Enligt SvD idag: "... enligt socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) är sjukförsäkringen tryggare idag än tidigare, eftersom sjukförsäkringen tidigare inte hade till syfte att få tillbaka människor i arbete."
Vi är nog många som kan intyga att det iallafall känns mycket otryggare att bli av med sin ersättning, att bli av med sin SGI, att bli av med möjligheterna till rehabersättning vid arbetsträning, att bli av med sin handläggare, att veta att pensionen kommer att hamna på garantinivån eftersom man är för sjuk för att arbeta och för att man helt är utanför systemet och statistiken.
Men här talar vi ju om hårda fakta och inte om enskilda personers känslor och upplevelser!
23 maj 2012
9 maj 2012
Upprop för bättre vård
Nu har jag precis skrivit på Ann-Sofies upprop om bättre vård för oss med hypotyreos. Trodde att jag redan gjort det, men det hade jag tydligen inte. Bara 108 påskrifter hittills, så det är nog många andra som inte heller gjort det- för att vi är otroligt många som delar detta, det märks ju i andra sammanhang!
Här kan den som vill skriva på listan: http://upprop.nu/NBXB
Här kan den som vill skriva på listan: http://upprop.nu/NBXB
1 april 2012
"Friskskrivning"
Idag är det exakt tre år sedan Försäkringskassan ansåg att jag borde vara frisk och därför friskskrev mig. Tyvärr innebar det inte att min hälsa förbättrades, utan endast att jag blev utan varje form av ersättning. Detta har många svårt att förstå: "Men vad har du för ersättning nu då?" har varit en vanlig fråga och den är ju förståelig. Gång på gång har de olika sjukförsäkringsministrarna stått lovat, i intervju efter intervju, att "det är ju ingen som blir utan pengar"!
Men så var det för mig och många andra. Vi som fått tidsbegränsad sjukersättning efter många års sjukdom och sjukskrivning, utförsäkrades på löpande band. Eller nej, inte utförsäkrades- vi friskskrevs!
Det fick jag reda på när jag besökte Arbetsförmedlingen för att skriva in mig på det Arbetsmarknadspolitiska programmet. Efter många om och men, besök och telefonsamtal, fick jag till slut reda på att jag inte "ingick i målgruppen" eftersom jag inte var utförsäkrad utan friskskriven.
En lek med ord, säger jag, som inte var friskskriven på något annat vis än i Försäkringskassans papper! För oss som varit sjuka längst innebar alltså "hjälpen" bara att vi från den ena dagen till den andra skulle försörja oss på arbete istället för bidrag- och visst ser det fint ut i statistiken när man ser hur mycket "friskare" det svenska folket blivit de senaste åren och med hur många miljarder sjukförsäkringarna går med överskott. På vems bekostnad?
Eftersom jag hade både en man, del i en villa och en bil så kunde jag inte heller få något annat stöd. Min man har behövt byta arbete för att få en säkrare inkomst och vi har varit tvungna att sälja vår bostad för att få minskade boendekostnader, men jag har klarat mig bra i förhållande till så många andra!
Försäkringskassan hade kunnat förlänga min tidsbegränsade sjukersättning med 12-18 månader och det var det jag ansökt om. Jag hade nämligen efter många års helvete, snubblat över information på nätet som antydde att den hypotyreos som läkarna ansåg välbehandlad, ändå kunde vara orsaken till mina svåra problem. Bad därför om en förlängning för att hinna utöka medicineringen och pröva andra alternativ, vilka jag trodde skulle kunna hjälpa mig att få min hälsa tillbaka.
Försäkringsläkaren, eller den försäkringsmedicinska rådgivaren som det nu heter eftersom det tidigare namnet hade en alltför negativ klang, ansåg dock att jag inte "borde" ha några kvarstående problem efter så lång tid. Det tycker inte jag heller att jag borde, men det spelar ju ingen roll eftersom jag ändå hade det!
Till saken hör, att jag redan tidigare hade ett mycket lågt förtroende för dessa "rådgivare" som helt utan eget ansvar eller möjlighet till överklagan (eftersom de inte utför något myndighetsuppdrag- det gör den handläggare som de rådgiver! Så finurligt att det måste ha tagit lång tid att fundera ut detta) kan avge vilket utlåtande som helst utan att behöva ta konsekvenserna av det eller ens träffa den det berör.
För mig blev det väldigt tydligt vilket godtyckligt system det var, när jag blev utförsäkrad första gången, 2007. Då ansökte jag om sjukpenning istället, när sjukersättningen drogs in. På samma underlag som en försäkringsläkare då ansett mig "fullt frisk i samtliga på arbetsmarknaden förekommande arbeten" när jag nekades sjukersättning, så bedömde en annan mig som "helt arbetsoförmögen i något som helst arbete". Vilket även de olika läkare jag besökt under åren och de två utredningar som Försäkringskassan skickat mig på ansett.
Kontentan av detta blev i varje fall att försäkringsläkare nr 1 gjorde en helomvändning och instämde i utlåtande nr 2, när hon fick ta del av det. Alltså blev jag beviljad den tillfälliga sjukersättning jag tidigare inte varit berättigad till. Rättssäkert????
Nu hade jag inte denna möjlighet att få ytterligare ett utlåtande, trots att försäkringsläkarens utlåtande var både slarvigt och kortfattat och även innehöll fakta som inte gällde mig utan troligen hade hämtats från någon annans journal. När jag påpekade detta för handläggaren så verkade det inte vara så mycket att göra åt. När jag envisades så kunde hon skriva in felaktigheten i min journal, vilket inte betyder något alls eftersom det i ursprungshandlingarna fortfarande står fel. Jag började undersöka hur jag skulle göra för att JO-anmäla detta, men mådde allt för dåligt för att jag skulle orka slutföra det under de två år man har på sig.
Nu har jag som sagt varit "frisk", dvs utan varje form av ersättning eller annan möjlighet att försörja mig sedan 1 april 2009. I korthet kan tiden sedan dess beskrivas med att första halvåret ägnades åt att öka Levaxindosen för att se om en högre dos kunde få mig att fungera bättre. Effekten var minimal.
Andra halvåret började jag med Liothyronin, som komplement till Levaxinet och effekten var stor: Plötsligt kunde jag börja tänka, koncentrera mig, klara viss belastning när det gäller att ta emot intryck, hörseltest visade att min hörsel förbättrades, jag började orka delta i aktiviteter som omfattade mer än 2-3 personer, kunde delta i samtal, började sköta vissa inköp, kände mig säkrare som bilförare osv. Helt enkelt fick jag en stor del av mitt liv tillbaka!
Efter ca 20 månader som "friskskriven" kunde jag äntligen börja arbeta! Jag började arbetsträna 2 timmar/dag, 2 dagar i veckan och utökade det med ytterligare en dag i taget, tills jag efter drygt 3 månader kunde börja ett "riktigt" arbete som städerska på 25%! Under hela tiden fram tills dess hade jag varit sjukskriven på heltid av den läkare jag går hos på Vårdcentralen och därefter har jag varit sjukskriven på 75%. Friskare än så ansåg hon mig alltså inte.
Nu har jag klarat av att städa 25% i drygt ett år och det är dags att gå vidare. I somras bytte jag ut de syntetiska sköldkörtelhormonen mot det naturliga preparatet ArmourThyroid och mådde under höstmånaderna riktigt dåligt igen, men det visade sig bero på att jag börjat på en dos som var 1/3 av vad jag behövde för att fungera.
De senaste månaderna har jag mått så bra! Jag kan vara vaken från morgonen och fram till kvällen, det kunde jag inte ens med Liothyroninet. Det ger en oerhörd livskvalitet att inte behöva sova middag ett par timmar varje dag för att man skall kunna fungera! Jag kan utsätta mig för miljöer som stormarknader, jag kan umgås med andra i flera timmar, jag kör bil utan minsta problem, jag är inte alls lika ljudkänslig, mindre ljuskänslig, jag återhämtar mig mer "normalt" när jag ändå blivit uttröttad osv. Kort sagt: Jag är på god väg tillbaka till livet igen!
I morgon skall jag börja utöka min arbetstid. En extra timme per dag skall jag jobba och då pröva att vara i barngrupp igen. Jag skall börja med att ha aktiviteter som tex läsning med en mindre grupp barn för att se hur det fungerar. I början av maj skall jag förhoppningsvis vara uppe i 50% och jag hoppas så att det skall fungera att åter arbeta med barn- det som varit en utopi i så många år nu!
Men så var det för mig och många andra. Vi som fått tidsbegränsad sjukersättning efter många års sjukdom och sjukskrivning, utförsäkrades på löpande band. Eller nej, inte utförsäkrades- vi friskskrevs!
Det fick jag reda på när jag besökte Arbetsförmedlingen för att skriva in mig på det Arbetsmarknadspolitiska programmet. Efter många om och men, besök och telefonsamtal, fick jag till slut reda på att jag inte "ingick i målgruppen" eftersom jag inte var utförsäkrad utan friskskriven.
En lek med ord, säger jag, som inte var friskskriven på något annat vis än i Försäkringskassans papper! För oss som varit sjuka längst innebar alltså "hjälpen" bara att vi från den ena dagen till den andra skulle försörja oss på arbete istället för bidrag- och visst ser det fint ut i statistiken när man ser hur mycket "friskare" det svenska folket blivit de senaste åren och med hur många miljarder sjukförsäkringarna går med överskott. På vems bekostnad?
Eftersom jag hade både en man, del i en villa och en bil så kunde jag inte heller få något annat stöd. Min man har behövt byta arbete för att få en säkrare inkomst och vi har varit tvungna att sälja vår bostad för att få minskade boendekostnader, men jag har klarat mig bra i förhållande till så många andra!
Försäkringskassan hade kunnat förlänga min tidsbegränsade sjukersättning med 12-18 månader och det var det jag ansökt om. Jag hade nämligen efter många års helvete, snubblat över information på nätet som antydde att den hypotyreos som läkarna ansåg välbehandlad, ändå kunde vara orsaken till mina svåra problem. Bad därför om en förlängning för att hinna utöka medicineringen och pröva andra alternativ, vilka jag trodde skulle kunna hjälpa mig att få min hälsa tillbaka.
Försäkringsläkaren, eller den försäkringsmedicinska rådgivaren som det nu heter eftersom det tidigare namnet hade en alltför negativ klang, ansåg dock att jag inte "borde" ha några kvarstående problem efter så lång tid. Det tycker inte jag heller att jag borde, men det spelar ju ingen roll eftersom jag ändå hade det!
Till saken hör, att jag redan tidigare hade ett mycket lågt förtroende för dessa "rådgivare" som helt utan eget ansvar eller möjlighet till överklagan (eftersom de inte utför något myndighetsuppdrag- det gör den handläggare som de rådgiver! Så finurligt att det måste ha tagit lång tid att fundera ut detta) kan avge vilket utlåtande som helst utan att behöva ta konsekvenserna av det eller ens träffa den det berör.
För mig blev det väldigt tydligt vilket godtyckligt system det var, när jag blev utförsäkrad första gången, 2007. Då ansökte jag om sjukpenning istället, när sjukersättningen drogs in. På samma underlag som en försäkringsläkare då ansett mig "fullt frisk i samtliga på arbetsmarknaden förekommande arbeten" när jag nekades sjukersättning, så bedömde en annan mig som "helt arbetsoförmögen i något som helst arbete". Vilket även de olika läkare jag besökt under åren och de två utredningar som Försäkringskassan skickat mig på ansett.
Kontentan av detta blev i varje fall att försäkringsläkare nr 1 gjorde en helomvändning och instämde i utlåtande nr 2, när hon fick ta del av det. Alltså blev jag beviljad den tillfälliga sjukersättning jag tidigare inte varit berättigad till. Rättssäkert????
Nu hade jag inte denna möjlighet att få ytterligare ett utlåtande, trots att försäkringsläkarens utlåtande var både slarvigt och kortfattat och även innehöll fakta som inte gällde mig utan troligen hade hämtats från någon annans journal. När jag påpekade detta för handläggaren så verkade det inte vara så mycket att göra åt. När jag envisades så kunde hon skriva in felaktigheten i min journal, vilket inte betyder något alls eftersom det i ursprungshandlingarna fortfarande står fel. Jag började undersöka hur jag skulle göra för att JO-anmäla detta, men mådde allt för dåligt för att jag skulle orka slutföra det under de två år man har på sig.
Nu har jag som sagt varit "frisk", dvs utan varje form av ersättning eller annan möjlighet att försörja mig sedan 1 april 2009. I korthet kan tiden sedan dess beskrivas med att första halvåret ägnades åt att öka Levaxindosen för att se om en högre dos kunde få mig att fungera bättre. Effekten var minimal.
Andra halvåret började jag med Liothyronin, som komplement till Levaxinet och effekten var stor: Plötsligt kunde jag börja tänka, koncentrera mig, klara viss belastning när det gäller att ta emot intryck, hörseltest visade att min hörsel förbättrades, jag började orka delta i aktiviteter som omfattade mer än 2-3 personer, kunde delta i samtal, började sköta vissa inköp, kände mig säkrare som bilförare osv. Helt enkelt fick jag en stor del av mitt liv tillbaka!
Efter ca 20 månader som "friskskriven" kunde jag äntligen börja arbeta! Jag började arbetsträna 2 timmar/dag, 2 dagar i veckan och utökade det med ytterligare en dag i taget, tills jag efter drygt 3 månader kunde börja ett "riktigt" arbete som städerska på 25%! Under hela tiden fram tills dess hade jag varit sjukskriven på heltid av den läkare jag går hos på Vårdcentralen och därefter har jag varit sjukskriven på 75%. Friskare än så ansåg hon mig alltså inte.
Nu har jag klarat av att städa 25% i drygt ett år och det är dags att gå vidare. I somras bytte jag ut de syntetiska sköldkörtelhormonen mot det naturliga preparatet ArmourThyroid och mådde under höstmånaderna riktigt dåligt igen, men det visade sig bero på att jag börjat på en dos som var 1/3 av vad jag behövde för att fungera.
De senaste månaderna har jag mått så bra! Jag kan vara vaken från morgonen och fram till kvällen, det kunde jag inte ens med Liothyroninet. Det ger en oerhörd livskvalitet att inte behöva sova middag ett par timmar varje dag för att man skall kunna fungera! Jag kan utsätta mig för miljöer som stormarknader, jag kan umgås med andra i flera timmar, jag kör bil utan minsta problem, jag är inte alls lika ljudkänslig, mindre ljuskänslig, jag återhämtar mig mer "normalt" när jag ändå blivit uttröttad osv. Kort sagt: Jag är på god väg tillbaka till livet igen!
I morgon skall jag börja utöka min arbetstid. En extra timme per dag skall jag jobba och då pröva att vara i barngrupp igen. Jag skall börja med att ha aktiviteter som tex läsning med en mindre grupp barn för att se hur det fungerar. I början av maj skall jag förhoppningsvis vara uppe i 50% och jag hoppas så att det skall fungera att åter arbeta med barn- det som varit en utopi i så många år nu!
8 mars 2012
Vinter igen...
Tur att jag tog ut våren lite i förskott i helgen- för nu ligger snön som ett täcke över alltihop och det känns ganska vintrigt igen! Tur att jag inte ställt undan vinterkängorna i mina vårkänslor.... Lite förnuft fanns tydligen kvar... :-)
4 mars 2012
Vårhelg!
Vilken underbar helg jag har haft! Solig lördag, fågelkvitter, hyfsad andning och uppe i rätt nivå av sköldkörtelhormonerna igen!
Igår tog jag nog ut mig lite för mycket, vilket har gjort att jag inte fått så mycket ur händerna idag- men det gör inget för känslan av att ha kunnat göra det jag ville göra och vara nöjd med det är guld värd!
I går tömde jag ett halvt garage med utemöbler, arbetsbord, växthyllor och annat trädgårdsrelaterat! Gjorde iordning en liten uteplats vid husväggen där solen värmer gott redan nu. Även om mina ögon numera inte alls är lika ljuskänsliga som tidigare, så är parasollet ett måste. Nu skall jag bara få fram dynorna till stolarna, så skall vi nog ha många sköna stunder där i vår!
Parallellt med uteplatsen gjorde jag också i ordning en arbetsplats för omplantering och övrig växtskötsel. Lite tidigt att börja plocka ut övervintrande växter ännu, men den dagen kommer den med!
Längst bort skymtar trädgårdskomposten och framför den stolen som är så viktig för mina försök att ta täta och korta raster för att orka mer och längre, men så svårt det är!!! Även om jag är mycket bättre på att avbryta ett projekt idag, än vad jag var för bara några år sedan....
Igår tog jag nog ut mig lite för mycket, vilket har gjort att jag inte fått så mycket ur händerna idag- men det gör inget för känslan av att ha kunnat göra det jag ville göra och vara nöjd med det är guld värd!
I går tömde jag ett halvt garage med utemöbler, arbetsbord, växthyllor och annat trädgårdsrelaterat! Gjorde iordning en liten uteplats vid husväggen där solen värmer gott redan nu. Även om mina ögon numera inte alls är lika ljuskänsliga som tidigare, så är parasollet ett måste. Nu skall jag bara få fram dynorna till stolarna, så skall vi nog ha många sköna stunder där i vår!
Parallellt med uteplatsen gjorde jag också i ordning en arbetsplats för omplantering och övrig växtskötsel. Lite tidigt att börja plocka ut övervintrande växter ännu, men den dagen kommer den med!
Längst bort skymtar trädgårdskomposten och framför den stolen som är så viktig för mina försök att ta täta och korta raster för att orka mer och längre, men så svårt det är!!! Även om jag är mycket bättre på att avbryta ett projekt idag, än vad jag var för bara några år sedan....
I köksfönstret har de frösådda kronärtskockorna, tomaterna och dahliorna börjat sticka upp sina små gröna skott, medan spetspaprikorna och julrosen bidar sin tid. Åh, vad jag längtar efter att våren skall sätta fart!!!
Markoolio: Jobbigt att mamma inte blir trodd
Markolios är på krigsstigen mot Försäkringskassan eftersom hans mamma inte anses arbetsoförmögen trots ryggproblem pga ett arbetsliv med hårt kroppsligt arbete. I Aftonbladet berättar han:
Markoolio kanske har större chans än oss andra att väcka opinion om absurditeterna inom sjukförsäkringen. Det är bara att önska honom lycka till!
Efter en misslyckad diskbråckoperation kunde hon inte längre arbeta. I höstas opererades hon igen, men smärtan är kvar.
– Det blev värre efter operationen. Morsan har extremt ont och går med rullator, säger Marko ”Markoolio” Lehtosalo, 37. . . .
Under ett möte mellan läkare och en handläggare på Arbetsförmedlingen kom man fram till att det inte fanns några arbeten som Irma Lehtosalo kunde klara av, berättar Markoolio. Det hjälpte inte heller.
– Mamma gråter, hon tycker att detta är skitjobbigt, hon blir inte trodd. Hon har rätt till sjukpenning.
Markoolio tänker ta striden mot Försäkringskassan. . . .
– Det handlar inte bara om min mamma. Systemet är uppåt väggarna. Det finns andra sjuka som inte orkar driva det vidare. Men jag kommer att driva det så långt det går, jag tar det till Högsta domstolen om så behövs, säger han.
Markoolio kanske har större chans än oss andra att väcka opinion om absurditeterna inom sjukförsäkringen. Det är bara att önska honom lycka till!
3 mars 2012
Trötthet betyder så olika saker för friska och sjuka
En mycket bra beskrivning av hur trött och energilös man kan bli av en för låg ämnesomsättning hittade jag i Ann-Christines blogg, en av de sköldpaddor som slagits för oss länge! Så här skriver hon:
Hela texten kan ni läsa på hennes blogg, där det också finns mycket annat intressant.
Det är så hemskt att vi är så många som har eller har haft så stora problem, men att det ändå inte tas på allvar inom vården. Undantag finns, men för min egen del så hade jag fortfarande gått på en för låg dos av Levaxin om jag inte själv börjat läsa på och hittat andra att diskutera med på nätet.
Varken ökningen av Levaxin, att prova Liothyronin eller att ansöka om licens för Armour Thyroid har kommit från mina behandlande läkare, trots att jag mått så dåligt under så många år. Mina prover har ju varit så "bra". Däremot har jag haft en väldig tur som mött bra läkare när jag själv begärt att få pröva annan medicinering för hypotyreosen och det är jag glad och tacksam för, men skulle ju önskat att det vore standard och inte beroende på vilken läkare man råkar hamna hos....
"Jag mådde sämst morgnar och förmiddagar. Fram på kvällen kunde jag bli någorlunda normal och jag tänkte ”nu konserverar du den här känslan och så är det bra i morgon bitti också”. Men det funkade inte. Tanken kunde inte hjälpa mig eftersom det var hormonerna som var rubbade. Inte med all vilja i världen gick det.
Jag har stått MÅNGA gånger framför badrumsspegeln och sagt till mig själv ”överlev till kl 11 så klarar du dagen”. Å jag menar verkligen ”överlev”. Det var HEMSKT! För en frisk människa är det helt omöjligt att förstå känslan av att vara sköldkörtelsjuk och inte kunna dra runt energin som du vet finns där, men som är död och begraven för att hormonerna saknas.
Å så många gånger jag tvingade mig iväg till jobbet. Kör till nästa trafikljus så får du se hur det känns där. Du klarade det, kör till nästa då. Jag hade 13-15 ljus till jobbet på den tiden beroende på vilken väg jag körde. Å när jag sedan parkerat och gick de sista 300 meterna till jobbet kunde jag vända mig mot bilen och säga ”kör hem mig igen”. Förstår ni?"
Hela texten kan ni läsa på hennes blogg, där det också finns mycket annat intressant.
Det är så hemskt att vi är så många som har eller har haft så stora problem, men att det ändå inte tas på allvar inom vården. Undantag finns, men för min egen del så hade jag fortfarande gått på en för låg dos av Levaxin om jag inte själv börjat läsa på och hittat andra att diskutera med på nätet.
Varken ökningen av Levaxin, att prova Liothyronin eller att ansöka om licens för Armour Thyroid har kommit från mina behandlande läkare, trots att jag mått så dåligt under så många år. Mina prover har ju varit så "bra". Däremot har jag haft en väldig tur som mött bra läkare när jag själv begärt att få pröva annan medicinering för hypotyreosen och det är jag glad och tacksam för, men skulle ju önskat att det vore standard och inte beroende på vilken läkare man råkar hamna hos....
16 februari 2012
Innehållsrik onsdag
I går morse åkte jag till Vårdcentralen för spirometri, dvs test av lungfunktionen. Mina lungor visade sig fungera dåligt, vilket inte kom som någon överraskning, men efter fyrdubbel dos med Ventoline så var min andning godkänd.
Min läkare är på semester den här veckan, men astmasköterskan skall ta upp min medicinering med henne direkt på måndag. Troligen kommer jag att få inandningskortison för att minska inflammationen. "Vi ses nog igen", sa astmasköterskan när jag lämnade henne. Men jag tycker egentligen att jag har fullt upp med alla andra symtom och vårdkontakter jag redan har....
Eftersom jag sovit mycket dåligt på natten, då jag ständigt vaknat för att jag inte kunnat andas, så sov jag en stund direkt när jag kom hem igen. Väcktes av telefonen som, via en receptarie på apoteket, berättade att nu hade mina tre burkar med AT kommit!
Hängde på låset i morse för att hämta dem och kunna ta dem som morgonmedicin idag, fick då veta att "anskaffaren" ringt och berättat att jag kunde få en lånad burk, vilket ju inte längre behövdes då mina "egna" burkar kommit tillrätta igen. Stort tack till dig okände man som annars hade lånat mig en burk!
Posten kom med ett meddelande från mammografin jag varit på i förra veckan. Beskedet var att jag inte har bröstcancer och det är ju en sjukdom jag verkligen är tacksam att jag slipper!!! Så astman får väl vara okej då....
Under eftermiddagen deltog jag i en mycket fin begravning. Allt var så välordnat och man kunde känna den kärlek de närmsta anhöriga lagt ner i förberedelserna. Till och med vädret var soligt, trots att dagarna före och efter bestått av en hel del snöfall. Alla de som deltog, mängder av blommor och inte minst prästens tal vittnade om att det var en älskad person som nu lämnat detta livet. Önskar nu att de anhöriga får kraft att gå vidare och kan glädjas åt sina positiva minnen.
Det var min ovanligt innehållsrika onsdag, för sedan somnade jag gott igen! Men för bara ett år sedan hade det alls inte varit möjligt för mig att klara av så mycket på en och samma dag!
Min läkare är på semester den här veckan, men astmasköterskan skall ta upp min medicinering med henne direkt på måndag. Troligen kommer jag att få inandningskortison för att minska inflammationen. "Vi ses nog igen", sa astmasköterskan när jag lämnade henne. Men jag tycker egentligen att jag har fullt upp med alla andra symtom och vårdkontakter jag redan har....
Eftersom jag sovit mycket dåligt på natten, då jag ständigt vaknat för att jag inte kunnat andas, så sov jag en stund direkt när jag kom hem igen. Väcktes av telefonen som, via en receptarie på apoteket, berättade att nu hade mina tre burkar med AT kommit!
Hängde på låset i morse för att hämta dem och kunna ta dem som morgonmedicin idag, fick då veta att "anskaffaren" ringt och berättat att jag kunde få en lånad burk, vilket ju inte längre behövdes då mina "egna" burkar kommit tillrätta igen. Stort tack till dig okände man som annars hade lånat mig en burk!
Posten kom med ett meddelande från mammografin jag varit på i förra veckan. Beskedet var att jag inte har bröstcancer och det är ju en sjukdom jag verkligen är tacksam att jag slipper!!! Så astman får väl vara okej då....
Under eftermiddagen deltog jag i en mycket fin begravning. Allt var så välordnat och man kunde känna den kärlek de närmsta anhöriga lagt ner i förberedelserna. Till och med vädret var soligt, trots att dagarna före och efter bestått av en hel del snöfall. Alla de som deltog, mängder av blommor och inte minst prästens tal vittnade om att det var en älskad person som nu lämnat detta livet. Önskar nu att de anhöriga får kraft att gå vidare och kan glädjas åt sina positiva minnen.
Det var min ovanligt innehållsrika onsdag, för sedan somnade jag gott igen! Men för bara ett år sedan hade det alls inte varit möjligt för mig att klara av så mycket på en och samma dag!
14 februari 2012
Ingen medicin i sikte...
Under gårdagen väntade jag på att få det sms som skulle visa att medicinen nu fanns på apoteket, men det kom aldrig...
På eftermiddagen tog jag ändå vägen förbi apoteket för att fråga efter mina burkar med Armor Thyroid. De hade inte kommit och nu var de slut hos leverantören! Detta togs dock på största allvar och receptarien hittade fem burkar på ett annat apotek i närheten. Tyvärr var de ju undanlagda till en annan kund, så av det blev det inget...
I morse blev jag uppringd och fick veta att det inte finns några burkar kvar hos den svenska leverantören och att importen tar 2-3 veckor, vilket ju är jättelänge med tanke på att jag står helt utan medicinen!
"Anskaffaren" hittade dock några burkar som hör till en annan patient och hon skulle ringa honom och höra efter om jag kan få låna en burk så länge. Hoppas på det, för det är ju inget jag själv skulle tveka att ställa upp på eftersom jag vet hur struligt det kan vara att få tag på sin livsnödvändiga medicin!
Mycket jobb för personalen på "mitt" apotek, men de utför det med gott humör och stor servicekänsla!
Själv återgår jag till den medicinering jag hade innan jag bytte medicin: 40 mcg Liothyronin och 25 mcg Levaxin. Hoppas jag håller mig uppe på det tills jag får tillgång till min ordinerade medicin igen!
På eftermiddagen tog jag ändå vägen förbi apoteket för att fråga efter mina burkar med Armor Thyroid. De hade inte kommit och nu var de slut hos leverantören! Detta togs dock på största allvar och receptarien hittade fem burkar på ett annat apotek i närheten. Tyvärr var de ju undanlagda till en annan kund, så av det blev det inget...
I morse blev jag uppringd och fick veta att det inte finns några burkar kvar hos den svenska leverantören och att importen tar 2-3 veckor, vilket ju är jättelänge med tanke på att jag står helt utan medicinen!
"Anskaffaren" hittade dock några burkar som hör till en annan patient och hon skulle ringa honom och höra efter om jag kan få låna en burk så länge. Hoppas på det, för det är ju inget jag själv skulle tveka att ställa upp på eftersom jag vet hur struligt det kan vara att få tag på sin livsnödvändiga medicin!
Mycket jobb för personalen på "mitt" apotek, men de utför det med gott humör och stor servicekänsla!
Själv återgår jag till den medicinering jag hade innan jag bytte medicin: 40 mcg Liothyronin och 25 mcg Levaxin. Hoppas jag håller mig uppe på det tills jag får tillgång till min ordinerade medicin igen!
11 februari 2012
Licensen klar!
I tisdags, när jag ändå var på apoteket för att hämta ut mer Ventoline, passade jag på att fråga efter hur det gick med licensen. Det hade då gått en vecka sedan jag lämnade in den och i vanliga fall brukar det bara ta något dygn, men jag hade ju också blivit varnad för att det kunde ta tid då Läkemedelsverket tydligen är överhopade med arbete för tillfället.
Svaret blev iallafall så småningom, per telefon någon timme senare, att det inte kommit något svar. Den trevliga tjejen som ringde upp mig undrade hur bråttom det var och eftersom jag redan ransonerade tabletterna (istället för 3 grain AT tog jag nu 1 grain AT + 50 mcg levaxin + 20 mcg Liothyronin vilket blir i närheten av vad mina vanliga tre tabletter ger i T3 och T4) så ansåg hon att det ju var akut. Hon lovade att kolla upp detta och återkomma så snart hon hade något besked att ge.
På torsdagen ringde hon igen och berättade att hon under gårdagen ringt till Läkemedelsverket, som då skulle utreda vad som hänt. Nu hade de ringt tillbaka och berättat att min licens blivit godkänd! :)
Medicinen är betställd och skall komma redan på måndag förmiddag, så jag har verkligen tur! Idag kunde jag börja på min normala dos igen och hoppas verkligen att burkarna kommer på måndag, för från tisdag står jag nu helt utan medicinen.
Skönt med personal som både är professionell, personlig, trevlig och tar sitt uppdrag på allvar!
Svaret blev iallafall så småningom, per telefon någon timme senare, att det inte kommit något svar. Den trevliga tjejen som ringde upp mig undrade hur bråttom det var och eftersom jag redan ransonerade tabletterna (istället för 3 grain AT tog jag nu 1 grain AT + 50 mcg levaxin + 20 mcg Liothyronin vilket blir i närheten av vad mina vanliga tre tabletter ger i T3 och T4) så ansåg hon att det ju var akut. Hon lovade att kolla upp detta och återkomma så snart hon hade något besked att ge.
På torsdagen ringde hon igen och berättade att hon under gårdagen ringt till Läkemedelsverket, som då skulle utreda vad som hänt. Nu hade de ringt tillbaka och berättat att min licens blivit godkänd! :)
Medicinen är betställd och skall komma redan på måndag förmiddag, så jag har verkligen tur! Idag kunde jag börja på min normala dos igen och hoppas verkligen att burkarna kommer på måndag, för från tisdag står jag nu helt utan medicinen.
Skönt med personal som både är professionell, personlig, trevlig och tar sitt uppdrag på allvar!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)