls kommer ut den dagen. Då hinner jag inte trötta ut mig lika mycket som jag annars riskerar att göra, eftersom jag verkligen älskar att vara ute och har svårt att avbryta projekt jag håller på med, innan jag faller ihop av trötthet.

Jag har satt vitlök för skörd nästa sommar, jag har grävt upp dahliorna och annat som behöver övervintras inomhus, jag har grävt upp en del gräsmatta mellan några buskar och jag har täckt ett område i min surjordsplantering, med tidningar och täckbark, så att området skall vara lättare att sköta framöver.

Jag har också flyttat runt några växter i den perennrabatt som vi anlade förra senhösten och även om jag varit nöjd med den rabatten i sommar, så var det ändå några misstag som behövde rättas till. En sköldpaddsört och en stor blåklocka, som jag fått under sommaren har nu också fått sina platser i den rabatten. Jag är mycket nöjd med det jag fått gjort!

I födelsedagspresent fick jag ett presentkort på växter, så jag har varit i ett par plantskolor och fyndat växter till bra priser på höstrean, även om det redan var ganska utplockat. En Astrid Lindgren-ros och en kinesisk rhododendron fick i vilket fall ett nytt hem här hos mig. Dessutom köpte jag lite höstfägring att ha utanför ytterdörren och en bukett rosor till mig själv!

Hemsysslor
Som vanligt har vi delat på tvätt och disk och matlagning utifrån vem som har haft tid (min man) och ork (jag). Jag har också städat köket ordentligt: Plockat undan, torkat av alla ytor, dammsugit och torkat av golvet. Så nöjd med att det är gjort! Tyvärr håller det ju aldrig så länge just i köket, men jag tycker om känslan av att jag har fått det gjort och att det är helt fräscht!

Jag har varit och handlat mat tre gånger och varit på Systemet och på biblioteket en gång vardera under månaden.

Övrigt
Våra båda hankatter har varit hos veterinären för kastrering och öronmärkning. De behövde därför lite extra omsorg både innan och efter denna traumatiska upplevelse. En av katterna hade på hemvägen kissat ner sig så mycket att nästan hela pälsen var våt av urin. Inte kul för en stolt katt- och inte heller så kul för matte som satt i lukten hela vägen hem och sedan blev trampad med våta tassar i knäet. De har dock läkt väl och det är skönt att detta är gjort.

Jag har publicerat 12 inlägg på bloggen under oktober, vilket är något färre än i september, men fortfarande väldigt många fler än i våras och tiden dessförinnan. Det är så skönt att ha en röst att höja igen! Jag har också varit mer aktiv på Facebook, där flera olika grupper jag är med i har haft en stor aktivitet med intressanta ämnen.

Mål för november
Det jag har inplanerat är ett tandläkarbesök då jag skall laga den spruckna tanden, ett 14-årskalas och en helg på hotell för att fira vår bröllopsdag. Hoppas så att jag skall orka uppskatta det!

Jag hoppas också att det skall bli lite mer ork för att avsluta trädgårdsprojekt jag påbörjat och att det inte skall börja snöa eller frysa på innan jag blir klar- men det är inte så ovanligt att det blir så i mitt trädgårdsliv...

Jag skall också försöka putsa fönstren innan advent- det är en av de sysslor som varit mycket lågt prioriterad under alla mina trötta och sjuka år och jag vet att det blir både advent och jul, även om fönstren knappt går att se ut genom! Men just därför är det en lycka om jag har energi nog att utföra det i år!

Tystnad saknas!

Oj, vad jag har läst mycket de senaste veckorna! En förkylning och därefter förvärrade problem med astman har gjort att jag inte har orkat så mycket, men när febern väl gav med sig så orkade jag läsa! Många böcker har det blivit- och jag som knappt hinner igenom morgontidningen i vanliga fall...

Två serier som jag läser för tillfället är: Böckerna om Ellen Elg av Karin Alfredsson, mycket initierat om kvinnors situation i världen idag. Böckerna utspelas i olika länder som Zambia, Indien, Pakistan, Polen och USA och barnmorskan Ellen Elg är den person som berättelserna kretsar kring. Mycket lättläst och läsvärd serie!

Den andra serien är Släkten: Den yttre ramen är en släkthistoria från vikingatiden och framåt. Olika kända författare skriver varsin del och de är därför väldigt olika i sin stil och tämligen fristående, men med släktbandet som röd tråd. Jag är lite kluven till den här formen av koncept, men hittills har jag tyckt att tidsperioden och historierna är tillräckligt intressanta för att jag skall vilja fortsätta läsa.

Iallafall- senaste gången jag var på biblioteket började jag tänka på det här med ljud och tystnad:

När jag var i grundskoleåldern besökte jag ofta biblioteket och jag har alltid trivts i den miljön. Ofta hade jag en rejäl hög med böcker därifrån, som lästes och ofta lämnades tillbaka efter någon vecka- och då kunde jag låna nya! Vilken lycka för en läslus!

Ibland smög jag mig in till pappa som besökte Vuxenavdelningen och det var lite spännande. Vuxenavdelningen var avdelad med en kapphall mellan sig och Barnavdelningen och där rådde Största Möjliga Tystnad. Det var nästan så att man inte kunde smyga tyst nog och egentligen fick man nog inte heller viska till pappa- även om det ibland var nödvändigt. Även på Barnavdelningen skulle det vara tyst, men kraven var lite lägre och det gick för sig att viska, bläddra i böcker även om det prasslade och man behövde inte smyga.

Jag var fortfarande ganska trött och lite nedsatt när jag besökte biblioteket i förra veckan, men mycket sugen på något nytt att läsa! Tröttheten gjorde mig ju extra känslig, men jag trodde att jag skulle kunna klara av ett kort besök på biblioteket!

Det var med knapp nöd jag klarade av att stanna och även utan mina hörselproblem så tror jag att jag skulle tyckt att det var störande med alla ljud, men då kanske jag kunnat ignorera dem bättre. Det var slammer, klapprande träskor, högljudda samtal, livliga barnröster och någon ledsen liten människa, telefonsignaler och inte minst så hade personalen sina högsta röster på.

Och det var nog det jag främst reagerade på, att personalens röster var så höga. Jag förstår att man inte kan "uppfostra" besökarna och att man vill ha en tillåtande atmosfär, men om personalen dämpat sig lite så kanske hela ljudmiljön blivit bättre?

Jag kan heller inte förstå varför Barnavdelningarna blivit omoderna? (Åtminstone på de bibliotek jag besöker) Det är ju jättebra att barn kommer till biblioteken och att de lånar böcker och lär sig hur roligt det är med böcker, men varför kan det inte ske i en någorlunda avskiljd avdelning?

Som förskollärare har jag ofta haft med mig barngrupper till bibliotek och jag tycker att det är en jätteviktig uppgift  att ge alla barn en så god tillgång till språk och litteratur som det bara är möjligt, men jag har också lärt barnen att på biblioteket gäller särskilda regler om hur man uppför sig för att inte störa andra- inte springa, inte ropa till varandra osv. Inga barn har tyckt att det varit tråkigt att gå till biblioteket trots att det ställts vissa krav på uppförandet. Kanske tycker barnen också om att hinna tänka sina egna tankar när de tittar i böckerna de valt?

Nu lyckades jag stanna tills jag fått tag på några böcker att låna hem- men det var enbart för att jag drog mig tillbaka så långt in det gick i biblioteket. Till avdelningen för Facklitteratur, den låg längst från utlåningdisken, informationen, barnavdelningen, deckare, nyare skönlitteratur, cd-skivor och annat populärt.

Jag kunde alltså inte välja fritt vilken typ av böcker jag ville låna, utan fick hålla tillgodo med dem som få var intresserade av. Då har jag ändå ett lindrigt handikapp och borde kanske inte klaga, men för mig känns det konstigt att min ljudkänslighet kan vara ett så stort problem på ett bibliotek!

I dagens samhälle kan man lätt få för sig att tystnad är något suspekt och kanske lite farligt, men måste inte någon endaste miljö ge ett avbrott i vårt larmande samhälle? Ge möjlighet till ro och eftertanke, lite vila från alla intryck som översvämmar oss?

Tystnad är en bristvara idag och jag tycker att biblioteken borde vara de första att återinföra den pausen för oss!

Mellandagar

Julen och nyåret ligger bakom oss och jag fortsätter att ha rejäla hostattacker och problem med andningen... Hade tänkt jobba i mellandagarna, men tog ledigt i sista minuten- dels för att min arbetsinsats egentligen inte behövs (verksamheten är stängd under julen) och för att jag är så trött, så trött...

Har iallafall deltagit i julfirande, haft besök vid två tillfällen och varit ute en stund och rensat ogräs. Fantastiska vintrar när man kan hålla på med sin hobby hela året runt!!! Och det man tar nu, det har inte kommit upp igen nästa gång man tittar dit..... Så underbart, njutningsfullt att vara utomhus och kunna smågreja utan krav! Ett av de bästa sätt jag hittat för återhämtning- när jag bara orkar ta mig ut och göra något.

Får mig att vilja vidarebefodra ett inlägg som Birger Schlaug, avdankad politiker som inte kan hålla sig ifrån tagenterna, skrev på juldagen: Jag minns en vinter...:

"Jag drar in tjugo löskubik på en dag, sa han. Och lade till: I juletider får skotaren stå på gården. Den står på gården och den kostade trehundrafemtitusen. Men den får stå. Har du suttit en hel dag och skakat i buller och fanstyg så är du trött på kvällen. Trött och tom. Nej, skotaren får stå.

– Visst blir jag trött nu också, fortsatte han. Trött med hästen. Trött blir jag. Men inte tom. Jag är trött när jag kommer hem, men inte tom förstår du.

Hästen har sin begränsning, berättade han och muttrade något om att man som skogsbrukare ska sitta och ”skaka i en jävla hytt och göra spår i skogen för varenda pinne som skall hämtas”. Och ensamt är det. Ensamt.

– Men det säger jag dig. Mig lurar dom inte längre. Hästen är bra. När jag kommer hem är jag trött. Men jag är banne mig inte tom. Hur kostnadskalkylerar man tomheten? Men den är minst lika tung som räntan. Vi har blivit lurade, förstår du. Lurade. Tala om det för världen du! Du som sitter och blarrar i teve titt som tätt. Tala om det. Tala om att plånboken, hur stinn den än är, bara kan fylla fickan. Inte bröstet."

 Det beskriver så bra att det finns olika sorters trötthet och att det inte är den fysiska tröttheten som är den värsta, för den är ju egentligen något positivt: Att man har använt och utnyttjat sin kropp så att den är trött och behöver vila, men också att efter en natts sömn så är man okej igen! Väldig skillnad från den trötthet som inte går att påverka, som finns där oavsett vad man gör och hur mycket man än tänker positivt, vilar, äter rätt, kämpar, försöker, ger upp, kämpar på....

Tinnitus

Min tinnitus är värre än någonsin, mängder av olika nya ljudsensationer som tröttar mig och gör mig lättirriterad.

Sämre innan det blir bättre?

Så hoppas jag.... :)

Större risk för storstadsbor att bli psykiskt sjuka

Att bo i en storstad är ett hot mot den mentala hälsan, skriver Expressen idag.

Under de år jag varit sjuk, så är det en insikt jag också har kommit fram till och jag har tydligt märkt mitt behov av naturens lugn.

Städer består av oljud, alltför många människor som rusar runt, buller, grälla färger och annat som pockar på uppmärksamhet, kort sagt allt det som överbelastar våra hjärnor med intryck som måste processas och tas om hand.

Naturen, oavsett om det är i skogen, vid havet, i trädgården eller någon annanstans, ger helt andra intryck, som vi som människor är vana vid sedan tusentals år: Naturliga färger, synkroniserade rörelser när vinden prasslar i växtligheten och samtidigt stryker vår hud, ljud och dofter som vi mår bra av och ofta har positiva minnen av och definitivt inga människohorder som drar förbi, utan istället ett fåtal möten, med ögonkontakt och kanske en hälsning.

Jag har under de sista tio åren haft svårt att förstå att människor alls klarar av att leva i staden och kan inte förstå hur det kan vara högstatus och orimligt dyrt att bo så centralt som möjligt! Trots att jag själv levde mina första 40 år i en storstad och såg det som naturligt....